Okänd

Tjej ,16 år

Hej! Jag vet inte riktigt var jag ska vända mig, finns ju ingen läkare här, men eftersom du ändå svarar om hälsa så skriver jag hit. Det är så att jag under egentligen hela min tonårstid gått och oroat mig för olika saker, att jag ska bli sjuk, tappa håret, få tinitus mm. Jag har väldigt lätt att skrämma upp mig själv och även inbilla mig symtom. Men just nu så är jag rädd för att jag skulle vara hörselskadad. Jag har alltid haft lite känsliga öron, men aldrig haft problem med dem så mycket, har faktiskt lite tinnitus men det besvärar mig inte alls, märks bara ibland innan jag ska sova. Grejen är att ibland, när jag pratar med mina kompisar och de mumlar eller pratar tyst, så har jag svårt att urskilja vad de säger. Min närmsta kompis pratar ganska tyst, men jag tycker ändå att jag borde kunna höra det tydligare. Är ju lite pinsamt att be henne säga om, låter ju som en gammal tant. Har inga problem med att höra vad läraren säger vid genomgång. Men nu idag så blev jag extra orolig för det var så att min syster satt och läste högt ur en tidning och ville att jag skulle lyssna, samtidigt som jag stod i badrummet intill och spolade i kranen. När jag gjorde det hade jag svårt att urskilja orden hon sa, liksom bruset från kranen lät så mycket. Tror du att det är ett tecken på hörselskada? Hur mycket ska man kunna urskilja, jag menar, även om man inte är hörselskadad så kan man ju inte höra allt? Måste låta väldigt förvirrad, men har alltid varit orolig för mina öron. Tack på förhand!

SVAR

Louise Larsson

Hej!

Som du förstår så är det jättesvårt för mig att bedöma om du har en hörselnedsättning, eller inte. Men, de situationer som du beskriver tycker jag inte låter särskilt alarmerande. Om någon mumlar, spolar i kranen etc. så blir det givetvis mycket svårare att höra. Det blir det för alla. Tyvärr vet jag inte om jag kan ge dig så mycket mer vägledning än så. Däremot tycker jag att du ska tala med skolsköterskan eller ta kontakt med vårdcentralen om du upplever din hörsel som ett problem. Kanske skulle du också behöva prata med någon om din oro för sjukdom etc. rent generellt? Att ständigt leva med oro kommer att bli väldigt jobbigt i längden. Det finns heller ingen anledning att göra det, då det finns hjälp att få. 

Nu vet inte jag exakt hur bra/trovärdigt det här klippet (på engelska) är ... så ta det inte alltför bokstavligt. Men, det kan kanske ändå vara en liten fingervisning om hur dina öron mår.



Kram, Louise