Okänd

Tjej ,12 år

Hej jag går i skolan och har en ganska jobbig klass. Det finns visa killar som inte kan hålla sig utan måste nästan hela tiden kommentera vad man gör och att man är ful och att man tigger sparka i magen . Och slag i huvet m.m. Jag är den mest utsatta och jag gråter nästan varje kväll för att jag hatar min klass. Och dom ska slås och jag har jätte ont i mina ben och armar. Jag har jätte fina vänner som går i min klass. Men sen finns det en kille som hela tiden ljuger om att min allra bästa kompis har sagt till honom att hon tycker att jag är jätte störigt m.m. Och när jag frågar när hon sa det så ljuger han och tror att han känner mig och min kompis! Jag kan också vara jätte jobbig men jag försöker att vara lugn och ignorera det men det är jätte svårt. Allt började redan första skoldagen:( Snälla hjälp mig! Jag vill inte ha det såhär;(

SVAR

Björn Hultman

Hej!

Du berättar hur du känner obehag kring vissa i din klass som inte kan behandla dig bra. Den känslan ska du absolut inte behöva ha, du ska kunna känna dig trygg i skolan och i klassen. Din skola har ansvaret till att göra så att din känsla av trygghet uppnås. Försök hitta någon vuxen i skolan som du känner förtroende för. Det är viktigt att en vuxen får veta vad som händer dig, annars kan ingenting förbättras. Du berättar ju även att du har en del bra vänner i klassen, ta hjälp av dem. Det är tillsammans som vi förändrar och är starka! Hur agerar dem när du blir utsatt? Kanske dem kan hjälpa dig att prata med en vuxen. Man kan hitta mycket styrka och stöd ifrån vänner om de är vettiga. Men i huvudsak är detta ett ansvar som ligger hos vuxna på din skola tex din klassföreståndare. 

Din skola och framförallt klass behöver jobba enormt mycket med normer och värdegrund. Ingen har rätt att slå eller kränka någon. Killarna i klassen verkar vilja uppnå en norm som är väldigt vanlig i samhället, spela tuffa och starka. Det är den normen vi alla tillsammans kan förändra. Är det grova misshandel, ska detta polisanmälas.

Hur ser kontakten med dina föräldrar ut? Det är bra om även dem får veta vad som sker. Vågar du inte prata med någon vuxen, så kanske det är lättare att skriva till den? Ta upp detta så fort som möjligt! Ju längre tiden går, desto större är risken att detta blir ett mycket större problem. Ingenting av detta som händer dig är ditt eget fel.

Skriv gärna igen och berätta hur det går!

kram