Frågor och svar om Ångest

8 Oct 2000, 00:00 207
Annat, 0 år
Question


Jag tänker ofta på döden och är rädd för att dö!

Svar
Bo Westholm
Psykolog

Tankar på döden har alla människor och de är egentligen lika självklara som tankar kring livet. För lika säkert som det är att vi lever, lika säkert är det att vi dör. Liv och död hänger ju liksom ihop. Det är bara det att vi mycket hellre sysselsätter oss med tankar kring livet. Och det är ju inte så konstigt eftersom vi faktiskt befinner oss i livet just nu och döden kommer där framme någonstans. Vore det tvärtom så att vi befann oss i döden och hade livet där framme någonstans, skulle vi garanterat ägna oss mer åt tankar kring döden istället för livet, om du förstår vad jag menar. Människan är helt enkelt psykologiskt konstruerad så att hon oftast pysslar med sånt som är aktuellt för stunden. Visst kan man göra en sak och tänka på en annan, men skulle vi titta efter noggrant på alla människor, lovar jag dig att alla någorlunda normalfungerande personer mestadels lägger sin uppmärksamhet på det dom gör för stunden sysslar med.

Om vi nu koncentrerar oss på dig i din situation så tänker du alltså ofta på döden och är rädd för att dö. Att tänka ofta på döden är heller inget ovanligt, därför att många gör det i perioder av sitt liv. Och dessa perioder beror antingen på att vi är inne i en typ av psykologisk utveckling (t ex under tonåren när man långsamt går från att vara barn till att bli vuxen, eller när vi själva blir föräldrar, eller gifter oss, eller skiljer oss osv) eller att döden direkt påverkat oss genom film, litteratur eller att någon faktiskt har dött i vår omgivning. Och tankar kring döden är definitivt inget som dom flesta går omkring och pratar om, därför kan man i ditt ställe känna sig annorlunda och ensam i sina tankar. Den här tanken att man är lite annorlunda som går och funderar på döden leder som jag sade lätt till en känsla av ensamhet, speciellt när dom här tankarna börjar mala. Går man omkring på det här sättet kan resultatet också bli till en smygande rädsla för att faktiskt dö. Anledningen till att jag skrev smygande är att en sån typ av rädsla kan utvecklas långsamt, men att vi inte upptäcker den förrän den blivit så stark och påtaglig att vi plötsligt bara vet att den finns där.

För att kunna göra någonting åt det här med tankar och rädsla kring döden, råder jag dig till att snacka med någon du litar på. Du ska alltså snacka dig ur den här lilla låsningen med döden. Ibland försvinner såna här saker av sig själva, men du kan absolut snabba på den processen genom att snacka med någon och förhoppningsvis få höra hur den personen förhåller sig till tankar kring döden och eventuell dödsrädsla. Tankar på att dö innebär något dramatiskt och hotande för dom flesta människor. Att prata om döden med en annan människa kan vara mycket svårt och jobbigt, men kom ihåg att det ALDRIG är något larvigt, barnsligt eller onödigt..!!! Sedan kan du säkert stöta på personer som tycker att det kanske är både barnsligt, onödigt och negativt, att du istället borde skärpa dig och försöka leva, men låt dig inte luras… Såna människor använder oftast såna argument för att dom inte är beredda på att ta ett ordentligt snack om det, inget annat.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar