user-image
Okänd
Annat

Hej, det är såhär… jag är en tjej på 16 år. Jag träffar en kille som är 24. Sen vi första gången började prata med varandra så träffades vi inte förens efter ett år för första gången. Ungefär en månad efter det började vi träffas mer seriöst vi hade sex och har fortsatt att träffas. Jag trivs och gillar att umgås med honom för jag tycker inte att åldersskillnaden märks när vi träffas. Men det som är problemet är att mina föräldrar tror att han är 20, kan inte säga annat de hoppade högt bara de hörde att han var 20. Sen så är det några av mina kompisar som inte alls gillar det heller, de tycker han är äcklig, de förstår inte varför han skulle vilja ha mig som är såpass mycket yngre och det att vi hade sex första gången vi träffades inne hos en av oss. Jag mår dåligt av det och tycker inte dte känns bra när de tycker så. Men jag själv trivs med honom. Vet inte vad jag ska göra. Visst har jag funderat över ålderskillnaden själv… bestämde mig för några veckor sedan att okej jag träffar honom idag som bestämt då, men bara för att se om jag verkligen vill träffa honom mer om det är värt det när mina kompisar tycker som de tycker. Det blev så att vi fortsatte att träffas. Jag tycker mycket om honom och vill träffa honom mer. Men så fort diskussionen om honom kommer upp med mina kompisar blir jag osäker och tycker inte at det känns bra och tycker att de borde vara något fel på mig som träffar honom när de kommer med alla sina negativa kommentarer, men när jag själv tänker igenom det så vill jag ju vara med honom. Har någon nått tips till mig om vad jag ska göra ??? Snälla svara på min fråga ! Tack i förhand…


SVAR

user-image
Du beskriver två problemsituationer här. Dels är det dina föräldrar som inte vet om att han är 24, och dels är det dina kompisars negativa åsikter om din kille.

Om vi börjar med dina föräldrar, så kan jag förstå att du drar dig för att berätta när du känt på deras reaktion inför att han var 20. Men samtidigt så är det min erfarenhet att det aldrig känns bra att ljuga i längden om en sådan här sak, varför jag tror att du skulle tjäna på att prata med dom.
Jag vet inte om dina föräldrar träffat din kille, men har dom inte det, så tycker jag att du skulle fundera på att sammanföra dom. Föräldrar har all rätt i världen att vara fundersamma om deras barn som är 16 börjar träffa en betydligt äldre partner. Skulle du varit runt 20 hade det inte varit samma situation då ni båda hade varit vuxna även om det skiljde 8 år mellan er. Men som det ser ut nu, är du fortfarande ungdom, går i skolan, bor hos dina föräldrar osv, emedan han förmodligen på många sätt lever en vuxen persons liv. Och föräldrars rädsla för att deras barn skall bli utnyttjade av äldre är ju tyvärr inte helt obefogad.
Men därmed inte sagt att ett sådant här förhållande är dömt att misslyckas. Det kan vara så att du har träffat rätt kille, även om det nu sker tidigt i ditt liv, varför man som sagt aldrig kan dra alla över en kam. Men för att lösa situationen så är det alltid bäst att prata med sina föräldrar och bäst är om dom själva får träffa killen. Då har dom nämligen bäst förutsättningar att bilda sig en uppfattning, vilket kan stilla oron dom sannolikt känner. Och om killen är seriös, så brukar det inte vara något problem att få honom att ställa upp på en sådan sak, för en kille i den åldern borde veta att föräldrar kan vara oroliga. Jag tycker du skall fundera på det här, för jag tror att du skulle må bra om du kände att dina föräldrar accepterade ditt förhållande med den här killen, om du nu själv känner att du tycker om honom och vill fortsätta att se hur ert förhållande utvecklar sig. Och skulle dina föräldrar veta om det hela och acceptera det, skulle du sannolikt inte ha lika svårt när det gäller dina kompisar, vilket är nästa problem.

Kompisar har alltid åsikter om varandras partners. Ibland är det positiva åsikter, men inte helt sällan så är det negativa åsikter. Det kan vara så att kompisarna ser saker hos personen som den som är kär missar, negativa saker som kompisarna kanske blir oroliga för, och då kan självklart deras kritik vara befogad. Men ibland så saknar också dom negativa omdömena grund, och kommer sig mer av att kompisar kan vara avundsjuka, känna sig övergivna, eller helt andra saker som inte har med killen/tjejen i sig att göra. Nu kan jag inte bedöma vad dina kompisars negativa åsikter grundar sig på, men en sak som alltid gäller i sådana här situationer är att jag tycker du skall syna dina kompisars kort. Be dom utveckla vad det är dom inte gillar, och fråga dom om varför dom har den här negativa attityden och varför dom anser att du inte skall vara ihop med honom. Om du förstår lite bättre och dom samtidigt tvingas förklara lite närmare istället för att bara allmänt klaga, så förstår du sannolikt lite bättre vilka motiv som ligger bakom och ifall det är något som du skall lyssna på eller inte. För en sak är säker, det är inte dina kompisar som är ihop med honom, varför det är din åsikt som räknas i första hand. Finns det däremot saker som dom är oroliga för när det gäller honom, oro för att han skulle göra dig illa på något sätt, så kan du göra bäst i att lyssna. Men det kan som sagt finnas andra skäl till kompisars negativa åsikter också, varför du själv måste prata med dom om det här.
Visar det sig att det inte finns någon egentlig grund för deras åsikter, så gör du bäst i att prata med dom om att du vill ha deras stöd istället för deras negativa åsikter. Det borde nämligen dina kompisar kunna ge dig om dom respekterade dina känslor. Men grunden är då att du själv gör klart vart du står i förhållande till den här killen, och det måste du göra utifrån dina egna känslor och inte utifrån dina kompisars.

Visningar : 1112

Senaste frågorna

Se Alla