Jag har tvångs tankar. Dom har pågått i 3 år. Mina kompisar har märkt det och säger tästa att skita i dom. Men det gåt ju inte. För om jag inte gör dom kan nån jag känner dö. Och då är det mitt fel. Jag skulle aldrig kunna förlåta mej själv om det hände. Det kanske inte låter så allvarlit men dom styr lite mitt liv.

---

SVAR

Tvångstankar kan vara jobbiga att hantera för dom har en tendens att bara öka, istället för att minska om man inte får hjälp att göra något åt det.

Tvångstankar i sig kan man säga handlar om att försöka ha kontroll över sitt liv och tillvaron. Livet kan ju vara ganska svårt för oss människor, och vi läser varje dag om en massa saker som drabbar personer, och vi kanske till och med upplever hur någon i vår närhet råkar ut för något svårt, eller till och med dör. Det kan därför kännas skrämmande att leva, eftersom man aldrig vet om något kommer drabba en själv eller någon man tycker om. Och den osäkerheten kan leda till att man försöker skaffa sig kontroll över sådana saker genom tex tvångshandlingar. För precis som du säger så har du upprättat något form av system med dina tvångstankar och bestämt dig för att du måste göra vissa saker, eller tänka vissa saker, för annars kanske någon du känner dör. Och skulle du nu inte göra, eller tänka allt det där du bestämt dig för, och det skulle hända något hemskt, så skulle du sannolikt känna stor skuld och uppfatta det som ditt fel, för du skulle tycka att du inte gjort allt du kunnat för att förhindra det.
Allt det här ger dig förmodligen en upplevelse av kontroll över det som egentligen inte går att kontrollera, dvs om någon nära en, eller man själv dör eller inte. Men som jag sade tidigare så kan det faktum att vi inte styr över liv och död, vara så ångestframkallande att några väljer att skapa den här typen av tvångshandlingar i ett försök att åtminstone för sig själv skapa en känsla av kontroll.

Problemet med att försöka skapa kontroll genom att utföra olika handlingar osv, är att beteendet har en tendens att bara öka i omfattning tills det tar över större delen av ens tillvaro. För ju fler saker man behöver utföra, och ju oftare man känner att man måste göra det, eller tänka något speciellt, desto mer begränsad blir man i sitt liv, och till slut kan det bli så illa att det tar över hela ens liv, och man kan i princip inte göra något annat än att utföra alla dessa handlingar man känner att man måste göra för att det inte skall hända något. Det är bl a därför det kallas för tvångshandlingar eller tvångstankar eftersom personen själv känner sig TVINGAD att utföra dom, varför det som till att börja med var tänkt att skapa kontroll i ens liv, har tagit över och gjort att man själv inte har någon kontroll över sin egen vardag överhuvudtaget.

Ytterligare ett problem med tvångshandlingar och tvångstankar, är att det inte fungerar. Det låter kanske ganska hårt att säga så, men faktum är att det är helt omöjligt att i verkligheten förhindra att saker händer genom att utföra vissa handlingar, även om personen som utför handlingarna upplever det som att det funkar. För om du själv tänker efter, tror du att du har en så stor makt att du skulle bestämma över liv och död? Tror du att alla andra människor har den makten också, eller är du speciellt utvald att axla detta ansvar och denna makt?
För rimligtvis borde alla andra människor ha den makten också om du har den. Men jag är säker på att du inte skulle tycka det var någon av dina kompisars fel om någon som dom känner skulle dö? Sannolikt tror du inte heller att dom skule kunna förhindra att någon dom känner dör, genom att utföra vissa handlingar?
Och varför skulle då du ha den makten och ansvaret om ingen annan har det?
För faktum är att om du tror att alla har den makten, så måste du tycka att alla är jätteknäppa som inte utför en massa handlingar för att förhindra att någon dör, och det här tror jag faktiskt inte att du går runt och tycker, varför min gissning är att du egentligen har uppfattningen att endast du har den här makten, men samtidigt vore ju det lite konstigt om endast du var utvald i det här sammanhanget, eller hur?

Enligt min erfarenhet så har dom flesta med tvångstankar inte tänkt på det hela på det här viset, utan handlingarna i sig ger en känsla av kontroll som gör att man aldrig själv ifrågasätter om allt det här man tänker kan stämma.
Sedan är det som jag sade tidigare inte så enkelt att man bara kan resonera sig fram till att tvångshandlingar kanske inte är något logiskt sätt att försöka hantera det faktum att livet kan vara ganska oberäkneligt. Utan ofta känner man sådan ångest inför tankar på döden och att någon man känner, eller man själv skulle kunna dö när som helst, att det är väldigt jobbigt att börja ifrågasätta sina tvångstankar och handligar.
Det är anledningen till att man oftast måste ha hjälp för att hantera det här, så man kan ta en liten bit i taget. För parallellt med att man släpper taget om sina tvångshandlingar och tankar, behöver man hjälp att bearbeta den ångest man känner inför att livet kan te sig som riskfyllt.

Därför är mitt råd till dig att du vänder dig till närmaste Ungdomsmottagning och pratar med kuratorn där. Om dina problem inte har utvecklats till att bli alltför allvarliga, kan den hjälpen räcka långt, och i annat fall kan kuratorn hjälpa dig vidare till någon annan som kan hjälpa dig. Men ett första steg är att du tar kontakt med Ungdomsmottagningen, för det är ett tecken på att du bör göra något åt det när du börjar känna att det styr ditt liv.