Okänd

Tjej ,16 år

Hej! Jag skriver till dig för att jag aldrig tycks vara nöjd med min kropp. Eller, egentligen har det ju aldrig handlad om utseendet särskilt mycket, det är mer vad det kommit att bli det senaste året. Jag har under de senaste två åren antingen ätit jättemycket eller hoppat över både frukost och lunch. Under vårterminen råkade jag fastna för en bild på en bloggare (som jag med något friskare ögon nu kan se på och förstå att hon var nära att förtvina) Iallafall triggade det mig något oerhört. Det färgade hela mitt förra år. När sommaren kom visste jag inte vart jag skulle ta vägen, jag var så otroligt rastlös och jag hamnade i ett jättekonstigt möster. Jag åt nästan ingenting, tränade 3-4 gånger i veckan och gick och la mig vi åtta-tiden för att jag inte skulle ge efter för min hunger. Det resulterade i 43 kilo till min 158 långa kropp och att min mens är sedan ett år tillbaka spårlöst försvunnen. Jag blev vegetarian i höstas, dvs åt väldigt lien mängd kolhydrater och fett, samtidigt som jag gick på långa promenader, cyklade och sprang. Jag mätte mina handleder flera gånger per dag med pekfingret och tummen och om den inte räckte runt med viss marginal mådde jag dåligt. Det är bara någon månad sen jag lät skolsköterskan ta kontakt med min mamma. Jag väger mer nu än då men har utvecklat ett nästan tvångsmässigt sätt att se på mat, vilket gör mig dum och jag känner att jag sviker både migsjälv mina vänner och min familj. Jag önskar jag var vegetarian av en anledning tusen gånger bättre än denna, jag öskar jag kunde åka på mitt utbytesår utan att vara rädd att falla tillbaka och jag öskar att min hjärna kunde vara till för att tänka på andra saker än mat och min kropp. (Vill bara säga att jag gått upp rätt mycket i vikt sen i somras men det är det svåraste i världen att fortsätta när hela världens idealbild rasar ner över en) Tack på förhand!!

SVAR

Annesofie Blixt

Hej där,

eftersom det egentligen inte är någon direkt fråga tänker jag bara säga att det är jättebra att skolsköterskan har tagit kontakt med din mamma. Det finns så mycket bra hjälp att få, du ska inte behöva ha det så här där alldeles för många timmar går åt till att tänka på mat och kropp. Ideal, det betyder om man översätter det ouppnåeligt. Många av oss strävar efter något vi aldrig kan nå. Det är så himla bra att du har en vilja att tänka på andra saker än mat och kropp, fortsätt på det spåret. Det finns så mycket annat som är så mycket roligare i livet att lägga tid och tankar på. Ta hand om dig! /Annso