Frågor och svar om förhållande

15 Mar 2003, 12:17 200
Annat, 0 år
Question


Jag har funderat i några månader nu på om jag ska bryta upp med min sambo. Vi har bott i hop i ca 1,5år nu och har varit tillsammans i 4år. Jag tror inte att jag älskar henne längre.Anledningen till det är (att jag tror)att vi har växt ifrån varandra och har väldigt skillda intressen även sexuellt. Det händer väldigt sällan att vi "hittar på" saker tillsammans och jag känner att jag vill leva själständigt ett tag och bygga upp nåt eget. Eftersom jag flyttade ihop med henne direkt efter jag flyttade hemifrån så har jag aldrig fått "testa på" att bo själv. Vi grälar ganska mycket och är ofta sura på varandra.
Men jag är rädd för hur hon ska reagera om jag gör slut. Jag vet att hon älskar mig mycket. Skulle jag göra slut så skulle jag känna mig taskig för att jag vet hur ledsen hon skulle bli. Men samtigt så känner jag mig taskig när jag lever i hop med henne fast jag inte riktigt vill. *suck*
Jag är oxå rädd för hur hon skulle klara av sin ekonomi eftersom hon inte tjänar speciellt mycket, o så tänker jag mycket på hur vi ska lösa boendet. Jag kan förhoppnings vis flytta hem tillfälligt tills jag hittar nått nytt. Men jag vet inte vart hon skulle kunna ta vägen. Jag tror att de sistnämda funderingarna gör att jag känner mig tvingad att bo kvar och hidrar mig från att ta ett beslut.

Svar
Bo Westholm
Psykolog

Du har många funderingar kring ert förhållande som jag tycker att du skulle ta och prata med din sambo om. Som det är nu, verkar du inte säker på dina känslor, eller hur du egentligen vill ha det. Det verkar som om ert förhållande stagnerat en del, och singellivet ter sig därför som fritt och oproblematiskt för dig för tillfället. Att du dessutom aldrig provat att bo själv, gör ju också att du inte riktigt vet hur det skulle vara att vara singel, varför det självklart kan kännas lite extra lockande när förhållandet inte känns så upplyftande och levande längre.
Det kan vara så att det är rätt lösning för dig att leva själv ett tag, men det kan också vara så att det är rätt att fortsätta tillsammans med din sambo. Men då kommer det krävas förändringar i ert förhållande.
För att du ska veta vilket alternativ som är det riktiga för dig, är det mitt råd att du sätter dig ner med din sambo och berättar så ärligt du kan om hur du känner det. Det du beskriver händer i många förhållanden, och enligt min erfarenhet är det ett arbete att få ett förhållande att funka och utvecklas, varför man måste prata med varandra och berätta hur man känner. Annars ger man aldrig den andre en chans att "hjälpa till" för att ens egna behov inom olika områden skall tillgodoses inom ramen för förhållandet. Sedan kan det mycket väl vara så att man efter många och långa samtal kring hur man känner, och vad man skulle vilja förändra, kommer fram till att det inte funkar ändå av olika anledningar. Era behov och önskemål kanske visar sig vara alltför olika och ni hittar ingen vettig kompromiss som båda kan vara nöjda med, osv, osv. Det kan vara flera anledningar till att man känner att det inte går att leva det liv man vill inom sitt nuvarande förhållande. Men poängen med att prata igenom saker ordentligt är att det blir mer tydligt för både en själv och den andre, om det nu är så att man väljer att bryta upp sedan. För om du vet att du gjort allt för att få det här förhållandet att funka, kommer du sannolikt inte känna dig lika tveksam eller ha så dåligt samvete för att du bryter upp, som du skulle ha ifall du bara lämnar henne utan att ge henne/er en chans att lösa era problem. Så, ta mod till dig och prata med henne utifrån hur du känner, och ge även henne en chans att berätta om vad hon är nöjd och missnöjd med i er relation. Kanske är det så att hon också önskar en förändring, då det oftast inte bara är en som lider av att det är mycket gräl och dålig stämning.

När du ska prata med henne är det dock bra om du är medveten om att det kan vara jobbigt att höra sanningen även om det skulle visa sig att hon också är missnöjd. Det kan bli så att hon blir sårad bara du nämner något om hur du går runt och funderar, men det kan du inte skydda henne från, varför du inte skall backa även om det visar sig att hon direkt blir ledsen. Försök istället få henne att lyssna på vad du har att säga och få med henne på att ni tillsammans skall se om ni kan göra något åt detta.

När det sedan gäller praktiska saker som ekonomi och boende efter en eventuell separation, så måste man självklart se till att separationen blir rättvis och att båda får med sig pengar och saker som dom betalat själva eller bidragit till. Mer kan man tyvärr inte göra, utan här måste du skilja på ditt och hennes ansvar. Hon måste själv försöka ordna sin ekonomi så hon kan klara sig ensam i längden. Men om det av olika anledningar varit ojämnt fördelat mellan er, och hon har mindre inkomst, så kan man hitta olika lösningar som att du tex låter henne bo kvar och bidrar med hyra under ett par månader när du bor hemma, så hon får en chans att byta jobb eller lösa sin ekonomiska situation på annat sätt. Det här är självklart inget du måste göra, men känner man själv att man vill hjälpa till och läget är sådant att man fortfarande bryr sig om varandra och månar om varandra, så kan det vara ett exempel. Sedan är det ju så vid alla separationer att man ofta får sämre ekonomi som singel än som sambo, varför båda måste vänja sig vid mindre pengar över. Det här är problematiskt för alla och kan innebära att man måste hitta billigare boende osv, men sådana praktiska saker har båda ansvar för att lösa, varför du skall försöka att hålla isär hennes och ditt ansvar i det avseendet.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar