Frågor och svar om bråk

4 Oct 2000, 00:00 145
Annat, 0 år
Question


Jag och min mamma/pappa bråkar jämt, det verkar som om inget jag gör duger!

Svar
Bo Westholm
Psykolog

För det första vill jag säga dig att din situation är mycket vanlig. Det här händer ofta under någon period i människors liv. Utvecklingspsykologiskt är oftast förklaringen att du och din mammas/pappas relation under en period (den kan vara flera år lång om det vill sig illa) håller på att få nya former eftersom du som den yngre av er två håller på att bli vuxen (det här är vanligast under tonåren, men förekommer också långt senare utan att för den skull vara något konstigt). Och egentligen hänger det inte bara på dig utan också på din förälder därför att hon/han ofta har lite svårt att se sin dotter/son bli allt självständigare. Så det är sannolikt heller inget fel på din morsa/farsa jämfört med många andra.

Sånt här hittar inte hon/han på för att jävlas, utan det sker av bara farten nästan som en naturlig del i att ha barn som växer upp och ska bli jämlika en dag. Ja, det var en kort liten förklaring för att du inte ska idiotförklara varken dig själv eller föräldern. Vad kan man då alltså göra i din situation?

Du skulle kunna välja ut ett tillfälle när det är lugnt mellan er båda och helt enkelt lugnt fråga om det faktiskt är så att inget duger av det du gör. Du skulle också kunna berätta att det känns tråkigt för dig att det är så här. Har du tur och verkligen har valt ett lugnt tillfälle för att snacka, tror jag att det kan gå bra. Men det kan likväl vara så att du börjar lugnt och så sätter morsan/farsan igång och anklaga dig som t ex om du bara kunde sköta dig/skärpa dig och uppträda som folk så skulle det inte vara några problem osv. I det läget har jag all förståelse för att du blir förbannad eller uppgiven (och så är ni antagligen igång som vanligt), men då har ni förmodligen hållit på så här en längre tid. Och har ni hamnat i den här situationen för många gånger finns risken för att ni båda, eller i alla fall en av er, har råkat ut för vanans saboterande makt. Den är psykologiskt definitivt inte lätt att ha att göra med för då kommer du att behöva en massa tålamod för att fixa det här. Då handlar det om att du blir tvungen att använda mitt råd flera gånger i sträck, OCH att du får vara beredd på att ta morsans/farsans orättvisa tjat även om du verkligen försöker snacka. Ofta kan det gå lite lättare om man i förväg är beredd på gnatet och har en plan som du faktiskt har om du använder mitt förslag. Det här handlar alltså om att du nästan vänder på makten om du förstår vad jag menar, och blir som en förälder till din förälder, dvs det blir du som har en plan om hur ni löser det här, och det blir du som får ta besväret för att ni ska komma till en slutgiltig lösning, annars brukar det ju ofta vara föräldern som har den rollen.

Fixar du en sån här sak (den är inte lätt att fixa, men det går) garanterar jag att du själv får en kick och att du markerat på ett tydligt vis för din morsa/farsa att du absolut inte längre är någon liten omöjlig ung tjej/kille som man bara kan ”tjata ned” när det passar…

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar