Frågor och svar om sexualitet

19 Jun 2014, 11:40 342
Tjej, 18 år
Question


Hej, jag är 18 år och upptäckte tidigt min sexualitet, utforskade, hånglade med kompisar, målade teckningar hos dagmamman som de vuxna (utom min mamma) blev jätteupprörda över osv. När jag var runt 9 år var jag hos min farbror där mina andra kusiner också var på besök. Vi började titta på en snuskig film om strippor, mycket nakna scener. Jag satt i soffan med min då runt 11-åriga killkusin och min 6-åriga bror. Det jag minns är att han plötsligt tar mig mellan benen, ovanför jeansen, trycker och trycker och frågar om det är skönt. Jag sa ja fast det inte var det. Då tittade min lillebror nyfiket upp och frågade samma sak(han förstod inget, jag förstod inget, jag tror ingen riktigt visste vad som skedde). Jag hade alltid älskat Karl, som vi kan kalla honom. Jag har alltid varit småkär i mina killkusiner som liten, och jag kramades och drog i dem och såg upp till dem. Han hade alltid varit någon jag litat på innerligt. Han sa att jag borde sova över så kunde vi göra saker på natten. Nu när jag skriver ner det minns jag också att vi hade testat några ställningar på soffan medan filmen var på och lillbrorsan stod i soffan. Efter ett tag kom min mamma och skulle hämta oss från farbror och vi slutade abrupt.

Jag bad mamma om att få sova över för att min lillebror också skulle det, jag bad och bönade. Hon var svår att övertala. Jag är så jävla arg på mig själv i efterhand för att vara så bra på att övertala och manipulera alla omkring mig(fick ätstörningar senare i livet som jag också önskade att någon stoppat mig från). Det var ett surt beslut för jag visste inte vad som väntade.

Vi gick och lade oss och vår farfar låg också i samma rum. Det var mörkt, vi hade pyjamas. Jag gillade det vi höll på med till en början, jag hade alltid gillat att stryka klitoris och liknande. Vi låg jämte varandra i samma bäddsoffa och efter en stund sa han "jag tror de har somnat nu". Så han lade sig mellan mina ben och vi började torrjucka. Han låg ovanpå mig. Jag tryckte honom mot mig jag också men jag minns att efter ett liiitet tag började det kännas fel, jag kände en ångest som föll ner på mig som en bomb, han tog ner handen för att fösa undan trosan som täckte min vulva. Jag minns hur det var fullmåne och medan jag tittade ut på den genom fönstret bakom hans juckande rygg så tårades mina ögon för att sedan omringas av tårar rullandes ner för kinderna. Vad höll vi på med? Varför kände jag sådant äckel? Varför hatade jag honom plötsligt? Han sa efter en stund "ska vi sluta?" och jag nickade. När han lagt sig på sin sida var jag tvungen att gå upp. Jag sprang ut till min farbrors och hans frus säng och grät och grät och grät. Jag sade att jag ville hem till mamma, jag ville inte vara kvar alls. Jag minns hur vi ringde henne men att hon sa att det var för sent och att jag skulle sagt till tidigare och att var tvungen att stanna där. Min farbrors fru "Lena" gav mig lite juice och jag fick sedan lägga mig hos dem.

På morgonen var jag apatisk, jag gick och tog smörgås med de andra. Min lillebror lekte med de andra kusinerna. Och så kom Karl in och gick förbi mig bakifrån. Jag kände varje steg han tog, jag vägrade se på honom. Vi var tysta. Jag gick därifrån och jag minns inget mer av det. Jag minns bara mitt hat, jag har alltid sagt på släktträffar att jag inte vill följa med (förvissad om att han skulle vara där), några gånger sågs vi ändå, vi talade inte. Sen när jag var 16 träffades vi på en kyrkoträff(de är religiösa i den släkten och brukar träffas på sådana för att äta och sjunga. Jag åkte dit med en annan kusin för att testa på eftersom jag inte varit där sen jag var liten och jag var sugen på sådan mat plus för att få skjuts till stan(är inte troende). Vi sa hej, jag minns inte om vi kramades, vi kanske utbytte några ord. Han är en schysst, rolig och attraktiv kille som är bra med barnen och tränar mycket. En vanlig kille. Men jag kan inte skaka av mig minnena. Jag vet inte om jag borde ta upp det med honom nu när vi är mogna. Jag är oskuld fortfarande(har fått neka en hel del genom livet) och jag tror att jag inte hade varit det om det inte vore för min äckelkänsla. Jag har haft många snygga, populära, snälla pojkvänner. Perfekta kan man säga. Men varje gång det varit på tal om att sova över har jag fått ångestkänslor, illamående, nästan spytt, absolut inte velat även om jag gillat personen. En gång försov jag mig hos min kille (han skulle ha väckt mig men ville att jag skulle sova över), jag blev rasande, ringde taxi och krävde att han betalade.

Vem gör så om man gillar någon? Jag är rädd att jag blivit påverkad av denna "incest????"-händelse som liten och att jag kanske aldrig kommer kunna ha sex? Jag har aldrig talat om det för någon och jag hoppas min lillebror förträngt minnena av att se sin kusin ta på sin syster. Ska jag prata med Karl? Vad är rätt? Är det bättre att bara gå vidare? Jag tänker inte på det så mycket nu för tiden och jag tror jag vågar bli mer social med den sidan av släkten men... När jag skrev detta grät jag. Hjälp.

Svar
Helena Meyer
Nätvandrare, Fryshuset

Hej,

Tack för att du skriver till oss. Jag vill börja med att säga att det inte alls är ovanligt att experimentera med sex vid ganska tidig ålder sen förstår jag att det känns jobbigare på grund av att det var din kusin. Det är inte heller ovanligt att man tror sig ha känslor för sina släktingar när man är liten, något som senare försvinner.

Det är vanligt att man känner skam och har skuldkänslor. Du kanske känner att du själv har gjort någonting som triggade honom? Eller tänker du att du borde ha sagt ifrån eller kämpat emot mer än du gjorde? Det var väldigt bra av dig att stoppa honom när det inte kändes bra för dig.

Eftersom du fortfarande går och tanker på det här och det påverkar dina relationer idag så tycker jag verkligen att du ska gå och prata med någon. Hör av dig till ungdomsmottagningen på din ort så att du får komma dit och få hjälp.

Du skriver att du inte vet om du ska prata med din kusin om det här men jag tror att det skulle kännas bra för er båda, han har kanske också gått och tänkt på den incidenten som skedde när ni var små. Men kom ihåg att inte ha skuldkänslor och att detsom hände är vanligt vid ung ålder. Han menade säkert inget illa med det som hände men det blev väldigt fel och jag försår att det var väldigt obehagligt för dig. Därför tycker att det är väldigt viktigt att du får träffa en psykolog eller en kurator så att du får prata ut om det som verkligen tynger dig.

Vänliga hälsningar,

Nina via Helena

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Ställ en egen fråga till mig

Visa mina övriga svar