Min pappa slår/misshandlar min mamma!

---

SVAR

Naturligtvis är det fruktansvärt för din mamma, men eftersom det här är en ungdomsmottagning kommer jag att koncentrera mig på din situation som ofrivillig åskådare till detta elände. Att se sin pappa använda våld mot ens mamma är psykologiskt en förvirrande upplevelse. Det vanliga tjatet och gnatet som finns i de flesta familjer emellanåt, blir plötsligt blodigt allvar precis som du nästan skulle ha sett det på film. Men det händer i din familj i ditt liv… Din pappa har alltså passerat en otillåten gräns enligt svensk lag. Han vet om det, din mamma vet om det och du vet om det. Så på något sätt måste ni alla tre finna ett sätt att förhålla er till det här. Som jag sade i början kommer jag att koncentrera mig på dig. Alltså måste du vare sig du vill det eller inte, hitta något sätt att se på det här att din pappa slår din mamma. Du kan inte bara glömma bort det eller intala dig att det inte hänt. Situationen är mycket olycklig för dig eftersom du antagligen älskar din mamma, och tycker omåttligt synd om henne, samtidigt som du antagligen älskar din pappa men inte kan acceptera att han bär sig så vansinnigt åt.

Om vi börjar med din mamma så blir hon hjälplös i det här läget och skulle behöva hjälp, men du kan nästan aldrig göra någonting åt saken. Du blir liksom tvingad att se och höra utan att kunna göra ett dugg när din mamma verkligen skulle behöva din hjälp… Att bli smärtsamt medveten om att du inte räcker till och att den som då får lida för det är den vuxna kvinnan som betytt mest av alla kvinnor i hela världen för dig, dvs din mamma, kan ge ångest och skuldkänslor både på ett medvetet och ett omedvetet plan hos dig..!!! Och det är absolut skadligt för dig och kan ta lång tid att få ordning på. Om vi nu fortsätter med din pappa förvandlas han från din älskade pappa till en råbuse som ger sig på din mamma. Har du alltså förlorat din pappa och fått en råbuse istället? Kan en pappa vara ett odjur samtidigt som han är.., en pappa… Eller är pappa försvunnen? Har han blivit en annan människa som du inte känner? Kan du annat än avsky honom för vad han gjort mot din mamma? För inte kan det väl vara rätt att tycka om någon som gör så där? Dina känslor far iväg i olika riktningar och kan också skapa en stark ångest som till en viss del kan riktas anklagande mot dig själv för att du på något konstigt sätt ändå kan tycka lite om honom…

Här har jag alltså givit dig några mycket vanliga exempel på hur dina tankar och känslor kan reagera när din pappa ger sig på din mamma. Och någonting du ska ha klart för dig, är att du aldrig kan styra dina psykiska reaktioner (känslor och tankar) i en sån här situation. Ångest, skuld och självanklagelser drabbar alla som hamnar i din situation vare sig det är medvetet eller omedvetet. Därför är risken att du blir psykiskt skadad stor och det kan som jag sa, ta mycket lång tid att göra något åt dom skadorna. Du kan faktiskt få bestående skador som fortsätter att trassla till det för dig under resten av ditt liv, ifall du inte söker hjälp… Visst förstår jag att du först och främst tänker på och känner för din mamma, men du behöver också hjälp. Ta alltså för din egen del kontakt med exempelvis skolkurator eller skolsköterska. Går du inte i skolan kan du kontakta kuratorn på kommunens ungdomsmottagning, eller på vårdcentralen.

Avslutningsvis vill jag säga att personen du tar kontakt med för egen del, också kommer att kunna ge dig råd för hur du ska bära dig åt för att hjälpa din mamma på bästa sätt, eftersom hon/han kommer att få höra hur det exakt ligger till i din familj.