Frågor och svar om få kontakt

19 Dec 2004, 10:12 201
Tjej, 0 år
Question


Hejsan! För drygt en månad sedan såg jag en kille på en privatfest. Vi fick ögonkontakt med varandra ett antal gånger under kvällen, men det blev inte att vi började prata med varandra. Detta ångrade jag och började sätta igång lite dektektiv arbete för att försöka ta reda på lite info om denna kille. Det visade sig att min kompis kompis är bekant med denna kille och nu idag har vi nyss träffats bara vi två och pratat. Jag kontaktade honom via mail så vi hade först lite mail kontakt. Då vi nyligen sågs så såg han inte så glad ut och det var nästan bara jag som pratade och ställde frågor. Jag visste visserligen innan att han inte är så frammåt och utåtriktad, men att han skulle vara så tyst visste jag inte och han bjöd inte på sig själv vilket jag gjorde... Men innan vi skulle skiljas åt så var det han som frågade mig om vi kunde träffas igen...!? Jag har försökt att analysera hans beteende. Jag har kommit fram till att det kan bero på tre olika anledningar till hans tysthet. Att han helt enkelt är blyg, att han var för trött för att orka typ prata lr så hade det hänt något annat eller att han inte är intresserad av mig. Jag vet inte vilket... eller om det finns flera olika samband. Men jag känner mig som ett jätte stort frågetecken då han under hela tiden vi sågs inte sa så mycket men han log ibland, och sedan fråga om vi kunde ses igen... vad vill han?? Så här ytligt kan man tro att vi är rätt så olika varandra. Att jag är mer frammåt, pratigare, socialare, gillar mer att festa etc. och att han är tvärtom. Men skrapar man lite på ytan så kan man upptäcka att det finns ett djup även hos mig. Jag är egentligen rätt blyg och tyst och min hjärna går på högvarv... men jag har samtidigt ett mkt stort behov av att synas.. som genom att spela teater, festa och dansa, prata en hel del. Men jag är konstigt nog pratigare när jag är med människor som är blygare och tystare än jag. Annars, med mer pratglada personer så blir jag mer tyst och lyssnande... vet inte vem jag är riktigt... jag har så otroligt många personligheter eller rättare sagt identiteter. När det gäller utsidan så är jag rätt utseendefixerad. Jag sminkar mig en hel del, har märkeskläder etc. Men mina inre behov är inte ytliga. Jag gillar psykologi. Jag gick för ett tag sedan en makeupartist utbildning men jag har planer på att i framtiden utbilda mig till psykoterapeut... hur kan det komma sig att jag har så starka behov av både det ytliga och det djupa planet? Brukar det inte vara antingen så är man ytlig eller djup? Eller? Jag blir så förvirrad. Jag kan identifiera mig med i stort sätt de flesta människor, allt från blyga, tysta, fundersamma människor till mer social och pratigare och flumsiga människor. Jag är allt möjligt, men samtidigt ingenting! Jag har typ en viss identitet med vissa människor och en annan med andra... Men vad är mitt riktiga verkliga jag? Jag trivs bäst då jag får prata och känna mig utåtriktad och synas samtidigt som det varje gång ändå är en stor utmaning för mig och jag kan få ångest över att utsätta mig för andras blickar. Jag vet inte vad jag ska ta mig till? Förrut har jag dejtat killar som har tagit kontakt med mig, men den senaste tog jag kontakt med. Det är ändå nånting som tilltalar mig hos honom. Kan ej sätta fingret på vad. Finns det flera som jag som kan identifiera sig med många olika typer av människor? Ibland känner jag mig som typ ett ufo! Snälla hjälp mig att landa och komma ned på jorden, Tacksam för svar iaf!

Svar
Bo Westholm
Psykolog

I vår kultur skolas vi ofta in i tron på att vår personlighet är tämligen endimensionell. Är man tex bra på att teckna får man ofta mycket bekräftelse i det genom att föräldrar, släktingar, lärare, kompisar osv gärna tar fasta på det och påtalar att man är just bra på den saken. Om man sedan kanske vill göra något annat som man är mindre bra på, så är det inte ovanligt att man får höra något i stil med "men du som är så bra på att teckna behöver väl inte bli ledsen för att du inte kan det där (vad det nu är)". Likadant om man är tex pratig, då förstärker oftast omgivningen dom här dragen genom kommentarer som, "hon är så himla rolig och pratig" osv, osv. Skulle en person som omgivningen bestämt sig för är pratig, vara tyst en dag så kommer frågorna direkt, "Vad är det med dig idag, du som brukar vara så glad och ha så mycket och säga", kombinerat med en liten vänlig knuff i sidan som uppmanar en att komma igång och bli sitt "vanliga jag" igen.

Det här är lite exempel på hur vi i olika sociala sammanhang skolas in i våra respektive roller och får uppfattningen om vilka vi är. Dom här rollerna skapar ordning och reda i en grupp för det är lättare att känna en känsla av kontroll när man VET hur alla är. När någon börjar bete sig på ett sätt som ingen förväntat sig skapas kaos och oordning vilket vi människor inte är så förtjusta i. Så, det finns alltså motiv bakom att vi förstärker vissa sidor hos varandra, men det finns självklart också en baksida. Rollerna i sig utgör en begränsning då det kan vara svårt att kliva utanför och visa andra sidor än dom som människor runt omkring en förväntar sig. Man kan också förledas att tro att dom sidor man fått förstärkta av sin omgivning utgör HELA ens personlighet, och då kommer vi in på det du pratar om. Du verkar ha fått mycket bekräftelse på sidor i dig som är väldigt utåtriktade. Men när du nu känner att du även har andra sidor och andra behov så verkar du bli osäker då dessa sidor inte stämmer med den bild andra och du själv skapat av dig själv.
Sannolikt har du förväxlat bilden omgivningen och du själv skapat av dig själv med HELA din personlighet.
Enligt min erfarenhet så rymmer varje människa en mängd sidor, behov och möjligheter. Många av dessa är rakt motsatta. Så att både ha behov av att synas, och samtidigt ha behov av att vara tyst och mer lyssnande, är i sig inget konstigt. Människan är faktiskt så komplex och behöver allt det här. Så låt dig inte luras av den bild du fått av dig själv genom andras ögon. För om du istället inser att du är så mycket mer, så kommer du upptäcka att du möjligheter att göra så väldigt mycket mer än om du bara skulle vara en pratglad social festprisse. Du kan vara det när du känner för det, men sedan kan du vara något helt annat när du känner för det, och det är faktiskt det som gör livet spännande.
Så, lägg inte för mycket energi på att försöka bestämma dig för vad din personlighet är, för sannolikt kommer den att visa sig inrymma så mycket mer än vad du kan föreställa dig, dvs om du är öppen för det.

När det sedan gäller den här killen så är det min erfarenhet att vi ofta dras till personer som har sidor vi själva skulle vilja utveckla. Kanske är det så att du har ett behov av att få utforska den här lite mer tysta sidan i dig, varför du nu intresserar dig för en kille som verkar kunna konsten att verka utan att synas så mycket. Och kanske är det så att han har behov av att få draghjälp när det gäller den mer sociala biten, varför han intresserar sig för dig.
Självklart är det här endast spekulationer baserade på min erfarenhet, så hur det verkligen ligger till vet du inte förrän du pratar med honom. Men det är alltså inte alls ovanligt att motsatser dras till varandra i skeden i livet där båda känner att deras nuvarande roller känns begränsande. För genom att umgås med sin motsats får man just draghjälp att både utforska och utveckla andra sidor som inte fått lika mycket bekräftelse som dom mest framträdande dragen hos en själv.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar