Okänd

Tjej ,16 år

Hejsan, såg att du svarade väldigt fint och väldigt positivt till alla dina frågor så jag valde dig och skriva min konstiga fråga till och jag hoppas du svarar på den. :) Allt började när jag flyttade till en stad, men iaf. första dagen vi flyttade hit så skulle jag och min mamma dra och handla vid en mataffär som ligger bara 3 minuter hemifrån mig. Vi gick in och handlade och när vi kom fram till kassan då såg jag en sjuuuukt snygg kille (han som satt vid kassan alltså) han log mot mig och började hålla på med håret lite flörtigt. Den dagen gick och jag kunde inte sluta tänka på hur snygg han var så nästa dag gick jag dit igen med min kompis, eftersom jag hade berättat för henne att jag trodde att jag hade känslor för honom, då ville hon att jag skulle få bättre kontakt med honom så hon gick fram till honom och frågade om det fanns någon toa där, han såg på mig och log lite snygg och sa att vi skulle följa efter honom, när vi kom fram till toan då gick hon in och lämnade mig själv med honom, han tittade på mig och log och jag kände hur mitt hjärta slog så jag nästan svimma. Sen när hon va klar då gick vi där ifrån. 2-3 veckor efter händelsen ringde hon mig och sa ”jag va där igår och frågade efter toa men han sa att det endast var för personalen” då blev jag lite fundersam varför öppnade han toan till henne och mig förut och nu inte till henne? Han måste ju ha känt igen henne. Så några dagar efter gick jag dit för att handla några saker mamma ville ha med tillsammans med min kompis (samma kompis som förut) och när vi kom fram till honom och skulle betala då tappade jag pengarna på bandet och då sa min vän ”gud va mycket kärlek kan göra” och då rodnade han och tog upp pengarna. Men iaf nu till det viktiga, jag va på semester i 1 månad och när jag kom tillbaka och gick dit då log han inte mot mig, han tittade på mig med en iskall blick och gick iväg jag blev sårad, det kändes som om jag hade fått 100 knivar rakt in i hjärtat. Sen dess har jag aldrig mer gått dit. Men igår var jag tvungen och gå dit med min vän som hade fest och hon behövde köpa lite snacks. När han såg mig igår så var han iskall mot mig. Men sen tittade jag på en glasruta och såg hur han tittade på mig, Jag vände mig om jag tittade på honom och då log han brett, åh vilken härlig känsla det var, iaf jag stod vid kön till en kassa men då kom han till hon som satt vid kassan och sa ”jag kan ta över” och hon sa ”du ska inte göra det du har ju fikarast” och då sa han ”jo men jag vill ta över” så ja då kom vi fram och skulle betala och då log han brett mot mig igen. Först tänkte jag ”alla säljare måste ju le mot deras kunder ju” men efter att ha kollat noga på honom då såg jag att han inte log på någon som han gjorde med mig och min vän. Jag trodde även att han var intresserad av min vän och inte mig men hon var där flera gånger och han log inte mot henne eller höll på håret som han alltid gjorde med mig. Nu till frågorna: Är han intresserad? (säg sanningen det kommer ju ändå aldrig bli nått mellan oss då det är en ganska stor ålders skillnad han måste ju vara 18+ och jag är 15 fyller 16 snart) Ska jag låta bli honom? Även om jag har riktigt stora känslor för honom? Tacksam för svar. :)

SVAR

Madeleine Boström

Hallå där. 

Åh vad glad jag blir, det värmer att höra, tack för komplimangen! :) Givetvis skall jag besvara dina frågor. 

Du beskrev förloppet väldigt fint och detaljerat, härligt att läsa hur känslorna bubblar i dig och hur förtrollande hans leende är. Det låter ju helt klart på din beskrivning som att han har ett extra gott öga för dig, så ett intresse är jag helt övertygad om att det finns. Det är bra att du är medveten om åldersskillnaden, men än vet du ju inte hur gammal han är, eller hur? ;) Låt inte åldern bli ett hinder, det viktigaste är att han är snäll mot dig och får dig att le. <3 

Att låta bli något/någon som man blir lycklig och glad av tycker jag är helt onödigt. Man skall ta chansen när man har den. Tänk vad jobbigt att alltid gå att fundera: Men tänk om jag hade frågat om hans facebook? Tänk om jag hade frågat efter hans telefonnummer? Tänk om jag hade frågat efter hans namn? Är det inte bättre att fråga och få svar och se vart det leder? Det bestämmer självklart du, men som den nyfikna och känslosamma människa jag är hade jag helt klart tagit chansen. 

Lycka till!

Stor kram,
Madeleine