Frågor och svar om våldtäkt

15 Jun 2002, 19:27 214
Annat, 0 år
Question


hej! När jag var 10 år var jag mycket på en fritidsgård och där blev jag sextrakasserad av en ledare ...När jag var 15 blev jag utsatt för våldtäktsförsök samtidigt som min kompis blev våldtagen i rummet bredvid..
Just nu har jag det ganska bra men känner en viss rädsla inför sex..Jag tror inte att det är olust jag känner! Jag har haft sex ca 3 ggr sedan det hände(3år sedan)Jag har varit full alla ggr och alltid känt mig glad att jag gjort det..Utmanar jag mig själv eller vad håller jag på med? Är detta ett problem eller inbillar jag mig bara? Jag vet inte själv om det är allvarligt eller inte! Skulle vara jätte glad om jag fick svar på min stora fråga!

Svar
Bo Westholm
Psykolog

Att bli utsatt för sextrakasserier när man är så ung som du var då, och att sedan dessutom råka ut för våldtäktsförsök vid 15 års ålder är alltid allvarligt. Alla typer av sexuella övergrepp är allvarliga eftersom det är en kränkning av någons kropp, men också en kränkning rent psykiskt. Jag har faktiskt inte träffat på någon som inte reagerat på ett eller annat sätt efter att ha blivit utsatt för denna typen av kränkning, men reaktionerna kan se olika ut och komma vid olika tidpunkter (direkt eller lång tid efteråt). Att du varit full alla 3 gånger du har haft sex är sannolikt en antydan om att även du har reagerat på dom kränkningar som du blivit utsatt för. Kanske är det så att du utmanar dig själv, och att du genom att ha sex försöker ge dig själv uppfattningen att inget hänt dig, och att allt är normalt och precis som för alla andra som inte blivit utsatta för övergrepp, om du förstår vad jag menar. Men om det är så att du måste vara full för att kunna genomföra ett samlag (jag säger om, eftersom jag inte vet ifall du faktiskt skulle kunna ha samlag även utan att vara full)så är det som sagt en signal på att allt inte är normalt och precis som för vem som helst, utan att det förmodligen finns känslor kring övergreppen som ligger där och spökar i bakgrunden.
Fundera och känn efter hur detta låter för dig, för jag kan inte säga säkert utan att ha träffat dig. Men något som ytterligare talar för att du kanske borde försöka söka en samtalskontakt och reda ut detta för dig själv, är att du ändå är så pass fundersam över ditt eget beteende att du skriver hit. När du frågar ifall det är ett problem eller om du inbillar dig så kan jag nämligen säga att allting är ett problem ifall man känner att det är ett problem. Och då menar jag inte bara att man kan ändra sin inställning så försvinner problemet, utan jag menar mer att man inte inbillar sig att man känner på ett visst sätt i ett sådant här fall, och att man därför inte skall avfärda det som inbillning. Och som sagt, övergrepp skall man alltid ta på allvar.
Mitt råd till dig är därför att du söker en samtalskontakt antingen på närmaste Ungdomsmottagning, hos skolkuratorn/skolpsykologen (om du fortfarande går i skolan), eller att du ringer ditt landsting och frågar vart man kan få en kurators-, eller psykologkontakt (finns ibland på vårdcentraler, annars inom psykiatrin). Jag tror som sagt alltid att det är bäst att prata om sådana här saker, inte minst för att det inte skall spöka till det för dig framöver.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar