Frågor och svar om Ätstörningar

4 Jan 2003, 11:58 145
Tjej, 0 år
Question


Jag är en tjej på snart 17 år. Jag har haft ätstörningar 2 gånger i 1 år förr. Jag kan inte sluta... Jag vill inte äta, jag känner mig tjock, jag blir mätt för det minsta lilla som jag äter, jag hatar mitt liv och jag måste ha hjälp nu...
jag vill bara bli smalare och smalare,

Svar
Bo Westholm
Psykolog

Du har rätt i det att du behöver hjälp nu. Jag vet inte vad du fick för hjälp tidigare när du hade dom här problemen, eller om du fick någon hjälp överhuvudtaget, varför jag får ge dig lite allmänna råd om vart du kan vända dig.
Det jag skulle önska att du gjorde i första hand är att berätta för dina föräldrar, så dom kan hjälpa dig att få rätt professionell hjälp. Alternativet är att du berättar för någon annan som tex en lärare du litar på, skolsköterskan, eller skolkuratorn. Dom kan nämligen ge dig stöd på hemmaplan, men framför allt vet dom vart man ska vända sig med dom här problemen. Det kan nämligen se lite olika ut i olika kommuner och landsting. Ibland finns det speciella enheter för just ätstörningar (oftast inom psykiatrins regi), alternativt får man hjälp inom den vanliga psykiatrin.
Om du själv känner att du hellre vill ta kontakt själv än att ha hjälp av föräldrar, eller någon annan vuxen, kan du själv ringa till barnpsyk och fråga. Du kan ringa landtingets växel (står på blå sidorna i telefonkatalogen) och be att få bli kopplad.

Jag vet att många som lider av dina problem har svårt att berätta för anhöriga eller andra vuxna om det hela. Det är liksom en del av sjukdomens natur att man inte vill att någon ska veta och att man håller på i smyg. Samtidigt vet du liksom många andra i din situation att man måste få hjälp för att klara av något sådant här, och att man måste berätta för att få den hjälpen. Men känner du att du inte klarar att berätta för någon vuxen i första hand, kanske du har någon vän som du kan berätta för och som sedan i sin tur kan prata med skolsköterskan eller någon av de andra jag räknade upp. Fundera på om detta är ett alternativ för dig, eller om du klarar att berätta själv. Ska du berätta själv så försök passa på i ett sådant läge när du verkligen känner att du hatar ditt liv och måste få hjälp, för dom tillfällena uppstår sannolikt med jämna mellanrum, precis som det gjorde när du skrev det här brevet. Eller gör som du gjorde nyss, skriv ett brev och lämna till föräldrar eller någon på skolan och be dom hjälpa dig på det sättet istället. Det viktiga är att du berättar, för även om det är svåra problem att ta sig ur, så är det lättare ju tidigare man får hjälpen, varför det är viktigt att du försöker berätta så fort du kan.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar