Frågor och svar om att gå i samtalsbehandling

29 Dec 2004, 10:50 163
Annat, 0 år
Question


Jag är en tjej på 22 år som varit deprimerad sen gymnasiet(som jag gick i utlandet) och började gå i terapi där när jag var 18. Jag hann med tre månaders terapi innan jag flyttade hem till Sverige för att jag inte orkade bo kvar där jag var. Jag saknade min psykoterapeut jättemycket men försökte hitta någon annan på vuxenpsyk. Jag fick en psykolog som jag hade i nästan ett år innan jag avbröt terapin. Det kändes som att hon bara gjorde mig mer deprimerad, efter varje samtal kände jag mig som ett offer. Två år senare, dvs i år, sökte jag en ny samtalskontakt som jag pratade med några gånger. Nu har jag avbrutit den med av samma skäl som förut. Det känns som att jag bara jämför dem med terapeuten jag hade först. Min högsta önskan är att åka tillbaka och fortsätta terapin med henne, men jag vet att det inte är realistiskt. Nu ska jag snart åka på besök till min pappa som bor där, men innerst inne vill jag träffa terapeuten igen. Är det en dålig idé att träffa henne? Är jag kanske inte tillräckligt "sjuk" om jag inte känner mig nöjd med psykologerna?

Svar
Bo Westholm
Psykolog

Att du inte känner dig nöjd med dom psykologer du träffat har inget att göra med om du är tillräckligt sjuk eller inte. Istället handlar det sannolikt om det du själv är inne på, nämligen att du "letar efter din terapeut", som du förmodligen inte gjort ett mentalt avslut med även om du slutat gå hos henne. Men det ska inte heller uteslutas att de psykologer du träffat inte arbetat på ett sätt som passar dig eller din problematik, för sådant händer självklart också.
Mitt råd är att du försöker etablera en ny kontakt. Det kan vara så att väljer att gå tillbaka till någon av dom du jobbat med ett tag, men annars kan det också vara bra att med dina nya erfarenheter av att avbryta terapierna etablera en helt ny kontakt. Poängen är då att du tämligen omgående tar upp detta med din nya terapeut och berättar om dina erfarenheter och tankar kring det faktum att du avbrutit och din önskan att träffa din gamla terapeut. På det viset ger du dig själv en möjlighet att reda ut dina tankar och känslor kring det här, vilket sannolikt ger dig ökade möjligheter att etablera en terapeutisk kontakt som du känner du kan stanna kvar i.

Om du nu åker till din pappa, så kan du se hur det känns när du kommer dit. Vill du absolut träffa henne så finns det sannolikt en poäng i att du gör det, vill du inte så låter du bli. Det kanske inte blir som du tänkt dig om du träffar henne, men kanske bidrar det till att du får lättare att gå vidare, eller så kommer det ut något helt annat ur det. Det går inte att säga i förväg vad som är en bra eller dålig idé, utan man får helt enkelt gå på sin känsla och sedan får man se vad som händer.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar