Frågor och svar om självmisshandel

29 Jun 2006, 17:00 173
Annat, 0 år
Question


Asså, det här är säkert en helt vanlig fråga, men vill ändå ha ett personligt svar liksom.

Jag och min kille har vart ihop i 1,5 månader. Jag älskade honom men nu har jag börjat förlora känslor för honom. Men han älskar mig över allt annat i världen, det säger han, visar han och jag känner det. T. ex på midsommar hade han köpt en stor bukett med stora rosor och sa att han älskar mig jättemkt å sen håller det på sådär jätte mycket. Ibland får jag såna har "ryck" att jag också älskar han tillbaka och vill se honom på en gång, att jag saknar honom. Men två dagar efter så känner jag inget för han igen och vill göra slut, men känns fel för han verkligen älskar mig, hans föräldrar har JUST accepterat mig - Dom gillade inte att han var tsm med mig för att jag e 91;a och han 89;a o.s.v...

Jag vet att om man inte älskar nån mer så ska man göra slut... Men känns så jävla fel.. Jag har t.o.m börjar skära mig för att glömma allt, han såg självklart mina skärsår och jag "skyllde" på att det var för mitt utseende (vilket jag också är väldigt deppad över, hatar hur jag ser ut)... Helt enkelt; Vad gör jag?

Svar
Bo Westholm
Psykolog

Att göra slut är något som dom flesta tycker känns jobbigt, speciellt när den andre verkar väldigt kär, för då vet man att man kommer att såra den andre. Samtidigt så är det en omöjlig situation att vara kvar i en relation bara för att man tycker synd om den andre, eller att man själv inte vågar göra slut. Det är varken rätt mot ens partner eller mot en själv.

Så, om du känner som du beskriver och egentligen vill ut ur den här relationen så bör du försöka ta steget att berätta det för honom. Han kommer säkert att bli jätteledsen, men det är inte ditt fel, utan så ser tyvärr livet ut ibland. Vi blir sårade ibland och det är något som vi samtidigt lär oss av i längden, varför det inte bara är negativt även om det verkar så först. Det viktiga är att man försöker vara så schysst man kan och inte såra någon i onödan genom att göra personliga påhopp, eller bara dra sig undan och hoppas att den andre med tiden fattar vad man vill. Utan det snällaste, hur konstigt det än kan låta, är att vara rak med hur man känner och säga som det är.

Det som däremot kan bekymra mig är att du uppenbarligen har börjat skada dig själv i den här situationen och det säger mig att det inte bara handlar om just den här situationen som du befinner dig i nu, utan sannolikt finns det en sårbarhet hos dig som gör att du i svåra situationen har lätt för att vända saker mot dig själv och försöka hantera svåra känslor genom att dämpa ner dom med hjälp av smärta. Det är självklart inget som är bra för dig nu eller i längden, varför mitt råd till dig är att du använder den här situationen som uppstått med din kille och söker hjälp hos kurator på tex närmaste Ungdomsmottagning för att hitta andra sätt att hantera det som känns svårt.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar