Hallå där. Jag behöver hjälp med många saker. Stöd, någon att prata med, någon som förstår. Och jag har en underbar pojkvän som jag älskar och som älskar mig, han är en fantastisk tröst och bara tanken på honom gör mig gladare. Problemet är att vi inte har någon öppen dialog alls. Jag vet inte hur jag ska göra klart för honom när jag mår dåligt eftersom vi har ett väldigt… annorlunda förhållande. Vi är gulliga och rara mot varandra, enormt förälskade och alltid tillsammans. Men vi pratar inte allvar särskilt ofta, och aldrig om dåliga saker. Jag vill berätta för honom om mig själv, om att jag varit sexuellt utnyttjad, att jag haft ätstörningar och blivit misshandlad av en tidigare pojkvän. Jag vill berätta så många mörka saker ur mitt förflutna för att han ska förstå varför jag drömmer så mycket mardrömmar, varför jag försvinner ibland och måste vara för mig själv och så vidare. Han är så tålmodig och det är skönt på ett sätt, men samtidigt önskar jag ibland att han ska trycka upp mig mot en vägg och tvinga sanningarna ur mig. För han märker ju att något är fel, det ser jag på honom. Hur han lägger huvudet på sned och liksom kisar, klappar mig på kinden och letar efter min blick tills han får den. Han är så underbar, så fruktansvärt fin. Men jag vill ha mer än detta nu, jag måste visa hela mig för honom och inte bara de delar som han blev kär i. Snälla, jag behöver vägledning i hur jag ska få detdär tillfället att bara vräka ur mig allt. Och hur jag ska hantera hans reaktion, hur den nu blir. Jag är så rädd om honom. Tack på förhand.

---

SVAR

Mitt råd till dig är att du inte gör som du tänkt och bara vräker ur dig allt. Jag kan förstå din önskan om att liksom lägga alla korten på bordet, men jag tror att du skall ta det lite lugnare både för din egen och för hans skull. Att fördjupa en relation är något som man gör i princip hela tiden man är tillsammans och du har tydligen kommit till en punkt där det är dags att börja gå närmare in på vem du egentligen är och kanske även vem han egentligen är. Men eftersom denna typ av ärlighet är ny i er relation så är det min erfarenhet att man gör bäst i att ta det lite successivt. Anledningen till det är att han bör få en chans att kunna hänga med och förstå det som du vill säga och berätta, vilket blir omöjligt om du mer eller mindre vräker ur dig allt på en gång. Likadant är det för dig själv. Att berätta känsliga saker om sig själv är något som är vanskligt för alla, eftersom man inte vet hur den man berättar för skall reagera, vilket du också skriver i ditt brev. Och vore det då inte synd ifall ditt sätt att berätta skulle få honom att reagera negativt bara för att han inte hinner smälta det hela, när han kanske skulle reagerat helt annorlunda ifall du tagit det lite lugnt. Det är detta jag menar med att du bör ta det lite lugnt och inte bara vräka ur dig, utan även ta hänsyn till att människor kan ha svårt att ta in för mycket på en gång. Speciellt när det är så viktigt för dig att detta går bra eftersom du värnar om er relation.
Istället tycker jag att du skall ta tillfället i akt när han som du säger säkert undrar vad det är med dig för att du dragit dig undan. Du skulle tex vid ett sådant tillfälle fråga honom att "Undrar du aldrig över varför jag drar mig undan som jag gör?"
Svarar han då att han kan undra över det, så har du en ingång att börja prata med honom om vad du sitter och funderar på just då. Du kan också ta det som en ingång till att prata med honom om det faktum att ni inte än så länge har pratat om allvarliga saker, eller om vad ni varit med om tidigare i livet. Då får du en chans att höra hur han ser på detta och ifall han känner sig beredd att ta relationen djupare.
Om han däremot svarar att han inte undrar något speciellt över varför du drar dig undan, och han markerar att han inte känner sig bekväm att prata om sådana här saker, så kan du ju ändå berätta om hur du skulle vilja berätta för honom om vad du varit med om, och att du skulle vilja att han lärde känna hela dig osv.
Det här är ett antal ingångar till att börja att fördjupa er relation och min erfarenhet är att man gör bäst i att försöka finna den här typen av ingångar och inte göra det hela så stort och dramatiskt, utan istället öppna upp för ett sätt att prata med varandra som man sedan kan fortsätta och utveckla, samt utforska tillsammans.