Frågor och svar om Ångest

6 Sep 2003, 13:41 164
Kille, 0 år
Question


Jag var till läkare angående min sociala fobi för en tid sedan. Det enda han gjorde var att skriva en remiss till vuxenpsykiatrin. Väntetiden verkar dock vara omkring ett halvår. Känns inte som att jag klarar av att vänta så länge, jag behöver hjälp nu. Som jag förstått det är det KBT och/eller medicinering som gäller. Finns inga privata KBT-terapeuter där jag bor, så att få sådan terapi verkar inte möjligt så där utan vidare. Antar att det är vuxenpsykiatrin som måste skicka mig till en sådan terapeut, eller finns det andra sätt? Privata psykologer? Inte ska jag väl behöva fixa förtur i kön genom att överdriva mina självmordstankar? Jag har funderat på självmord ibland, men kommer inte att begå det som det känns idag.

Jag har funderat på om jag ska gå till en annan läkare och försöka få tex Seroxat utskrivit. Men jag känner mig lite tveksam till medicinering, kan det verkligen hjälpa om man inte samtidigt går i terapi och vad händer den dagen man slutar med medicineringen? Kommer alla problem tillbaka igen? Kommer man att behöva äta piller resten av livet?

Svar
Bo Westholm
Psykolog

Kognitiv Beteendeterapi (KBT) som du nämner har visat sig vara effektivt när det gäller tex sociala fobier, men därmed inte sagt att det skulle vara ineffektivt att gå i andra terapiformer. Så, ett förslag till dig är att du ser ifall det finns möjlighet att hitta en annan typ av terapeut och som har möjlighet att ta emot dig snabbare. Det kan du göra helt på egen hand genom att titta på gula sidorna i telekatalogen under "Psykologer eller Pyskoterapeuter- legitimerade". Den enda nackdelen med den lösningen är att det oftast är ganska dyrt att gå till en privat psykolog/psykoterapeut eftersom man får stå för hela kostnaden själv. Men känner du att du klarar den kostnaden så är detta alltså snabbaste vägen att få hjälp många gånger. Och för säkerhets skull kan du ändå kolla på www.kbt.nu för att se ifall det finns någon KBT-terapeut i närheten eller i någon grannkommun ifall du nu är inställd på denna typen av terapi.

Har du nu inte möjlighet att vända dig till en privatpraktiserande så får du tyvärr vänta tills vuxenpsykiatrin kan ta emot dig. Men du behöver inte vänta helt passiv, utan känner du att du behöver stöd under tiden, tycker jag att du skall ta kontakt med dom och säga som det är. Diskutera ifall dom har någon person som du kan få en stödkontakt hos under tiden du väntar på att få komma till någon som kan ge dig behandling i form av terapi. För många gånger finns det möjlighet att få en stödkontakt även om man får vänta på terapi.
Funkar inte det heller, så kan du vända dig till tex primärvården (vårdcentralen) eller Ungdomsmottagningen om du fortfarande tillhör deras ålderskategori. Inom primärvården finns oftast kuratorer och samma sak gäller Ungdomsmottagningen, och där kan du sannolikt få en stödkontakt emedan du väntar på din terapi inom Vuxenpsykiatrin.


När det sedan gäller dina funderingar kring medicinering så ska jag ge dig lite genrella svar. Jag är ingen läkare, varför jag inte kan ge dig några medicinska svar, men däremot har jag stor erfarenhet av att behandla personer som även använt den typ av preparat du nämner. Min erfarenhet är att det oftast är bäst att kombinera medicinsk terapi med samtalsterapi. Men en del föredrar att enbart medicinera och även om jag inte har några siffror på det så upplever en hel del att dom blir hjälpta av detta. Sedan är det väldigt individuellt hur man tycker att medicinering fungerar, varför det kan vara stora skillnader mellan två personer som tar samma medicin. Men det behöver inte vara så att alla problem kommer tillbaka igen efter avslutad medicinering, utan för en hel del räcker det med en "kur" och sedan tycker dom att dom kommit i tillräcklig balans för att kunna gå vidare på egen hand. Så det finns inget som säger att man behöver äta medicin resten av livet för att man börjar medicinera. Men för andra, så känns medicinen verkningslös, och fungerar bara som tillfällig lindring, om ens det (det finns faktiskt dom som upplever besvären värre även efter att ha fullföljt hela den medicinska planeringen). Men på samma sätt kan det vara med samtalsterapi, där det finns en hel del som tycker att dom blir helt hjälpta, emedan andra inte upplever den effekten.
Så, som du förstår så är det svårt att ge några absoluta svar på detta med medicinering, varför mitt råd är att du tar kontakt med den läkare som skrev remissen och diskuterar med honom. Då kan du sannolikt få mer svar på dom frågor du har kring medicinering och själv avgöra om det är en väg du vill prova eller inte.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar