Frågor och svar om skilsmässa

5 May 2006, 12:00 125
Annat, 0 år
Question


Hej, jag skulle så gärna vilja ha svar på en fråga som handlar om skilsmässa och bråk om småsaker.
Jag har hört ifrån mina två halvsyskon,som står på min mammas sida och inte alls känns som "halva" för jag har växt upp med dem, att när min mamma väntade mig började pappa och hon gräla om småsaker redan då.Det hela började med att pappa ville ha lök i potatismoset och mina syskon tyckte om det och mamma bad honom lägga det på sidan av. Han började protestera och pratade om att så hade han alltid haft det. Min pappa är väldigt gammalmodig utav sig, om han hade varit lika delaktig i "mig" som mamma är hade jag aldrig fått träffa killar förräns jag fyllt 18.
Han har en syn av mig som en liten barunge och har väldigt svårt för att lyssna om inte mamma skrämmer honom så han är tvungen. jag har förstått att han inte förstår att jag blivit äldre nu, men mamma kan lyssna och förstå mig och hon stödjer mig alltid. Men pappa tar sig aldrig tid att bry sig på samma sätt.
Jag känner att de börjat bråka mer och mer och mamma har pratat med mig om skilsmässa. Hon och jag står varandra väldigt nära,vi är som vänner mer än mor och dotter, och jag vet att många i min ålder inte kan prata med sina föräldrar på samma sätt som jag kan med henne. Hon har sagt att föräldrar inte ska prata med sina barn om det egentligen och det vet jag om och jag har inte "ställt mig på någons sida", men hon är så trött på honom och hans försök att få uppmärksamhet, att han kan slänga ur sig saker jag förstått att han inte menat.
På ett sätt känner jag att en skilsmässa bara hade varit bra för mammas del . pappa klarar sig inte utan mamma, det vet jag och på ett sätt känns det som om han hade kunnat börja dricka isåfall. Inte för att han är nån alkolist, absolut inte! men han hade nog lätt kunnat ta det som ett slags bedövning. usch jag får det att låta så fel men det är bara vad jag tror kan hända. Men mamma förtjänar ett bra liv,precis som pappa, och hon har fibromyalgi, värk konstant i hela kroppen. Jag tycker synd om båda två, mamma som behöver komma ifrån pappa och pappa som inte klarar sig utan henne. vad ska jag göra ? eller vad kan jag göra egentligen .. finns väl inte så mycket och min beskrivning är ju inte hela historien från början direkt men allt det kan jag inte ta här.
Vill bara höra någon annans åsikt än mina egna i det här. Borde de skilja sig ? skulle bli så glad om jag fick höra något ifrån en person som inte är så insatt i det . tack !

Svar
Bo Westholm
Psykolog

Jag förstår att du gärna skulle vilja få ett svar på ifall dina föräldrar bör skilja sig eller inte, men varken du eller jag har det svaret. Visst kan dom flesta tycka att ifall man inte känner sig sedd och bekräftad som verkar vara fallet med din mamma, så bör man skilja sig. Och visst kan dom flesta tycka att det faktum att man inte klarar sig utan den andra är långt ifrån tillräckliga skäl för att man ska sitta kvar i ett äktenskap.
Men verkligheten är sällan så enkel då olika människor har olika uppfattning om vad man kan förvänta sig av en partner och vilka behov som är viktiga, samtidigt som många är rädda för singellivet och att vara ensamma i den meningen att dom inte har någon partner.

Så oavsett hur illa man tycker ett äktenskap verkar vara utåt, så kan personerna som är i det ändå välja att vara kvar för att dom får ut något annat än det man kanske tänker att man borde få ut av ett äktenskap. Det behöver inte vara något som är bra för en själv, men faktum är att varje människa är i sin fulla rätt att även välja något som inte är bra för henne/honom, precis som varje människa är i sin fulla rätt att välja något som ÄR bra eller söka hjälp utifrån för att få det att BLI bra.

Så, att säga vem som bör skilja sig och inte är inget man enligt min erfarenhet bör göra. Däremot så kunde man önska att alla människor var mer rädda om sig själva och sina liv och vågade söka hjälp när dom känner att dom hamnat i en återvändsgränd. Men det är som sagt varje människas fria val att göra eller inte göra så länge som det inte handlar om våld och hot då det fria valet inte alltid finns längre.

Jag kan förstå att det här är svårt för dig då du ser båda dina föräldrars behov. Du behöver ju som du säger inte välja sida, men det kan ändå vara svårt att vara sin mammas förtrogna vän i en sådan här situation då hon verkar ha behov av att reda ut sina funderingar och känslor kring sitt äktenskap och sitt framtida liv. Så det bästa i en sådan här situation är enligt min erfarenhet att du säger till din mamma som du verkar kunna prata med att du tycker situationen är jobbig och att det vore bäst för dig ifall hon hittade någon vän eller kanske kurator att prata med när det gäller hennes funderingar kring sitt äktenskap. För även om ni är kompisar så är du barn till båda dina föräldrar och har då också känslor för båda och vill båda väl, så hon sätter dig i en sits där du verkar ta på dig mer ansvar än vad du kan och ska. För det är inte du, utan dom som kan förändra situationen genom att antingen gå åt varsitt håll eller jobba på sin relation så den blir mer positiv för båda. Och vilket dom väljer har varken du eller jag någon makt över eller ansvar för.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar