Hej Jag är en kille på 16 år som har problem här i livet. Allt började i sommras när min bror tog sitt liv. Jag har inte så mycket kompisar till skilnad från min bror som hadde hur många som hälst. Mitt liv blev till ett rent helvete och jag började må väldigt dåligt. Det vart inte bättre att jag inte kom in på min linje som jag hadde sökt till utan jag fick börja gå ett extra år i skolan. Men sedan så vände det hastigt och jag började gå med en teater grupp och träffade en tjej som var väldigt trevlig och en massa andra vänner. Under Jul och nyår var jag ensam och ledsen men sen kom jag tillbaka till teatern och fick vara med mina vänner igen. En kväll förra veckan när jag kom hem från teatern gick jag upp på mitt rum och när jag precis stängde dörren till rummet bakom mig känndes det som om Mitt hjärta slets sönder. Jag var kär i tjejen i min teatergrupp. Jag föll ner på knä och började gråta jag vet ju inte vad hon känner för mig. jag tog fram en hög papper och bara skrev ut mina känslor för henne. 56 sidor vart det. Jag träffar henne fortfarande på teatern och hon ska söka samma linje som jag. Men nu när det blir vår vet jag inte vad jag ska göra. Mina känskor kastas hit och dit och snart vet jag inte vart jag ska ta vägen. Jag sörjer över min bror samtidigt som jag är kär i henne på teatern. Åh…Jag är så kär i henne vi är ju kompisar och vi kramar om varandra som kompisar men när jag har henne i mina armar önskar jag att tiden bara kunde stanna. Jag vet inte vem jag är ibland, jag är så förvirrad. Finns det nått jag kan göra för att lugna mina känslor. Snälla Hjälp mig…

---

SVAR

När något så omtumlande händer som att ens bror tar livet av sig, tar det ofta lång tid innan man kommit igenom sorgen och börjat hitta en mer stabil grund att stå på igen. Under tiden så kan man känna som du, nämligen att man kastas hit och dit i olika känslor, och man vet varken riktigt vart man ska ta vägen, eller hur man ska bete sig för att få ordning på allt igen.
Att bli kär är ju i sig en väldigt omtumlande känsla, och har man då som du nyligen upplevt något så svårt som en brors självmord, är det inte konstigt att du varken vet ut eller in. Att sörja någon som dött och försöka hantera att ens bror valt att själv avsluta sitt liv är ju svåra och oerhört jobbiga saker att bearbeta, och mycket känslor av sorg och ilska kan dyka upp, samtidigt som man oftast har många frågor om varför det hände? Hur han kunde göra så här?Vad han tänkte? Om man själv kunde gjort något för att förhindra det osv?
Men att bli kär är ju en motsatt känsla som istället kan ge en intensiv lyckokänsla, och göra en glad osv.
Och det kan vara svårt att känna den typen av rusiga, glada känslor inom sig när man samtidigt känner en djup sorg. Och då kan man uppleva att man kastas hit och dit, och att man egentligen inte vet vem man är. "Är jag den glada killen som precis har blivit kär och tycker livet är spännande och roligt, eller är jag den sorgtyngda killen som sörjer sin bror och tycker livet känns oerhört jobbigt?"
Man kan vara både och, beroende på att livet inte är svart eller vitt. Död, sorg och andra svarta känslor, finns parallellt med kärlek, lycka, och andra mer ljusa känslor, men det här är svårt för alla att hantera och speciellt svårt är det när man är så ung som du.

Mitt råd till dig är att du fortsätter i din teatergrupp och träffar den här tjejen som du är kär i, och att du känner dig för när det gäller hur mycket du vill avslöja om dina känslor. Samtidigt tror jag att du skulle kunna bli hjälpt av att prata med någon om det du skrivit till mig om, för dels kan det hjälpa dig att bearbeta din brors självmord, och dels kan det hjälpa dig när det gäller att du själv ska våga tillåta dig att vara glad och kär, även om du samtidigt sörjer din bror. Förhoppningsvis pratar ni mycket om detta i din familj, men ibland kan det vara så att föräldrar har så svårt att själva hantera ett barns självmord att dom inte alltid räcker till för dom andra barnen. Oavsett detta kan det vara skönt att prata med någon utomstående, varför jag råder dig till att kontakta skolkuratorn, eller kuratorn på närmaste Ungdomsmottagning. Det är helt gratis att gå dit, och jag är övertygad om att du skulle tycka det var bra att få prata om alla motstridiga känslor du har för tillfället så du får hjälp att hitta dig själv igen.