Jag blev mobbad på högstadiet, det är nu fem år sedan. Men efter det har jag märkt att jag blivit mer aggressiv, jag har svårt att hantera min ilska, Den kommer fort för små saker och det känns som om jag ska explodera av den. Men tiden har jag sett att den kan ha ett samband med mobbning då jag har sett samma ilska hos andra som blivit mobbade. Men varför blir det så? Jag vill ju inte bli så arg…

---

SVAR

Att bli mobbad innebär att ens självkänsla och person blir kränkt och nedvärderad och det finns många olika sätt att hantera en sådan upplevelse på. Men generellt så är det så att kränkningar av ens person väcker aggression som en reaktion på det man blir utsatt för. I det läget som man befinner sig när man blir mobbad så är det dock sällan känslan av aggression som visar sig främst. Det beror i mångt och mycket på att man många gånger är så nertryckt just då och att situationen känns så hotfull både fysiskt och psykiskt att dom dominerande känslorna istället blir rädsla, ledsenhet och ofta också förakt inför sig själv. Det kanske låter konstigt att man skulle börja förakta sig själv när man är så pass utsatt men faktum är att förakt, äckel och andra negativa känslor inför sig själv är en ganska vanlig känsla eftersom man ständigt matas med nedsättande omdömmen om sig själv varför man själv till slut börjar tro att mobbarna har rätt och att det verkligen är något fel på en, och att det är därför man mobbad. Det handlar om att vi alltid vill finna en förklaring till det som drabbar oss och när man är nedtryckt är det inte så lätt att tänka att det är andra som har problem eller som är direkt elaka, varför det är ganska vanligt att man vänder allting mot sig själv.

Ilskan över det som hänt och över hur man blivit behandlad är något som oftast vaknar till liv en tid efteråt, dvs när man på ett eller annat sätt kommit ur den plågsamma reaktionen. Först då brukar man kunna känna hur arg man är över det som hänt och först då vågar man släppa fram dom känslorna. Problemet med det hela är just det som du beskriver, nämligen att det kan vara svårt att hantera ilskan som kommer då den liksom överraskar en i situationer som man inte kan tänka ut i förväg. Om man kan sätta sig ner och titta på sitautionen som fick en arg i efterhand så är det inte ovanligt att man upptäcker något som så att säga tryckte på knappen inom en själv. Kanske var det något obetänksamt någon sa, eller så var situationen på något sätt lik den situation som man tidigare befann sig i och då ramlade känslorna från förr över en. Kanske övertolkade man själv något då man själv många gånger har en stor känslighet inför nya kränkningar, vilket kan göra att man blir arg som ett försvar då man absolut inte vill råka ut för något liknande igen.

Ja, som du förstår så kan den typ av aggression du beskriver vara en enda stor mix av känslor från förr och känslor som uppstår i nuet på grund av att man vädrar ett nytt hot mot ens person. Och som jag började med att säga så är det ens självkänsla och person som blivit kränkt varför man är extra sårbar många gånger när det gäller situationer som kan ha minsta likhet med det man varit med om.

Det som är viktigt är att man får en möjlighet att bearbeta sina upplevelser och att man får en möjlighet att bygga upp sig själv igen så man känner sig stabil längst inne. I det ingår också att lära sig hantera den ilska som är helt normal att känna när man blivit kränkt. Och precis som du säger så kan dom här känslorna komma långt efter, och det visar nog så tydligt att det här med att bli mobbad är en starkt negativ upplevelse som sätter djupa spår. Och det är något man oftast behöver hjälp med att bearbeta och hitta nya vägar i.
Så, mitt råd till dig är att du söker professionell hjälp av tex kurator eller psykolog om du känner att du vill kunna hitta vägar att hantera det här på. Men det kan också finnas andra vägar, och det kan tex vara att träffa andra som råkat ut för samma sak och ta hjälp av varandra, eller så kanske man har någon nära vän som kan hjälpa till som bollplank för ens tankar och känslor om man känner att man vill försöka reda ut det på egen hand. Det viktiga är att man ger sig själv chansen att läka på det sätt som passar en själv bäst.