Frågor och svar om regler och moral

1 Oct 2005, 12:47 677
Tjej, 0 år
Question


Min 13-åriga dotter är sedan ett par månader tillsammans med en ett år äldre pojkvän. Innan de blev ett par hade de en nästan årslång vänksapsrelation då de lärde känna varandra ganska väl. Det var hela tiden tydligt att de var oerhört förtjusta i varandra. Såvitt jag förstår var det ett genomtänkt beslut att bli tillsammans. Vi föräldrar har också god kontakt och stämmer alltid av med varandra, har samma regler etc. Det fungerar egentligen bra. Naturligtvis har vi talat med ungdomarna om sex. De är mycket förståndiga och säger att de vill vänta med den saken och att det just nu inte alls är aktuellt. Däremot vill de väldigt gärna sova över. De har ingenting emot att t ex få sova i ett rum där det sover ytterligare någon person, de kräver inte att få dela säng heller. Hur skall man som förälder ställa sig? Vi har sagt nej en tid, men nu har vi kommit till en situation där tre av fyra föräldrar tycker att det kan vara ok och egentligen inte behöver vara någon skillnad jämfört med att sova över hos vilken kompis som helst. Den fjärde föräldern förstår inte behovet. Personligen tror jag att det handlar om trygghet, det har varit lite turbulent i ungdomarnas omgivning en kort tid. Om man själv tror att ett ok skulle kunna stärka ungdomarnas förtroende för föräldrarna, kan man vara helt fel ute? Är det realistiskt att tro att de skulle kunna avvakta med sex i bortemot ett år om de börjar sova över hos varandra? (Sex kan de ju faktiskt ha lite när och var som helst om de önskar).

Svar
Bo Westholm
Psykolog

Det är roligt att höra att ni föräldrar ändå verkar ha så god kontakt med varandra och stöttar era ungdomar på det sätt ni verkar göra. Sedan är det självklart så att ni kommer att komma till lägen där ni inte längre är överens om regler och gränser, och dessutom så kommer ni sannolikt också till en punkt där ni inte längre blir tillfrågade eller informerade förrän eventuellt efteråt när era ungdomar blir äldre.

Efter din beskrivning så verkar det som om ni just nu befinner er i ett av dom lägena där ni inte är helt överens.
Den berömda sovfrågan är en väldigt vanlig källa till konflikter eller bryderier hos föräldrar till unga tonåringar. Precis som du beskriver så brukar ställningstagandena se ut ungefär som i ert läge, dvs ungdomarna själva tycker det här är en viktig sak utan att kunna motivera sitt behov nämnvärt, emedan föräldrarna inte förstår varför just övernattning tillsammans spelar så stor roll. Och just som du säger så ställs man inför valet att förbjuda och därmed indirekt säga till sin tonåring att " jag litar inte på dig och det du säger, utan du vill bara sova med din pojk-/flickvän för att ha sex". Å andra sidan så kan det vara just så att tillfället skapar "tjuven" och dom båda ungdomarna kommer att ha sex tidigare även om det kanske inte var deras tanke från början.

Min erfarenhet kring denna frågeställning är att man gör bäst i att hantera den enligt devisen att "det är bättre att fria än att fälla". Precis som du säger så kan det handla om trygghet och att stärka banden. Att sova tillsammans är något grundläggande för människan när det gäller att skapa band och stärka gemenskapen. Det är ju ingen slump att sambos och gifta par oftast har ett sovrum där man sover ihop. Skulle skälen endast vara sexuella så kunde man likväl haft separata sovrum för sex kan man precis som du säger ha vart som helst. Men vi känner oss oftast trygga med någon vi älskar vid vår sida, och detta behov går att se från minsta spädbarn som behöver kroppskontakt, till det lilla barnet som vill sova mellan mamma och pappa, till vuxna sammanboende människor som väljer att dela sovrum även om deras olika kvällsvanor kanske mer skulle motivera dem att ha separata sovrum.
Så, visst kan du ha helt rätt i din övertygelse att era ungdomars önskan om att sova tillsammans handlar om trygghet i första hand och sex i andra eller tredje hand. Och som förälder är det ju så att man alltid ställs inför valet att lita på att ens barn kan ta ansvar för sina handlingar ju äldre dom blir, eller fortsätta att försöka bibehålla kontrollen utifrån sina egna föreställningar om hur olika saker kan främjas eller förhindras. Till syvende och sist handlar det faktiskt om ifall man litar på sig själv, dvs att man givit sina barn tillräckligt med självkänsla, kärlek, medvetenhet, kunskap osv för att dom själva ska kunna navigera och där måste man utgå från sin egen magkänsla, för några exakta svar finns ju tyvärr inte.

Kontentan av detta resonemang och denna redovisning av mina erfarenheter i frågan är att ni självklart bör vara överens inom er lilla "föräldragrupp", men att ni också bör vara klara över motiven till ett nej eller ett ja. Att säga nej för att förhindra ungdomarna att ha sex är enligt min erfarenhet både ett dåligt och ett naivt argument som oftare bidrar till misstro och slutenhet från ungdomarnas sida än det motsatta. Vilka andra motiv ni kan ha till ett nej är upp till er själva och frågan ni bör ställa er i första hand är ifall ni tror att era ungdomar kommer att ta skada av ett ja på något sätt, och ifall den skadan i sådant fall kommer att vara av mer allvarlig karaktär. Vänd sedan på det och fråga er vilken skada ett nej kan orsaka och därefter brukar man ha en någorlunda klar syn på vilket som är bäst att göra.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar