Frågor och svar om svartsjuka

29 Jun 2006, 18:00 170
Kille, 23 år
Question


Vet inte om jag är för gammal för denna sidan men tänkte att jag kanske kan bli lite klokare. Det är så att jag har nyligen skaffat mig flickvän(6 månader sen) allt känns verkligen toppen då jag aldrig trott att man kunde känna så här för någon. Problemet är att jag är rädd för att bli lämnad. Vi ses ungefär 9 dagar per månad nu under sommaren då hon jobbar som kabinvärda på SAS och jag är Bartender. Innan jag träffade min flickvän så levde jag verkligen ett så kallat "singel liv". Jag har aldrig haft problem för att träffa tjejer, har haft sex med ca 70 - 90st vet tyvärr inte riktigt antalet. Har alltid ignorerat eller avböjt tjejerna efter en natts romans eller när dom börjat få känslor. Har aldrig varit otrogen o tanken har inte ens slagit mig. När jag nu jobbar nattklubb så avböjer jag alla möjliga förslag. Men så är det ju det att jag oroar mig hela tiden för att bli lämnad och vad hon känner för sina tidigare som hon haft sex med och ifall hon håller kontakten med någon. Jag vet att jag beter mig sjukt barnsligt men tänkte att jag kanske kunde få några kloka ord så jag kan glömma det hela.

Svar
Bo Westholm
Psykolog

Den här typen av känslor "glömmer" man sällan utan istället handlar det oftast om hur man själv förhåller sig till det här med närhet och de risker närhet medför. Livet är ju så konstruerat att så fort vi kommer nära en annan människa och bygger en relation så uppstår risken att det hela kan gå förlorat. Så länge som vi inte är nära någon, eller investerar känslomässigt kapital i någon, kan vi heller inte förlora något eller någon.
Det här är väldigt enkelt beskrivet det val vi ständigt ställs inför i livet, vare sig det gäller relationer till vänner, partners, barn, eller andra människor vi får en möjlighet att binda oss till känslomässigt.

I ena vågskålen ligger möjligheten till allt som en nära relation kan ge i form av glädje, trygghet, gemenskap, värme, bekräftelse osv. Och i andra vågskålen ligger risken att bli sviken, övergiven, ledsen, osv.
Vi kan undvika den risken genom att aldrig låta en annan människa komma nära, men då får vi heller aldrig möjligheten att uppleva allt det som en nära relation kan ge. Vi kan också välja att satsa på nära relationer, men tvingas då leva med vetskapen att allt kan gå förlorat en dag. Och det behöver ju inte vara att den andra människan väljer bort en, utan det kan ju bero på andra omständigheter där den mest definitiva är att den andre dör ifrån oss.

Det här skulle man kunna säga är livet i ett nötskal, och den här typen av känslor du beskriver aktiveras därför ofta när vi träffar någon som börjar betyda mycket.

Det finns ingen patentlösning på hur man hanterar det, och inte heller finns det någon garanti för hur man undviker riskerna med en relation. Utan det här är istället något man måste ta ställning till själv och något som man får jobba på att hantera. Många gånger handlar det om att inte låta den här typen av känslor du beskriver styra ens beteende, utan istället är det min erfarenhet att man gör bäst i att försöka förstå sig själv och vad det är som triggar igång känslorna och då kan man ofta prata om dom med den människa det gäller utan att kräva att hon/han ska ändra på sig för att stilla sin oro, utan mer för att få höra sig själv säga det högt och få en förståelse från sin partner.
Så, det gäller alltså att ta ett beslut ifall man är beredd att leva med risken som en nära relation innebär, och sedan också besluta sig för att dom känslor som dyker upp under resans gång inte behöver resultera i ett beteende utan istället kan tjäna som signaler för en själv till att börja fundera över det hela och hitta en väg som inte gör att man ställer till det i relationen och skapar den situation som man är rädd för, dvs kanske agerar ut sin svartsjuka eller oro tills partnern tröttnar och faktiskt lämnar en. För det är det som är den stora risken enligt min erfarenhet, nämligen att man blir helt utlämnad åt sin känsla av oro inför att bli lämnad att man börjar agera på ett sätt som gör att relationen till slut spricker. Så, om man kommit så långt att man insett att känslor är en sak, hur man agerar kan vara en annan, då har man alla chanser i världen att lära sig hantera det här med möjligheter och risker som nära relationer innebär och då är det min erfarenhet att livet blir så mycket rikare.

Och förresten, du är inte för gammal för den här sidan!

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar