user-image
Okänd
Kille

Hej! JAG HAR ETT FETT PROBLEM… JAG HAR ALLTID VARIT KÄR I MIN BÄSTA KOMPIS MAMMA. FÖR KNAPPT EN VECKA SEDAN HADE JAG OCH MIN KOMPIS BESTÄMMT ATT VI SKULLE HITTA PÅ NÅGOT MEN DÅ JAG KOM HEM TILL DEM VISADE DET SIG ATT HAN HADE GLÖMMT BORT ATT HAN SKULLE TRÄNA. MAMMAN VAR ENSAM HEMMA DÅ PAPPAN VAR PÅ SITT JOBB. VI STOD OCH SNACKADE DÅ HON BJÖD IN MIG PÅ FIKA. JAG VILL INTE VARA OTREVLIG SÅ JAG TACKADE JA OCH GICK IN. HON STÄLLDE FRAM BULLAR OCH SAFT OCH SA ATT HON SKULLE GÅ OCH BYTA OM.(JAG TÄNKTE INTE SÅ MYCKET PÅ DETTA) FÖRRENS HON KOM TILLBAKA- I BARA NATTLINNE- RESTEN KAN NI JU TÄNKA UT SJÄLVA HON VISSTE ATT JAG VILLE OCH TYDLIGEN VILLE HON MED MEN NU SÅ KAN JAG KNAPPT SOVA OCH DEFINETIVT INTE SE MIN KOMPIS I ÖGONEN… DET ÄR ETT HELVETTE! HJÄLP! KILLE 15ÅR


SVAR

user-image
Du har hamnat i en svår situation och jag förstår mer än väl din vånda. Det första jag dock vill säga till dig är att det är den vuxna kvinnan i det här fallet som bär ansvaret för vad som hänt. Hon borde haft vett att inte försätta dig i den här situationen. För oavsett hur kär du varit i henne, så är det hennes ansvar som vuxen att inte passera gränsen, vilket hon definitivt gjorde när hon tog initiativet på det sätt som du beskriver.

Det är inte helt lätt att reda ut den här typen av situationer för självklart kommer detta ställa till det för dig i din relation till din kompis. Det kommer sannolikt vara svårt för dig att vistas hemma hos honom på ett naturligt sätt, varför han självklart kommer att börja undra. Förutom problem med din kompis så kan det vara så att du själv kommer att må dåligt av det som hänt på olika sätt. Du beskriver redan nu sömnsvårigheter och svårigheter att se din kompis i ögonen, vilket låter som om du känner en skuld. Men som jag sade tidigare så är det inte ditt fel det som hänt även om du var med på det, utan den här kvinnan borde aldrig gjort på det här sättet, då det gränsar till ett utnyttjande.

Mitt råd är att du söker upp en kurator på närmaste Ungdomsmottagning eller på skolan, för enligt min erfarenhet behöver man oftast hjälp på hemmaplan för att reda ut alla känslor man kan ha kring en sådan här händelse. Så, se till att prata med en kurator om det här så du får hjälp med hur du kan hantera det, för några mer specifika råd är svårt att ge dig då jag inte känner till hur ditt liv i övrigt ser ut och vilka personer som finns runtomkring dig som skulle kunna vara ett stöd.

Visningar : 998

Senaste frågorna

Se Alla