Frågor och svar om depression

30 Nov 2006, 12:00 110
Annat, 0 år
Question


Hej jag är en tjej på 13år som är deprimerad och har självmordstankar.
När jag var 9 skiljde min mamma och pappa sig för mamma fick alltid göra allt i hemmet och jag hade alldrig set någon kärlek i med dom tillsammans och min pappa är alltid tyst och jag har alldrig fått någon kontakt med min pappa det har alltid varit mamma jag har varit med. Sen så flyttade jag med mamma och varje dag så fick jag se att mamma mådde dåligt. Och i skolan var jag väldigt tyst låten och vågade inte säga mina egna åsikter och jag fick många blickar från massa när det gäller mina kläder och att jag är mullig osv eftersom vi inte hade så mycket pengar.Och så hade jag en kompis som bara lurade in mig i saker eftersom jag inte vågade säga nej. Och min mamma har chattar mycket på internett på chattsidor.. och så träffade hon en kille så flyttade han in hos oss och då kändes det som om han tog i fron min min mamma eftersom jag tycker så mycket om min mamma men jag kan inte visa det jag avgudar henne men jag blir bara elak mot henne. Senare så skiljdes mamma och han. För när hon började chatta på internett chattade mamma med en kille 75mil här i från och dom började prata i telefon med varande och det hade dom även gjort när hon var tillsammans med hennes förra kille. Och det pågick ett tag och så fick jag se mer av att mamma bådde dåligt.Sen skulle mamma helt plötsligt flytta i hop med han som bodde 75mil i från oss. Och jag tänkte inte att det var sant så jag insåg inte det där riktigt. Så frågade mamma mig om jag ska flytta med henne men jag vågade inget sånt som att flytta 75 mil här i från och börja en helt ny skola det är som en mardröm. Så jag fick bo hos min pappa. Så nästan varje natt grät jag frö att jag saknade mamma att jag inte kan visa hur mycket jag tycker om henne att jag fortfarande är så elak mot henne. Och när jag var och hälsade på mamma på lov så tyckte jag värkligen inte om honom men jag sa inget sånt till mamma frö jag gör allt för att hon ska vara glad. Och dom andra gångerna jag vart där så tjafsade dom och jag började känna mig osynlig och dom bråkade och bråkade och så hade dom inga pengar. Och när dom bråkade började han supa och hotas han var är en falsk människa som hotas... Sen så hamnade dom till kronofogden.. Och när jag pratade med mamma varje kväll så var mamma bara tjurig och arg och deprimerad. Och en dag kom det sig att hon ringer och säger till mig att hon har stuckit i väg och säger att hon ska lämna honom. Och jag blir ju glad inerst inne att hon ska komma tillbaka till mig. Men när hon hade varit här ett tag så flyttade hon tillbaka igen. Och en dag så ringer hon till mig och säger att han har slagit henne och att hon har stuckit där i från nu.. Men så flyttar hon tillbaka efter ett tag. Och det forsatte och en dag ringer mammas kompis till henne som har varit med om mycket hon med men hon hörde på henne att något var fel + att mamma har undvikit att prata med hennes kompis. Så mamma vågar berätta för henne vad som har hänt allt med kronofogden och att hon har blivit misshandlad och hotad flera gånger. Så polisen kommer mamma kommer in hos kvinnoskoren.. Och jag kan inte förstå att det har hänt och det bara snurrar i mitt huvud. Och medan det har hänt har jag börjat 7:an. Och jag har inte direkt några vänner där och nu har jag börjat tänkt självmordstankar och börjat skärt mig men inte allvarligt för om någon i skolan ser det... Och vill ta självmord men jag tänker på mamma jag lever för hennes skull jag tycker om henne så mycket och så tänker jag mycket på om mamma skulle dö skulle jag ta självmord direkt efter på samma plats hon dog på. Och jag vill inte gå till någon kurator eller nått sånt för jag vågar inte berätta något och jag är så tyst låten och har lätt frö att gråta när det gäller mina känslor. Och när mina föreldrar skildes så gick jag hos en kurator med inget hjälpte + att jag vågade inte berätta något. \\ En deprimerad 13åring

Svar

Hej,
det verkar som du behöver prata med någon, t.ex. kurator i din skolan. Jag kan förstå att du inte skulle vilja prata om det. Anledning att du inte vill göra det är att du "inte vågar". Samtidigt kuratorn i din skola kan vara till stor hjälp. Kuratorn kan ha möjligheter och kunskaper att hjälpa dig.
För alla kuratorer gäller en s.k sekretess som betyder att han/hon inte får berätta för någon om vad ni pratade om. Å andra sidan, att prata med någon kan betyda mycket för dig - att på något sätt bli av av de tankar du bär på.

Angående din mamma. I din ålder förekommer det ofta att man blir elak eller otrevlig mot den som man älskar mest. Försök att berätta för din mamma vid något tillfälle att du älskar henne och hur mycket hon betyder för dig. Din mamma har mycket problem just nu som jag förstår. Det är däför hon kan vara stressig, arg eller tjurig. Samtidigt kan det vara värdefullt för henne att veta hur viktig hon är för dig oavsett de saker du säger till henne. Det käns viktigt att ni skulle kunna prata med varandra. Försök göra det och berätta om dina känslor.

Självmordstankar. Ibland kan det kännas att självmord är den enda utvägen i livet. Men det är det inte!!! Livet är underbart oavsett de svårigheter man har. Att begå självmord är ingen utväg. Det är ett sätt att miste de underbara stunder man har/kommer att ha i livet. O andra sidan, tänk på din mamma och hur mycket du betyder för henne! Tänk på det som kan hända om du skulle försvinna.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar