Frågor och svar om depression

9 Oct 2000, 00:00 118
Annat, 0 år
Question


Mitt liv känns så tungt och mörkt. Jag orkar inget och har inte lust med någonting. Kommer jag någonsin att kunna vara glad igen?

Svar
Bo Westholm
Psykolog

I mitt arbete som kurator och psykolog har jag alltid haft den utgångspunkten att allt går att lösa förr eller senare. Vad jag inte har kunnat säga till människor jag träffat är hur lång tid det kommer att ta. När det gäller ditt problem tycker jag att vi börjar med att välja ut en person i ditt liv som vi kan använda för att hjälpa dig ut ur din situation. Någon som det är okay att snacka med. Fråga helst personen som du tror skulle kunna hjälpa dig, om hon/han kan vara ett bollplank några gånger framöver för att du inte mår riktigt bra. Även om du vet att hon/han självklart ställer upp på det här, råder jag dig att fråga i alla fall. För det kommer att hjälpa dig när du sedan kommer igång att prata. Dom flesta i din situation som tar hjälp på det här sättet från någon dom känner, drabbas förr eller senare av dåligt samvete för att dom belastar den här personen med sina egna problem. Då hjälper det alltid en hel del att du frågat från början.

Efter att du frågat och fått ett ja från personen ska du förbereda dig på vad du ska berätta för henne/honom. Det bästa sättet att berätta någonting brukar faktiskt vara att betrakta personen som en främling, dvs tänka att hon/han inte vet någonting om dig. Anledningen till att man gör så här är att du då inte lika lätt glömmer någonting som du annars kanske utgår ifrån att personen känner till. I det här läget är det bättre att berätta något som personen känner till en gång extra, än att inte berätta det alls. Men fortfarande måste du bestämma var du ska börja. Och kanske är det så att du inte har en aning om var du ska börja, för att du helt enkelt inte förstår hur det gick till när du hamnade i mörkret. Har du ingen aning så börja med situationen här och nu. Tänk på att det egentligen inte är så viktigt VAR du börjar, utan ATT du börjar någonstans. Dom här förberedelserna som jag nu pratar om fyller nämligen en mycket viktig psykologisk funktion genom att du bara sitter och tänker på vad du ska säga till den här personen. Förberedelserna blir vad man inom psykologin kallar en första bearbetningsfas. Som sedan fortsätter när du faktiskt berättar för personen. Det låter kanske konstigt i dina öron, men psykologin är ganska lurig att förstå sig på om man är ovan. Men grejen är att det oftast funkar utan att du förstår hur, bara du följer mina råd. Okay?

Då kommer vi alltså till själva tillfället när du ska berätta. Nu utgår jag ifrån att du på ett ungefär bestämt dig för vad du ska berätta. Så då ska vi istället koncentrera oss på HUR du ska berätta det, för det kan ske på hur många sätt som helst. Men det finns ett sätt som är bättre än alla dom andra. Och det är att berätta direkt från hjärtat om du förstår vad jag menar. Visst kan jag förstå om du tycker att det låter hur svårt som helst, men det gäller att du är så ärlig som du bara vågar. För ju mera oro, hopplöshet och svårmod du klarar av att uttrycka (det är ju så du mår), desto större blir den psykologiska bearbetningen som jag snackade om tidigare. Och glöm inte bort att du inte bara får stångas med din egen rädsla för att öppna dig inför personen ifråga, utan att du också kommer att få kämpa med att klara av att belasta henne/honom med dina tunga och jobbiga problem. Ibland kommer du kanske inte att veta vilket som är tuffast, att våga berätta för din vän eller att våga lägga dina problem på hennes/hans axlar. I vilket fall som helst är detta ett sätt som du kan använda dig av för att på sikt kunna ta dig igenom det här mörkret och komma ut på andra sidan med erfarenheten att ha rett ut en kris med hjälp av en vän. Vad som alltså var ett problem till att börja med blir då en styrka du bär med dig resten av livet.

Du måste ta ett antal såna här snack, där du bara berättar hur det känns och om du fått några nya tankar sen sist. Att din vän sedan kanske inte kan komma med några hjälpande förslag spelar psykologiskt inte så stor roll. Effekten ligger istället i att du vågar berätta hur du faktiskt mår fem, eller kanske tio olika gånger. Försök släpp ut det så gott du kan, så har du en stor chans att åter igen kunna bli glad någonstans där framme, även om det känns omöjligt idag.

Skulle det nu vara så att det inte går att hitta någon som du tycker att du kan lita på så mycket att det går att göra på det sättet jag beskrev, så tycker jag att du ska vända dig till skolkuratorn eller kuratorn på kommunens ungdomsmottagning. Dessa personer träffar ungdomar dagligen som känner som du. Om du väljer att vända dig till en kurator istället så blir det ungefär samma sak som om du hade vänt dig till någon du kände, dvs det handlar först och främst om att du skall våga öppna dig och berätta. Så använd mina råd om när det gäller att förbereda sig ändå.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar