Min pappa begår ett långsamt självmord just nu, Han är alkoholist. Jag vet inte vart jag kan vända mig längre, när jag berättade för kuratorn i skolan att jag mådde dåligt för BLA. för min pappa hade alkohol problem, att han brukade vara full osv. Skämtade hon om det, det fick mig förlora tilliten till henne direkt. Min pappa och jag har nästan alltid bråkat med varandra mer eller mindre, inte förens ett halvår sen insåg jag varför han helt plösligt kunde bli så aggressiv, skrika på mig utan anledningen. Han gömmer stora/små mängder av alkohol i badrummet, och som det ser ut så gömmer han bara mer och mer, anledningarna varför han varit extra ”känslig” är att han har varit full, haft minnesluckor och inte ens minst bråken… Vissa saker kan jag inte förlåta han för, saker som han har skrikit till mig perioder jag mådde dåligt, jag grät och istället för att trösta mig skrek han bara. Saker som han ständigt kallat mig ”dum i huvudet, efter bliven, ”du beter dig som du har en cp skada, jag skäms” sådana saker har han sagt till mig sen jag var liten, när jag var 5 år trodde jag verkligen att jag var CP skada, det gör mig ont att han fick låta mig tro det, jag var bara 5 år och trodde på riktigt att jag hade en hjärnskada. En höstdag när det ösregna, skulle han hämta mig från min träning, jag hade ringt och frågat honom. När han missuppfattade platsen, och åkte fel. Började han skrika på mig hur dum i huvudet jag var, osv. Sedan åkte han hem och lämna mig i ösregnet och jag fick ta mig hem på egen hand det var sent på kvällen. Det här är bara några små saker, saker som har förstört delar av mitt liv. Jag älskar verkligen min pappa, dagarna han inte är full, är han en underbar pappa. Mitt problem är att mamma, och min syster inte verkar veta om att han dricker, jag har upptäckt det här själv när jag har hittat mängder av alkohol han har gömt, min mamma verkar själv må psykiskt dåligt, hon är ett städfreak allt ska vara så perfekt i min familj, huset och familjen. Förra året gick min bästa kompis pappa bort, han var alkoholist. Jag är verkligen rädd att samma sak ska hända med min pappa, Vem kan jag egentligen prata med? Min familj litar jag inte på, och jag skulle aldrig vilja ta upp det här med min pappa han skulle bara bli arg. Kurratron skämtade om att han var alkoholist (hon imiterade hur fulla människor brukade vara och skrattade, vilket inte var så kul…) Så vad kan jag göra? jag står inte ut längre… det känns som allt är mitt fel, det känns som jag mördar min pappa långsamt, genom att inte vara den där perfekta dottern, jag försöker så bra jag kan, men nu orkar jag inte längre, Hjälp.

---

SVAR

Hej!

Du skriver att du är den enda i din familj som vet om att din pappa har alkoholproblem. Jag tror att din mamma och din syster också har märkt att din pappa har alkoholproblem, men att ni har valt att inte prata om det. Kanske tror din mamma samma sak, att du inte vet om att han är alkoholproblem och att hon på så sätt vill skydda dig från detta. Din mamma har kanske inte förstått att det påverkar dig och att du är rädd för att han ska skada sig.

Jag tycker att du ska försöka prata med din mamma om hur du mår och det som du skriver i ditt brev, att du är rädd för din pappas skull. Din mamma har kanske ingen lösning för att få din pappa att sluta dricka, men hon kanske kan hjälpa dig. Det verkar som att din pappa behöver hjälp utifrån för att ta itu med sina alkoholproblem. Han kanske inte ens har förstått att han har problem och därför kan det vara viktigt att kunna prata om det. Det hjälper varken honom eller er familj att låtsas som att han inte har problem.

Det är viktigt att du känner att du kan må bra i hemmet och att du är trygg där. Din pappa har sårat dig och gjort dig besviken på olika sätt. Det är synd att din kurator skämtade bort problemet, men hon kanske inte insåg allvaret. Finns det någon annan skolpersonal du kan prata med, som en lärare? Eller har du någon kompis som du kan prata med om det här?

Du är inte ensam om att bo i en familj där en förälder missbrukar och det är inte ditt fel att din pappa dricker. Det finns anhöriggrupper för familjer där någon missbrukar. Där kan du träffa andra som är eller varit i samma situation som du.