user-image
Okänd
Tjej

Hej. Jag är 23 år och har ett problem som inverkar på hela mitt liv.Jag kan vara intresserad på avstånd av kilar men när det blir för nära och vad gäller sex så mår jag fruktansvärt dåligt då. Enormt själväckel och äckel över killen. Jag känner det alltid som jag våldtagits och att det skett mot min vilja(vilket jag inte vågar säga)Vad är det för fel på mig, är jag helt asexuell oc hur kan jag känna mig hur det känns att bli våldtagen utan att ha blivit det. Jag vill inte leva själv.


SVAR

user-image
Det kan finnas väldigt många förklaringar till dina känslor varför jag tyvärr inte kan svara på varför du känner som du gör utan att ha träffat dig. Det problem du beskriver kan förvisso ha med sex att göra, men det behöver inte nödvändigtvis ha det. Om vi tex blivit svikna eller kränkta på annat sätt än rent sexuellt, eller om man som kvinna tex upplevt att närhet till en man är något som skapar smärta och ångest, så kan det kännas som man upplevt en "mental våldtäkt". Det kan då i känslan vara lätt att identifiera sig med ett offer för en fysisk våldtäkt då det är mycket konkretare. Våra försvarsmekanismer som finns för att skydda oss från psyksisk smärta "bryr sig sålunda inte alltid om" ifall våra känslor är "sanna", eller om dom bara är en symbol för något annat.

Detta låter förmodligen komplicerat, och det är det också, men andemeningen är att det alltså är fullt möjligt att "känna sig våldtagen", fast man aldrig blivit det i verkligheten.

Nu säger inte jag att det är detta dina problem handlar om, utan jag vill endast skapa förståelse för att allt inte behöver vara som det ser ut.
För att du ska komma tillrätta med dina tankar och känslor, och kunna hantera detta utan att du för den skull måste avstå från nära relationer, råder jag dig att söka upp en samtalsterapeut. Du kan vända dig till Ungdomsmottagningen och höra om dom tar emot (det skiljer emellan kommuner hur pass långt upp i åldrarna dom tar emot). Alternativt kan du ringa din vårdcentral och höra ifall dom har psykolog där. Ett tredje alternativ är att du vänder dig till öppenvårdspsykiatrin. Privata alternativ finns också, men brukar vara ett ganska dyrt alternativ.
När du väl fått en kontakt kan du tillsammans med den du träffar börja arbete med ditt problem för att hitta den förklaring som gäller för dig, samt den väg du kan gå för att lösa det här.

Visningar : 1050

Senaste frågorna

Se Alla