Hej… jag har kärleksproblem… alla problem. Jag har inte hittat mig själv än.. jag vet inte vem jag är. Jag vet inte vad jag gör här på jorden eller om jag vill vara här. Jag bor i en storstad med min pojkvän… han är den enda jag har här. Han säger ofta att allt är mitt fel, om vi bråkar. Jag får gråtattacker.. och känner att jag vill straffa mig själv… Jag har börjat få yrsel och hög hjärtklappning.. och är depprimerad. Det här är allt jag har. Jag har ingen annanstans att ta vägen. Men det är inte bra här. Jag har varit tillsammans med min pojkvän i tre år, från och till. Har gjort slut några gånger, men han kommer alltid efter mig. Jag vet inte vem han är… fast jag känt honom i 3 år… Han delar inte med sig av något.. och vill alltid vara så mystisk. Jag har så dåligt självförtroende med… får ont i magen.. och känner mig otillräcklig. Även om jag aldrig har haft svårt för att få killar och jag vet att jag inte är ful, men känner mig ändå ful. Mår dåligt. Snälla hjälp mig. Jag orkar inte straffa mig själv mer snart… jag orkar inte vara yr och må illa.. jag orkar inte…

---

SVAR

Det låter som om du hamnat i en negativ spiral där ditt dåliga självförtroende bara förstärks i din relation med din pojkvän. Yrsel, illamående och hjärtklappning som du beskriver är oftast signaler från psyket och kroppen att något inte är bra, och att du behöver förändra vissa saker i ditt liv. Exakt vad du måste förändra kan jag inte tala om för dig då jag inte känner till hela din livssituation, men uppenbarligen känner du dig låst och utan frihet då du mer eller mindre verkar sakna någonstans att ta vägen och inte känner att du klarar dig på egen hand. Det du berättar kring din relation med pojkvännen låter också som om ni skulle behöva förändra en hel del för att relationen skall bli något positivt, istället för negativt och destruktivt. Det låter som om du saknar närhet och stöd i din relation och sådant kan man förvisso förändra om båda är beredda att satsa på relationen, eller så kommer man fram till att man måste gå skilda vägar och börja bygga upp sig själv och sitt eget liv, innan man kan dela tillvaron med någon partner. Det låter som om du försökt bryta dig loss ur relationen, men inte lyckats, och återigen låter det som om du inte har något val utan som om du saknar frihet och styrka att själv bestämma hur ditt liv ska se ut.

Det jag tycker du skulle göra för att komma till rätta med dina problem och inte fastna i yrsel, illamående och självbestraffning, är att söka hjälp. Eftersom du idag inte finner stöd i din relation så ska du försöka hitta det stödet på annat håll. Det viktiga är nämligen att du själv börjar komma tillrätta med ditt liv och känner att du får tillräckligt med fast mark under fötterna för att kunna fatta beslut om hur framtiden ska se ut för dig. Och när man gör det behöver man ofta stöd och hjälp, eftersom man själv oftast saknar självförtroende och energi för att göra hela jobbet på egen hand.
Gå därför till närmaste Ungdomsmottagning om du är under 25 år. Där finns kuratorer och psykologer som du kan få tid hos. Jag tror nämligen att du behöver gå åtminstone en gång i veckan under en tid framöver för komma på rätt spår igen. Du kan också vända dig till vuxenpsykiatrins öppenvårdsmottagning och söka psykolog eller kurator där. Sista alternativet är att du vänder dig till en privat psykolog eller legitimerad terapeut som du hittar på Gula sidorna. Det alternativet brukar dock vara ganska dyrt.
Men ta mitt råd på allvar och sök hjälp, för den typen av problem du beskriver är som jag sade signaler på att man måste förändra det som gör att man inte mår bra i sitt liv, annars brukar symptomen bara bli värre och värre. För så sinnrikt konstruerad är du och alla andra människor att både kropp och psyke signaler tills man själv lyssnar och gör något för att förändra det som inte är bra för en. Men man kan behöva hjälp för att åstadkomma dom förändringarna, varför du ska ge dig själv chansen genom att gå och söka hjälpen där den finns att få.