Frågor och svar om missbruk

15 Feb 2003, 12:31 138
Tjej, 0 år
Question


hej !
Jag är16 år och min mamma är alkoholist. Hon har varit det i hela mitt liv vad jag kan minnas. hon har varit på 4 olika hem och behandlingar dem senaste 3 åren. jag vet inte vart jag ska börja men ni måste hjälpa mig. hon blir alldrig bra jag årkar inte mer. hon har ättit antabus, opereat in antabus m.m. men hon bara fortsätter. Hon har krockat med bilen när hon var full och blev av med körkortet. jag har nog hört min mamma gråta och säga att hon vill dö 1000 gånger. min pappa och mamma är fortfarande gifta men pappa gör det för vår skull tror jag. Jag förstår inte varför hon driker hon har fyra underbara barn och jobbar som arkitekt och har en man som gör allt för henne. Jag är ygnst av barnen och är den enda som bor hemma. jag vet inte vad jag ska göra kan man inte bara sicka iväg henne vad ska hon ta vägen nu har hon varit full i 13 dagar och ingen gör nåt vad ska jag göra. vi brukade alltid ta henne till psyk mottagningen på sjukhuset för avgifting men nu tar dom inte in henne lägre. JAG HATAR MIN MAMMA HON FÖRSTÖR ALLT JAG KLARA INTE MER. /snälla hjälp mig......

Svar
Bo Westholm
Psykolog

Det är oerhört tragiskt det du berättar, och jag förstår om du känner både hat och förtvivlan inför din mammas missbruk. Det svåraste i det hela är kanske att veta när man skall ge upp försöken att få någon att vilja, och klara att ta sig ur sitt missbruk, och istället börja lägga energin på att ta hand om sig själv och skapa en dräglig tillvaro för sig själv. Detta är dock inget beslut som en tonåring skall behöva fatta, utan det måste någon vuxen göra. Därför är det i första hand din pappa och mamma som är ansvariga för ditt välbefinnande och eftersom din mamma inte verkar kapabel att hantera det ansvaret för tillfället, återstår bara din pappa.

Mitt råd är alltså att du sätter dig ner med din pappa i lugn och ro, dvs när din mamma inte är med, och berättar för honom att du helt enkelt inte klarar den här situationen längre. Försök få honom att förstå att han måste koncentrera sig på att hjälpa dig nu och inte bara ta hand om din mamma. Kanske kan han förmå din mamma att åka in på ett behandlingshem, vilket man antingen kan göra på eget bevåg, eller få hjälp med att planera via socialtjänsten. Det skulle ge er lite andrum att planera fortsättningen och förhoppningsvis ge henne hjälp att hantera missbruket. Andra alternativ är att han tar kontakt med dina syskon och tillsammans med dom och dig planerar att du får bo hos någon av dom istället, för att du skall kunna ha ett drägligt liv (om du nu skulle tycka det var ett vettigt alternativ). Eller så är det helt enkelt så att han gör valet att ta hand om dig i första hand, och flyttar tillsammans med dig. Det finns andra alternativ också, men jag tycker det är viktigt att du verkligen får din pappa att inse att den här situationen är för jobbig för dig att hantera och att han måste hjälpa dig i första hand, och din mamma i andra hand. För hur tragiskt det än är, så går det inte att "rädda" någon från missbruk, det måste personen själv göra. Vad som skulle kunna få din mamma att hitta den viljan och kraften till att rädda sig själv, vet jag inte, och det kommer ingen att veta. Ibland kan det vara så att det krävs någon typ av riktig kris för att personen skall hitta kraften och motivationen inom sig själv, ibland handlar det om att personen helt enkelt har fått nog av sitt "gamla liv", och ibland är det helt andra saker som gör att någon hittar viljan att påbörja och fullfölja en behandling osv. Men lika ofta händer det missbrukare aldrig hittar den viljan och kraften, och förblir missbrukare hela sitt återstående liv, varför det aldrig finns några garantier för att den hjälp och det stöd man försöker ge någonsin kommer att ge resultat. Det är det jag menade i början när jag sade att något av det svåraste med att ha en närstående som missbrukar, är att veta när man skall ge upp sina ansträningar och istället lägga energin på att ta hand om sig själv och andra som kommit att lida skada av situationen. Men som jag också sade så är detta ett val som inte du ska behöva fatta utan detta är din pappas val. Men det är viktigt att du verkligen berättar för honom hur du mår och att du inte orkar mer, så han får en chans att hjälpa dig. Vill du även ha någon utomstående att prata med, tycker jag att du skall söka upp närmaste Ungdomsmottagning eller gå till skolkuratorn. Då får du en chans att bara prata om dig själv och hur du mår, annars är det nämligen så lätt hänt att det hela tiden är din mammas problem som är i fokus, och alla andra får stå tillbaka, och det är inte bra.

Jag önskar självklart att du inte skulle behövt uppleva den här situationen överhuvudtaget, men nu är det som det är, och du måste inrikta dig på att försöka få en livssituation som du orkar med och mår bra av, varför du skall göra vad du kan för att få din pappa att förstå detta, och kanske även prata med dina syskon och höra hur dom tänker och vad dom kan göra för att hjälpa dig.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar