Frågor och svar om missnöje och bråk

7 Aug 2006, 12:00 106
Annat, 0 år
Question


hej hej...jag är en tjej på 17 år och jah skulle bli jätteglad om jag fick svar här..

ja har en pojkvän som verkligen haatar bögar/lebbar och transor... jag vet inte varför, eftersom han inte har nån smart anledning till att hata dem.. men jag gillar inte att han sitter och snackar skit om dem, bara för att hans familj hatar dem...och han sa till mig att ifall han skulle få en dotter eller son som var homosexuell, så skulle han döda honom/henne!! och jag blev jättesur för att han sa sådär, för jag har inget emot homosexuallitet, och det är fel att hata dem eftersom det är deras känslor, de bestämmer väl själva vilka de ska gilla och sådant...jag vet inte vad jag ska göra, för jag stör mig väldigt mycket på att han hatar dem...jag vill bara inte att han ska ha något emot dem..men han förstår inte när jag säger det till honom.. han säger bara till exempel: skulle du kunna slicka en tjej??...då säger ju jag nej för ja e ju inte lesbisk.. men han snackar ju om deras sexliv, å det har inte så mycke med det och göra...det är ju samma sak som att jag gillar min pojkvän ..?? bara att han är en kille och jag är en tjej.. alltså jag blir så himla sur på att han hatar dem!!... vad ska jag göraa??!...tacksam frö svar. !

Svar
Bo Westholm
Psykolog

I ett förhållande är det inte ovanligt att det finns saker hos den andre som man inte tycker om. I det läget har man bara två val enligt min erfarenhet. Det första är att lägga tid och energi på att försöka motivera sin partner att förändra det man inte gillar och i ditt fall skulle det innebära att du pratade med honom om hur du känner inför hans åsikter och får honom att förstå att det här är ett problem för dig som du vill att ni försöker gör något åt. Hur man sedan går tillväga kan se olika ut, men för att överhuvudtaget kunna lyckas måste båda vara med på det. Det betyder att även om din kille just nu tycker som han gör om homosexualitet så måste han vara redo att jobba med sin attityd och åtminstone utmana sina föreställningar med din hjälp för att se ifall det ligger något i det du säger. Det kan handla om att ni tillsammans tar kontakt med RFSL och får mer information kring det här med homosexualitet, eller så kan det innebära att ni helt enkelt pratar med om de här sakerna och försöker gå till botten med varför han tycker som han tycker. Men som jag sade, för att något sådant ska vara möjligt så måste han själv vara med på det hela, inte i den meningen att han ändrar sin uppfattning i ett nafs, utan mer i den meningen att han inser att ni har ett problem och att han är beredd att se vad han kan göra åt det genom att utmana sina egna föreställningar och prata om det för att komma fram till rimligheten i det hela. Du kan alltså inte göra jobbet själv och du måste även vara beredd på att han kommer att sluta med samma uppfattning oavsett hur mycket information ni skaffar, hur många homosexuella ni än pratar med, och hur mycket ni än diskuterar det här. Men förhoppningsvis kan han då ge en klarare bild av varför han tycker som han gör, och inte som nu bara ge uttryck för avsky mot något som känns honom främmande enligt din beskrivning i brevet. Och en avvikande åsikt kan stundtals vara lättare att acceptera om man känner att personen ger uttryck för en övertygelse som grundar sig på något annat än hat och rädsla.

Det andra alternativet är att man helt enkelt lämnar sin partner. I det läget hamnar man ifall man tycker att det som stör en är ett så stort avsteg från allt man själv står för att man inte kan acceptera det och inte heller ser någon möjlighet till förändring. Ett förhållande byggs närmligen inte bara på kärlek utan saker som att man kan dela eller åtminstone respektera varandras grundläggande värderingar i livet är minst lika viktigt. Därför spricker många förhållande även om kärleken finns där.
Många gånger har man enligt min erfarenhet provat det första alternativet en eller flera gånger, dvs att åstadkomma en förändring, innan man tar ett så stort steg som att man lämnar förhållandet. Men inte sällan så upplever man att den andre varken har någon vilja eller förmåga att jobba med det man själv upplever som problematiskt, varför man själv tar steget att lämna förhållandet. När den gränsen är nådd kan bara man själv avgöra och det är därför du själv som måste känna efter hur mycket det här stör dig/er, hur mycket arbete du är beredd att lägga ner på det, samt ifall du kan acceptera det i längden ifall ingen förändring sker.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar