user-image
Okänd
Annat

hej Jag är en tjej på 20 år. när jag var runt 8-10 blev jag "nästan" utsatt för ett sexuellt övergrepp av en granne, en man på ca 65. han höll fast mej på sängen och pussade på mej fast jag bad honom släppa mej, men det ringde på dörren så jag kom loss.jag minns att jag inte förstod varför jag blev så rädd. Kan den här händelsen som jag inte själv förstod vad den innebar förens några år senare ha påverkat mej och blivit del i perioder av depressioner, självdestruktivitet och ångest jag haft? tack!


SVAR

user-image
Skräckfyllda och traumatiska upplevelser har en tendens att "hänga kvar" länge i livet så länge som man inte kunnat bearbeta dom, dvs hittat sin egen sanning kring vad som egentligen hände, och hittat ett sätt att se på det och förhålla sig till det som hänt så det inte längre skadar en och påverkar en negativt i ens dagliga liv. Och extra knepigt kan det här vara när en traumatisk händelse inträffar tidigt i livet, innan vi är fullt utvecklade som personer och därför inte förmår att varken förstå eller värja oss emot det som händer.

Det här talar för att det övergrepp du blev utsatt för (det är ett övergrepp att göra så här, även om han inte helt lyckades genomföra det han kanske tänkt), är en del i dina nuvarande problem med ångest, självdestruktivitet och depressioner. Men exakt hur det spelar in och i vilken grad det påverkar dig och samverkar med andra saker i ditt nuvarande liv, går inte att säga utan att ha träffat dig under en längre tid. Min erfarenhet säger mig dock att det förmodligen har väldigt stor betydelse, och enkelt skulle man kunna uttrycka det som så, att det personen själv först kommer att tänka på och kopplar ihop med sitt psykiska illamående, det visar sig oftast stämma i slutänden, varför det faktum att du själv gjort kopplingen mellan den här händelsen och hur du mår idag, är ett tecken på att det ligger mycket i det. Och som sagt, det är väldigt vanligt att sådana här händelser ger upphov till den typen av känslor du beskriver så länge som man inte fått hjälp med att hantera det, varför du absolut inte är ensam.

Mitt råd till dig är att du söker hjälp. Vänd dig till öppenvården inom vuxenpsykiatrin och få en tid hos en psykolog/psykoterapeut där. Du hittar dom på blå sidorna i telefonkatalogen. Ett annat alternativ är att du vänder dig till Ungdomsmottagningen och hör ifall dom har en psykolog där. Det finns inte psykologer på alla mottagningar, så ring och hör hur det ser ut hos dig. Andra alternativ är att du går till en privat psykolog/psykoterapeut, men det är ganska dyrt, varför du själv får avgöra om du klarar det. Vilket alternativ du än väljer så råder jag dig att söka hjälp tämligen omgående. För oavsett hur stor roll övergreppet spelar i dina problem, så behöver du få hjälp och inte gå ensam med dina svåra känslor och med det faktum att du gör illa dig själv. Det finns hjälp att få som kan få allting att vända även om det kan vara svårt att tro det när man befinner sig mitt i sådana här känslor. Så, ge dig själv chansen att få den hjälpen och hitta ett liv utan känslor av ångest och depression, och utan att du ska känna dig tvungen att skada dig själv.

Visningar : 958

Senaste frågorna

Se Alla