Frågor och svar om svek

13 Dec 2003, 09:43 110
Annat, 0 år
Question


Jag mår så extremt dåligt. Är en tjej på 20 år som nyligen hade ett bra liv. Men för ca. en vecka sedan fick jag veta en sanning som borde ha kommit fram så mycket tidigare. Jag träffade en kille via en kompis kompis. Vi började dejta varandra och blev efter ett litet tag ihop. Jag har egentligen mycket svårt för att lita på människor, då jag blivit sårad tidigare. Men med den här killen kännde jag mig så trygg med att jag vågade öppna mig mycket för honom. Han fick mig att känna mig trygg och älskad. Jag berättade saker ur mitt förflutna för den här killen som inte ens mina föräldrar känner till. Vi kom varandra mycket nära psykiskt. Vi hånglade och så men det hann aldrig bli så mycket mer fysiskt. För ca. en vecka sedan hörde jag ett rykte om att den här killen som jag var ihop med är en tjej. Jag började skratta först åt ryktet och trodde inte att det var sant. Men en kort stund senare stannade allt. Det kändes som hela mitt liv stannade. Jag blev alldeles stel och fick svårt att andas. Många tankar snurrade i mitt huvud. Tänk om det var sant...Jag tog kontakt med den här "killen" och "han" bad mig komma hem till honom, vilket jag gjorde. Då berättade "han" att ryktet stämde. Jag blev så ledsen. Jag har nog aldrig varit så ledsen i hela mitt liv. Jag kännde mig så extremt uttnyttjad. Jag kände mig så äcklad. Jag är 100 % heterosexuell och skulle aldrig någonsin kunna tänka mig att ha ett förhållande med en tjej. Man kan ju fråga sig hur den här "killen" kunde dölja sitt rätta kön. Jag frågar mig gång på gång hur jag kunde vara så dum som inte upptäckte att den här "killen" egentligen var en tjej. Men framför mig såg jag en kille iklädd stora pösiga kläder, kortklippt hår, hes mörk röst... Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det i själva verket var en tjej. Det har gått en vecka efter avslöjandet. Jag har inte kommit över att jag har blivit känslomässigt utnjyttjad och jag kommer nog aldrig heller komma över det. Jag känner mig så äcklad av det här och så arg över att ha blivit utnyttjad känslomässigt. Men samtidigt vill jag egentligen inte förlora "honom" som vän. Vad tycker du är den bästa lösningen? Att fortsätta träffas som vänner eller att gå skilda vägar? Jag känner ett hat mot den här personen, men samtidigt vet jag att jag behöver den här personen som är bra för mig då jag känner att vi har kommit varandra så nära, trots allt. Men efter det här har tilliten nästan försvunnit. Jag önskar att allt det här bara var en dröm och att jag vaknar upp och han ligger där bredvid mig och säger att han gillar mig - så som det var innan. När "han var" en kille. Hur f-n kan man göra så här mot någon annan? Hur tänkte personen egentligen? Vad är den bästa lösningen? Just nu känner jag inte att jag kan lita på någon. Men det jag mest av allt nu behöver är en trygg famn. Hur kan jag få tillbaka tilliten till andra människor igen? Tacksam för svar!

Svar
Bo Westholm
Psykolog

Att känna tillit till andra människor handlar oftast om att man hittar en trygghet i sig själv. Det går nämligen aldrig att styra eller på andra sätt kontrollera andra människors beteenden varför det alltid finns en risk att man blir sårad när man involverar sig känslomässigt med någon annan. Om man då saknar en grundläggande trygghet i sig själv blir man väldigt beroende av vad andra gör mot en och risken är då att man kommer att fara som i en berg och dalbana hela ens liv då livet tyvärr kan bjuda på många obehagliga händelser och upplevelser under en livstid. Så, enda sättet att hantera det här utan att tappa fotfästet varje gång är att söka tryggheten i sig själv. Men även om man har en inre trygghet så blir man självklart både sårad och ledsen när man råkar ut för en sådan här sak, men man rubbas inte i grunden på samma sätt när något svårt händer. Så, mitt råd i det avseendet är att du koncentrerar dig på dig själv, och vad du behöver för att känna en grundtrygghet. Då kommer du också våga känna tillit till andra.

När det sedan gäller den här situationen du råkat ut för så förstår jag dina känslor då det självklart är ett svek när någon ger sig in i en relation under falska förespeglingar. Hur du ska komma till rätta med det hela har jag inget patentsvar på, men en väg kan vara att du helt enkelt sätter dig och pratar med den här tjejen. Att få berätta om hur sårad man är inför den som sårat och svikit en är ett sätt att börja läka sig själv. Sedan tycker jag att du kan vänta med att bestämma hur er eventuella framtida relation ska se ut, då det kan vara svårt att bestämma en sådan sak när man är mitt i en sådan känslostorm som du hamnat i. Så, koncentrera dig istället på att försöka hitta ett sätt att hantera dom känslor som allt det här väckt i dig och då kan som sagt en väg vara att du vid ett eller flera tillfällen pratar med personen ifråga. För dom frågor du ställer i ditt brev är egentligen riktade till henne, varför det kan finnas en läkande kraft i att du får ställa dom till henne.
Sedan finns alltid möjligheten att du vänder dig till en kurator tex för att få någon utomstående att bolla alla tankar och känslor med. Och sedan finns det också andra vägar i form av att du tex pratar med någon av dina vänner som du känner förtroende för.
Vilken väg du än väljer, så är det min erfarenhet att man behöver prata och låta tankarna mala runt innan man kan hitta ett sätt att förhålla sig till en sådan här situation. Därför är mitt råd att du försöker hitta dom kanalerna och att du inte går och bär det här inom dig.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar