Frågor och svar om misshandel

22 Sep 2002, 17:59 118
Annat, 0 år
Question


Hej.. Jag är en kille på 17 år jag har blivigt slagen av min pappa sen jag var liten. Nu har han flyttat ut för nått år sen, och blivit misshandlad av klasskamrater sen jag gick i 6an till 9an. Jag märker att jag börjar bli bråkig och hårdhänt, är sugen efter att slåss men hatar att slåss och hatar vold. Gillar inte alls att göra illa nån, hjälper gärna dom som inte mår bra o sådär. Men vissa kompisar säger "du ska alltid ta till fysiskt" om dom skojar med en eller nått sånnt.. Vad ska ja göra för nånting??... snälla hjälp mig

Svar
Bo Westholm
Psykolog

Det finns flera anledningar till att jag tycker att du skall söka upp en kurator eller en psykolog. En anledning är att du har blivit utsatt för våld av din egen förälder och det är ofta något av det jobbigaste som finns, varför det nästan alltid är bra att få prata om detta med någon, och få en chans att bearbeta vad man varit med om. Föräldrarna är ju dom som skall skydda och värna sina barn, och när dom inte gör det utan istället utsätter dom för våld som din pappa gjort med dig, utsätts man för ett svek som kan ge upphov till många svåra känslor, som i sin tur kan göra att man beter sig på ett sätt man själv inte känner igen, och som man egentligen tar avstånd ifrån. Du har redan känt på detta när du säger att du börjar bli bråkig och hårdhänt, fast du egentligen inte är sådan.
Nej, jag tror inte heller att du egentligen är sådan, men det svåra är att den typen av svek du blivit utsatt för kan göra att man innerst inne känner både hat och sorg. Ibland kan man känna det väldigt tydligt och ibland är det nästan som om man inte vet att man känner så, för det är för jobbigt att tänka på. Dom här känslorna kan liksom pysa över ibland och då kan man helt plöstligt märka att man själv är hårdhänt eller aggressiv, fastän man egentligen inte är en sådan person. Och när man börjar bete sig på ett sätt som man inte riktigt känner igen själv, och inte kan stå för, då är det ytterligare en anledning till att söka hjälp.
En tredje anledning till att jag tycker du skall söka hjälp är att du fortfarande är så ung att det inte behöver bli så stort om du tar tag i det i tid. Jag vill inte skrämma upp dig på något sätt, men det är inte helt ovanligt att personer som slår andra, blivit slagna själva. Tvärtom så är det väldigt vanligt, och det beror sannolikt på flera saker. En av sakerna är det som jag nämnde för dig, att har man blivit så himla sviken under sin uppväxt, så föder det känslor som kan vara svåra att hålla inom sig, utan dom pyser liksom över ibland. Vidare så är det också så att barn till föräldrar som slår, inte får lära sig något bra sätt att hantera provocerande och/eller konfliktfyllda situationer på. Föräldrarna fungerar ju mycket som en typ av lärare också, och vet man inget annat sätt att lösa konflikter på än genom våld, är det lätt hänt att man tar till det när man själv blivit vuxen, hur mycket man än hatade våldet när man själv blev utsatt. Det finns ytterligare skäl till att det ofta är personer som själva blivit misshandlade som senare i livet misshandlar, men poängen är att man skulle kunna säga att du befinner dig i riskzonen för att råka illa ut för egen del om det är så att det här beteendet som nu känns främmande för dig accelererar. Jag säger inte att det behöver bli så, och är alltså inte ute efter att skrämma upp dig, men eftersom du själv nu också reagerar över ditt beteende tycker jag att man ska ta det på allvar. Därför är det även av den anledningen viktigt att du söker hjälp, så att du själv inte skall hamna i ett beteende som blir svårare och svårare med åren att ta sig ur. Du är så ung fortfarande och verkar vara en klipsk kille eftersom du själv märkt det här beteendet hos dig själv och skrivit hit. Bara det är något jättebra som du gjort. Och jag förstår verkligen att du funderar över det här beteendet då du själv verkar vara en person som tar avstånd från våld. Därför tycker jag att du skall ta steget fullt ut och verkligen komma till rätta med det här och samtidigt ge dig en chans att få hjälp med att hantera allt du tvingats vara med om, på ett sätt som inte skadar varken dig själv eller andra i fortsättningen.
Vänd dig till närmaste ungdomsmottagning och sök upp kuratorn eller psykologen där. Alternativt kan du vända dig till skolkuratorn eller skolpsykologen. Ett tredje alternativ är att du ringer till barn-, och ungdomspsykiatrin och får en tid hos dom. Det spelar ingen roll till vem du går, det viktiga är att du tar dom här signalerna på allvar och ger dig själv chansen att få ett liv utan våld och slagsmål framöver. Du har redan tagit ett första steg på den vägen, så jag hoppas att du även tar nästa...

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar