Frågor och svar om kompis

20 Nov 2002, 11:43 213
Annat, 0 år
Question


huh!! Hur ska jag börja? Jo jag är en kille som är glad och positiv.
Men det finns ett "MEN".
Jag har blivit retad för "bög", "trans" och många andra öknamn p.g.a mina feminina rörelser (jag är ingen bög, har en tjej)....Jag är mjuk av mig och jag har inget självförtroende alls.
Jag har försökt att vara som de "tuffa" killarna, jag har försökt att bli accepterad. Men det går helt enkelt inte.
Varje gång jag träffar nya personer så får jag tankar där jag tönker att personen hatar mig, inte gillar mig, jag får alltid negativa tankar. Jag klarar inte att titta in i ögonen på en person när jag pratar med han/hon.
Iblnd brukar jag ligga på golvet och gråta och titta rakt upp på taket.
Jag har haft självmordstankar, en gång tog jag en kniv och la den mot handleden, jag tänkte skära men JAG VÅGADE INTE, SOM TUR VAR =).
DET JAG VILL SÄGA MED DET HÄRA HELA ÄR -----------> JAG KÄNNER MIG INTE ACCEPTERAD.
Snälla skriv inte ner att jag borde prata med någon eftersom jag vägrar, BARA MED MIN MAMMA (som fungerar som min kurator).
Är jag psykisk sjuk?
HJÄLP MIG ÄR NI SNÄLLA...

Svar
Bo Westholm
Psykolog

Nej, jag skulle inte vilja säga att du är psykiskt sjuk efter det som du beskriver. Snarare är det nog så att du farit mycket illa av att andra hängt upp sig på hur du är som person, och dina feminina rörelser som du beskriver. Vissa människor i allmänhet, och kanske ungdomar i synnerhet, är många gånger väldigt intoleranta och rädda för allt och alla som är, eller beter sig på ett sätt som dom upplever som skrämmande/hotfullt. Fortfarande så är det tyvärr många som känner sig hotade av tex homosexualitet, och tyvärr så verkar dessa personer göra en koppling mellan feminina män och homosexualitet, varför alla killar som beter sig feminint eller har feminina drag känns hotfulla/skrämmande. Det är sannolikt denna rädsla hos människor som drabbat dig i form av mobbning. Och när man blir utsatt för människors dumhet på det här sättet, och speciellt i unga år innan man själv hunnit bli säker i sin identitet, så tar man ofta stor skada och känner sig annorlunda, utanför och icke accepterad. När man hamnat i det läget har man lätt för att vända det mot sig själv och faktiskt börja tro att det är något fel på en och att man inte har lika stor rätt som andra att ha det bra. Det kan tyvärr i vissa fall gå så långt att man känner att man inte vill leva längre, då det känns så svårt att vara utanför och uppleva sig själv som annorlunda, vilket du redan känt på. Men jag är glad för att du inte vågade ta ditt liv, för det är ingen bra lösning överhuvudtaget.

Du verkar ha hamnat i en situation som också är lätt att hamna i, nämligen att du tror att ALLA skall tycka du är annorlunda, och hata dig. I ett försök att skydda dig själv från att bli ledsen och besviken, undviker du att titta folk i ögonen, och utgår ifrån att dom tycker illa om dig. Att du gör så här har jag full förståelse för, men samtidigt så innebär det här beteendet inte bara att du undviker dom eventuellt elaka människorna, utan du undviker dom goda också. För det är ju väldigt svårt att få kontakt och utveckla bra relationer med en människa när man inte vågar titta på den man pratar med, och när man utgår från att personen hatar en. Och det är kanske här svårigheten ligger, nämligen att du måste försöka finna mod att ta chansen till kontakt när du möter människor, TROTS risken att bli sårad. Du kommer sannolikt bli besviken och råka illa ut fler gånger i ditt liv, men samtidigt är det så att du kommer vinna en del människor också, och det är dom relationerna du ska ta fasta på. Idag verkar du tex ha en bra kontakt med din mamma, och du har även en tjej. Kanske finns det också andra vänner som du inte nämnt. Ta fasta på dessa relationer och använd dom som stöd och hjälp för att även våga etablera nya kontakter och bygga upp ditt självförtroende. Går det fel någon gång och du möter någon dum människa, så försöker du bara direkt se att den personen har problem med sin egen självkänsla och identitet, och att det är anledningen till att han/hon går på dig, dvs det är dom det är fel på, inte dig. Undvik sedan personen så mycket det går, och var tillsammans och hämta kraft hos dom du känner dig trygg med istället. Efterhand som du kommer bli äldre, kommer du mer ha möjlighet att välja vilka du är i närheten av, än vad du har när du går i skolan, och det kommer då att bli lättare för dig. Människor blir oftast också mer mogna med åldern, varför vuxna människor inte håller på så här i alls lika stor utsträckning som unga människor.

Sist men inte minst vill jag säga till dig, att om du nu fortfarande går i skolan och det finns personer som fortfarande retar dig, så skall du självklart inte bara försöka undvika dom, utan faktiskt säga till någon på skolan så dom får slut på trakasserierna. Gå till din lärare, skolsköterskan eller kuratorn och tala om vad som pågår. Det är ju nämligen dom som retar som gör fel och inte du, varför du har rätt att kräva en bra miljö för dig att vistas i när du ska sköta ditt skolarbete. Här kan din mamma sannolikt också hjälpa till och prata med ansvariga på skolan så det hela upphör.
Men i övrigt så är alltså mitt råd att du tar fasta på dom positiva relationer du har och försöker våga vara stolt för den du är. Det finns massor med tjejer som föredrar en feminin kille framför en macho, vilket du sannolikt kommer att märka mer och mer ju äldre du blir.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar