Frågor och svar om självmisshandel

6 Mar 2005, 09:54 179
Annat, 0 år
Question


Ibland ser jag inte meningen med livet. Jag går runt å har jätte ont i magen dygnet runt. Tillslut blev d så allvarligt att jag var tvungen att söka upp läkare men d va inget dom kunde göra. Allt jag kan tänka på är min morfar som dog när jag bara var 6 månader. Ändå så kan jag bara tänka på honom och min "syster" som var född några år innan mej men dog direkt efter föddelsen. Hur kan jag sluta tänka på dom här två personerna? På något sätt är det som att det är dom två personerna jag älskar mäst, fast jag aldrig har träffat min "syster" och kommer inte ihåg min morfar. Men allt det här tänkndes på dom har bara gjort det värre för mej. Ibland slutar jag äta helt och ibland är äta det ända jag kan göra et har t.o.m hänt att jag skär mig. Jag vill sluta ´men jag vet inte hur, ingen i min familj vet om det här. Det är bara min pojkvän som vet väldigt lite om det å hjälper mej så mycket han kan. så hur ska jag göra för att sluta med det här och sluta tänka på min "syster" och morfar?

Svar
Bo Westholm
Psykolog

Du har drabbats av två dödsfall av närstående personer utan att egentligen ha fått lära känna dom. Det här kan väcka tankar och frågor kring hur dom var, hur det gick till när dom dog, varför man själv lever osv, osv.

När vi kommer i kontakt med döden så dyker oftast den här typen av frågor och känslor upp och det kan i vissa fall vara svårare att hitta ett sätt att hantera det hela när man inte fått träffa dom och inte heller varit med när det hela hände. Dina föräldrar drabbades ju också av en stor sorg, och enligt min erfarenhet så känner man oftast av det här som barn, och det är inte heller ovanligt att man kan känna skuld över att man själv lever när ens syskon inte fick det, och att man ibland kanske tror att föräldrarna hellre skulle velat att det andra syskonet överlevt.
Det behöver inte vara så, men som barn tolkar man många gånger saker utifrån sina egna föreställningar och det kan hänga i även när man blir äldre.
Om man inte pratar mycket om en sådan här händelse inom familjen och du får en möjlighet att ställa dina frågor och få svar på alla tankar och funderingar så kan det vara svårt att "sluta tänka på dom" och det som har hänt.
Och enligt min erfarenhet så är inte lösningen att du ska tvinga dig själv att sluta tänka på dom, utan det faktum att du inte kan det, och du mår dåligt av det här och till och med skadar dig själv, tyder på att du helt enkelt har för många obesvarade frågor och obearbetade känslor kring det här.
Mitt råd är att du försöker prata med dina föräldrar om det här. Känner du att det inte går eller att det känns omöjligt så är mitt råd att du söker hjälp på närmaste Ungdomsmottagning eller hos skolkuratorn om du fortfarande går i skolan. För det här är något som du behöver få hjälp med så du kommer till ro med dina tankar och vägen dit är att prata om det och berätta för någon som kan hjälpa dig vad du funderar på och hur du mår.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar