mitt liv är egentligen ganska bra, även om jag varit en deprimerad och ångestfull person så länge jag kan minnas. jag bor med min mamma och har mycket skuldkänslor, jag har skuldkänslor för precis allting. jag har en fixering vid att allting måste bli perfekt, och det är jag som måste göra det perfekt. går något snett så får jag panik, skuldkänslor och ångest. förut levde jag i ständig ångest, jag var rädd för allting och mådde otroligt dåligt. jag kände mig arg och ville hämnas på alla som gjort mig illa genom att begå självmord. nu mår jag mycket bättre, jag har flyttat från min pappa till min mamma och bytt skola. jag har hittat en kompis. men samtidigt som jag är ganska glad så är jag så otroligt instabil. jag känner mig sorgsen hela tiden. så fort jag läser eller hör något sorgligt,så bryter jag nästan ihop. jag känner ingen ångest längre, men jag känner att jag skulle kunna gråta resten av livet. det känns som att allas sorg är min sorg. problemet är att jag inte vet varför. jag vill absolut inte dö, jag vill leva ett lyckligt liv, men samtidigt vill jag göra det värsta mot mig själv som finns att göra. det kommer på kvällarna. på dagarna i skolan är jag ganska glad men väldigt trött pga mina sömnproblem. på kvällarna hemma känner jag mig stressad, pressad och vill helst bara vara ifred och slippa prata. sen kommer sorgen. jag kan ligga och gråta hela natten. jag kan känna det som att jag dör, sen ligger jag kvar i den känslan och sörjer min egen död, tänker på alla som blev kvar, och på allt jag kunnat vara med om. det är så smärtsamt, det gör så ont i hela mig. snälla hjälp mig! jag vet inte vad jag ska göra.

---

SVAR

Du har ju kommit en bra bit på vägen när du nu mått så dåligt under lång tid, och tydligen var den här flytten och byte av skola ett steg i rätt rikting för dig. Men sådana här känslor du bär på kan ta ganska lång tid att få bukt med, speciellt när man burit på dom så länge att dom nästan blivit en naturlig del i ens liv. Sådana här saker förändras ju tyvärr inte över en natt heller, och därför är det inte konstigt att du känner dig instabil även om saker blivit så mycket bättre. Men du har en stor resurs i dig själv då du verkar ha en positiv kraft att vilja lösa det här och leva ett lyckligt liv, vilket du också har möjlighet att göra framöver.

Jag tror att du nu skulle vara betjänt av att få lite hjälp utifrån, så du får en liten extra knuff i rätt riktning när du redan tagit dig så här långt. Du nämner inte att du haft någon samtalskontakt under den här tiden du burit på dina svåra känslor, och kanske är det dags för det nu, så du verkligen kan fortsätta på den här positiva banan som flytten verkar ha startat.

Jag tycker att du ska vända dig till kuratorn i skolan eller på närmaste Ungdomsmottagning och höra ifall du kan få en samtalskontakt hos dom. Kanske finns det också en psykolog på skolan eller på Ungdomsmottagningen som du skulle kunna få börja hos, men sannolikt är kuratorn det enda alternativet. Om du börjar hos kuratorn kan han/hon hjälpa dig vidare till en psykolog om det nu skulle behövas det, och det inte finns någon på skolan eller på Ungdomsmottagningen.

Jag tror nämligen att du skulle behöva få prata om dina känslor och få hjälp med att reda ut orsaker och hur du skall kunna hantera det hela framöver så du kan finna en balans i dig själv. Att leva med ständig panik, skuldkänslor och ångest är ju en stress i sig, och man är oftast så fast i sina känslor och tankar att man kan behöva någon utifrån som hjälper en att sortera i det hela och som bryter den negativa cirkeln man ofta hamnar i. Jag tror att det skulle bli en hjälp för dig om du kunde etablera en sådan kontakt. Prata gärna med din mamma om detta också så kanske hon kan hjälpa dig till en samtalskontakt om du inte vill gå själv. Det finns ju nämligen hjälp att få inom sjukvården också, och där finns det garanterat en psykolog även om kön dit kan vara lång. Men ta chansen vare sig du tar kontakt på skolan, på Ungdomsmottagningenm, eller inom Landstinget, att få hjälp med dina problem, så du hittar en balans som kan ge dig det där lyckliga livet du längtar efter. Våga släpp in någon och gå inte ensam med dina känslor, så ska du se att det kan bli nästa positiva steg!