Frågor och svar om Ångest

23 Sep 2002, 07:38 153
Tjej, 0 år
Question


Nu ere så här att min mamma har just kommit hem från spanien, och jag tänkte åka hem till henne och lämna lite grejjer..., men det riktiga anledningen är att jag vill hämta nya rakblad..., håller egentligen på och försöker sluta (eller har jag gett upp?) men jag vill gärna ha ett för säkerhets skull..., för jag känner mig så hjälplös utan det. men om jag hämtar ett nytt kommer jag bara skära mig igen, och massa mer gånger, och det vill jag ju egentligen inte. suck vet inte hur jag ska göra, för jag e nästan säker på att jag kommer hämta ett nytt rakblad idag, och jag vill egentligen inte skära mig mer =/

Svar
Bo Westholm
Psykolog

Det här du beskriver om att både vilja hämta det där rakbladet och inte vilja det, eftersom du vet att du då kommer att skära dig, är inget ovanligt att känna när man misshandlar sig själv. Det är ju nämligen aldrig svart eller vitt här i livet. Jag antar att du kände dig relativt okay just när du skrev det här brevet, och att du lyckades hålla ångest och jobbiga känslor i schack på annat sätt än genom att skära dig. Men samtidigt verkar du tro att du kommer att tappa greppet om dom där känslorna och att du då kommer behöva ditt rakblad, eller åtminstone behöver veta ATT du har det om det skulle bli för jobbigt. Du beskriver rakbladet som din trygghet, och jag kan förstå att det känns så när man inte hittar något annat sätt att hantera jobbiga känslor som bara överumplar en och får en att må så dåligt att man inte står ut.
Vad jag skulle önska är att du istället skulle använda dessa tillfällen när du känner dig relativt okay, till att söka hjälp för att hitta en annan trygghet än den du finner i rakbladet. Även om det inte känns så just nu så finns det andra sätt att hantera jobbbiga känslor på än att skära sig, och man kan till och med få dom jobbiga känslorna att bli mindre jobbiga med tiden också. Men i arbetet med att komma dig behöver man nästan alltid hjälp av någon utifrån. Någon som helt enkelt kan bli den där tryggheten som rakbladet idag är för dig, och som kan stötta och hjälpa fram till den dag när du hittar den där tryggheten inom sig själv istället så du inte längre behöver någon hjälp.
Men enligt min erfarenhet så gäller det att du bestämmer dig för att söka hjälp och även att du gör det, en sådan där dag när det ändå känns ganska okay och dom jobbiga känslorna inte spökar runt för mycket. Det är en sådan dag man skall passa på.
Om du läser det här, och känner igen dig, så hoppas jag att du kan tro mig på mitt ord när jag säger att livet inte behöver se ut så här som du beskriver det. Men man måste våga ta steget och söka hjälp. Du kan vända dig till skolkuratorn/skolpsykologen om du fortfarande går i skolan, eller så kan du gå till närmaste Ungdomsmottagning. Du kan också ringa öppenvårdspsykiatrin och få en tid hos dom (vuxensidan om du är 18 eller äldre). Det viktiga är inte vem du går till utan ATT du går till någon, så du slipper leva ditt liv i smyg och med rakbladet som enda trygghet. För det är en ganska bräcklig trygghet, och det tror jag att du vet också....

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar