Jag står inte ut längre. Jag har tänkt göra självmord flera gånger bara för att jag inte klarar av att säga att jag är bög. Jag e 15 år och känner att jag måste det. Hur ska jag göra?

---

SVAR

Jag tycker du skall gå in på RFSL:s (riksförbundet för sexuellt likaberättigande) hemsida. Det är en förening för homo-, bi-, och transsexuella. Om du klickar på länken ”lokalt” så hittar du adress och telefonnummer till deras lokalföreningar och dom har oftast gruppverksamhet, där personer med dina funderingar träffas och pratar om svårigheter, problem och fördelar med att vara homo-, bi-, eller transsexuell.
Att klara av att berätta för sin omgivning att man har en annan läggning än en heterosexuell, upplevs av dom flesta som väldigt svårt, och kan ge upphov till svår ångest och även självmordstankar. Att då få dela dom tankarna med andra som är, eller har varit i samma situation är enligt min erfarenhet väldigt värdefullt och gör att man kan få lite perspektiv på det hela och inte känna sig så ensam. Kanske är det så att man efter ett tag får tillräckligt med självförtroende så man vågar berätta, eller så är det så att man kommer fram till att man helt enkelt inte behöver berätta. För om du tänker efter så är det ju ingen som går runt och säger rakt ut till vänner och familj att man är heterosexuell, varför det inte behöver vara självklart att man ska berätta om sin sexuella läggning om man tex är homosexuell. Men den här typen av frågor och funderingar behöver man prata mycket om innan man bestämmer sig för att gå ut och berätta eller inte. Du är fortfarande väldigt ung och jag vet inte vad det är som gör att du känner att du måste berätta just nu, men jag tror inte att det behöver vara så bråttom, utan att du istället ska ge dig själv tid att fundera och prata igenom det hela ordentligt innan du gör något överhuvudtaget. Och en möjlighet är alltså att du går in på RFSL:s hemsida (www.rfsl.se) och söker den hjälp du behöver där. Ytterligare möjlighet är att du går till närmaste Ungdomsmottagning och pratar med kuratorn som finns där. Kuratorn kan vara din samtalspartner i detta och ge dig stöd i att komma fram till vad som blir bäst för dig att göra.
Jag tror det här kommer att klarna för dig när du får någon annan att prata med så du inte behöver känna dig så ensam och rädd som du uppenbarligen gör nu.