Frågor och svar om bråk

30 Dec 2004, 12:18 283
Tjej, 0 år
Question


Så sitter jag här igen. jag har återigen lyckats förstöra förhållanden mellan mig och andra människor pga min självdestruktivitet.
Det är inte första gången. FÖrra gången så var det styvsyskonen som det handlade om och mamma och hennes kille kommer ju naturligtvis i kläm och det tär på deras förhållande att deras barn inte kan vara i samma rum.
Jag har sedan jag var liten fått höra att det inte är nån ide att försöka för då man blir bara besviken, och efter diverse olika försök och misslyckanden så börjar jag tro på frasen.
Hur gör man för att komma ur ett självdestruktivt beteende? som det är nu så har jag beslutat att låsa in mina negativa känslor och inte prata med nån alls om dem. det löser absolut ingenting, men när jag visar dem så blir precis allting bara så jättefel. Hur gör man för att träna bort sådant? jag har bara på och av-knapp när det gäller mina negativa känslor, inget mellanläge. Från idag så tänker jag inte göra nåt åt ifall nån sårar mig eller är elak emot mig, bara ta emot och tiga för när jag försöker lösa det kommer orden ut och låter helt fel.

Svar
Bo Westholm
Psykolog

Du är varken den förste eller siste som har problem med att uttrycka dig när du hamnar i situationer där du känner dig sårad, ledsen, kränkt eller arg.
Att hantera konflikter och negativa känslor är något av det svåraste vi människor kan ge oss på, och även om det låter nedslående så är vår oförmåga att göra just detta många gånger orsaken till alltifrån skilsmässor till mobbning.

Att hantera konflikter och negativa känslor är alltså svårt, så att du själv har problem med detta behöver definitivt inte betyda att du är självdestruktiv, snarare att du är otränad och inte har rätt verktyg för att hantera uppgiften. Och det är du som sagt inte ensam om.
När vi hamnar i affekt som vi psykologer ibland säger, (betyder att man hamnar i ett läge där känslorna tar överhanden och vi helt eller delvis förlorar förmågan att tänka logiskt), så har vi svårt att bete oss så där civiliserat som vi skulle önska. Då är det lätt hänt att grodor hoppar ur munnen och vi mer försöker slå tillbaka med ord, eller ge tillbaka för olika kränkningar vi känner att vi utsatts för. I dom lägena löser vi sällan konflikter utan istället förvärrar vi dom om vi inte får stopp på oss själva.

Vad kan man göra då för att bli bättre på sådant här. Ja, det första man ska inse är att man inte löser något när man handlar i så kallad affekt. Det betyder att när man på olika sätt känner sig trängd, kränkt, sårad, arg, ledsen, förbannad, osv, då är det INTE läge att lösa konflikter. Så, det bästa man kan göra är ofta att säga till den andre något i stil med: "Jag känner mig så sårad och arg just nu så det blir bara fel om vi försöker prata nu, så vi får återkomma till det här när jag lugnat ner mig lite".
Sedan kan man välja att gå därifrån om man känner att man behöver få vara för sig själv och samla sina tankar och känslor.

Steg nummer två för att bli bättre på att lösa konflikter är att man inser att ingenting löser sig självt, dvs man inget blir bättre av att man tiger och låtsas som det regnar. Det betyder att när man väl gått undan och givit det lite tid så brukar man känna sig lite lugnare. I det läget är det många som tänker att det inte är någon idé att börja prata om det som hände tidigare för då startar bara bråket igen. Kanske intalar man sig själv också att det inte var så farligt osv, osv. Det här gör att man kanske struntar i det, sväljer sina känslor och kör på som vanligt tills det händer igen och igen och igen.....
Det man istället bör göra är att ta sig tid och lägga energi på att faktiskt lösa det problem som uppstod, men göra det i en situation där man inte känner sig upprörd längre. Det betyder att man låter det gå så pass mycket tid att man känner att man klarar av att prata om det utan att hamna i affekt igen, dvs att alla upprörda känslor kommer tillbaka igen. När man känner att man klarar det så går man till personen ifråga och säger typ: "Du, det där som hände förra veckan har jag funderat en del på och jag skulle vilja att du och jag pratade om hur vi ska hantera den här typen av situationer så vi inte behöver bli så sårade och arga på varandra."

Steg tre när det gäller det här är att inse att man måste ha tålamod. Det betyder att man inte kan förvänta sig att man löser alla problem med ett samtal. En del problem i relationer och annat kan man behöva komma tillbaka till många gånger innan alla känner att dom fått sagt det dom ville och man kommit fram till gemensamt sätt att hantera det hela på. Det betyder att man måste ta sitt ansvar och gå och prata med dom det gäller flera gånger, men alltid i lägen då man känner sig lugn och samlad. Det betyder också att man måste våga bryta ett samtal om man känner att det är på väg åt fel håll och känslorna börjar bli upprörda igen, och att man sedan tar upp tråden när alla känner sig lugna igen.
Sen får man hålla på så tills det löst sig.

Sista steget är att inse att man inte blir bra på sådant här utan hård träning. Det betyder att man måste peppa sig själv att träna i alla situationer och inte börja tänka en massa negativt om sig själv för att man inte klarar det första, andra, eller tredje gången. Det här är svårt och något man får hålla på med hela livet. Men om man inte ger sig så blir man successivt bättre och får lättare och lättare att få fram det man vill säga och hitta lösningar i olika situationer. Och då märker man ganska snart att man har större förmåga att knyta nära relationer och vårda dom relationer man har och det är kanske det viktigaste man kan göra, varför det kan vara värt att lägga lite tid på sådant här.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar