Frågor och svar om Ångest

28 Jan 2009, 15:00 103
Annat, 0 år
Question


Hej! Jag har mått väldigt dåligt nu i flera år. närmre 4år.

Dras med tvångstankar om träning och hur jag ska äta och annat. och skadar migsjälv när ångesten blir förstor för mig att kunna hantera ..

har ett fåtal vänner som är riktigt hjälpsamma och som jag vet alltid finns där för mig. och har gjort en deal med skolan tsm med mina föräldrar om att jag ska ta det lugnt med arbetet och istället gå en extra termin för att inte ha lika stor press på mig då jag hela tiden har ångest när jag är i skolan.

Har inte några vänner i skolan som jag trivs ihop med. ingen är dum mot mig eller så men har helt enkelt inte haft någon ork och lust till att skaffa nya vänner när jag började på gymnasiet och har inte den lusten nu heller.

får lov att gå hem från skolan om jag mår för dåligt och känner att jag behöver. då kommer mina föräldrar och hämtar mig eller så ringer min lärare hem och ser till att de är hemma så att jag inte är ensam ute på vift och gör dummheter.

Går på behandling hos psykologer, har gått där i ett halvår. innan har jag bara hållt allting inne, vissa vänner har vetat om mina problem men jag har lyckats hålla ett leende utåt och har alltid skött mig väl i skolan och så, men nu när jag började gymnasiet och skilldes från mina vänner så orkade jag inte mer. orkade inte med att låssas längre för det är för tungt för mig!

så jag får hjälp. men ... det hjälper inte .. känns inte som om de tar mig på allvar när jag inprincip skriker att jag vill ta livet av mig! vet att dom inte ignorerar det .. och att jag möjligtvis tonar ner det en aning för att jag inte vill att någon ska vara orolig för mig ..

vet inte vad jag ska ta mig till. behöver jag läggas in någonstans? :S kanske jag behöver sluta i skolan? (sätter enorm press på mig att gå i skolan, när jag måste klara av att vara där helt själv utan mina vänner på raster och liknande) vet inte .. kanske har jag gjort fel val att gå på denna linjen? men sammtidigt så har jag inget intresse i något annat. (går på samhällsprogrammet)

har diskuterat detta med mina föräldrar, vänner och psykolog, lärare och sjuksyster men kommer aldrig fram till något!

är jätte förvirrad ... fick nog för stora förhoppningar när jag sökte hjälp och fick hjälp. trodde att det skulle bli anourlunda. inte värre än vad det var från början ..

Har ångest nästan hela tiden, ibland bara lite och ibland så mycket att jag inte kan stå på benen. kan få det var jag än är. och är jätte rädd för att gå på lektioner och att andra folk ska se mig när jag har ångest. skakar i hela kroppen, hjärtat bankar jätte snabbt och högt och först blir jag extremt varm och sen så fryser jag så att jag hackar tänder. blir ofta skakig och tappar saker och kan inte skriva eller gör någonting alls ..

nu så är det så att jag fått benhinneinflamation i benen av att jag tränat förmycket .. så alla folk förbjuder mig att träna! dom har stenhård koll på mig och jag klarar inte av det! jag MÅSTE träna. Annars får jag sån ångest .. och då skär jag mig! (så jag tjuvtränar .. hela tiden. passar på när ingen är hemma, passar på när jag ska ut och slänga soporna att ta extra lång tid på mig och springa 20varv runt huset osv)

vad än psykologerna eller andra i min närhet säger och gör och försöker hjälpa mig med detta. så kan jag bara inte sluta .. varje gång jag försöker att låta bli så slutar det i att jag ligger och kvider i min säng och lägger mig för kniven.

Är rädd för att jag en dag inte orkar att hålla tillbaka tankarna och ångesten och ta livet av mig.

(mår inte särskilt bra just nu när jag sitter och skriver detta, så vet inte hur "bra" texten blev .. men .. hoppas att den ska vara läslig. är långt ifrån allt men jag känner som är med i texten. men orkar inte att dra upp allting .. hoppas på att det räcker! förlåt om jag tar tid för någon annan som kanske behöver det mer än jag :/ ..

Svar
Helena Meyer
Nätvandrare, Fryshuset

Hej,

Jag tänkte börja med att svara lite på det du berättar om din ångest. Att leva med svår ångest är aldrig roligt. Det är en tuff sjukdom och ibland blir man inte av med den helt. Men det är viktigt att veta att det går att leva med den, även om den inte försvinner. Man får försöka hitta strategier för att klara av sin vardag med eller utan ångest.

När man har ångest och skadar sig är det väldigt svårt att sluta med skärandet utan att ha kommit tillrätta med ångesten. Även om du får hjälp så kan det vara bra att försöka jobba lite själv med den. När kommer den? Är det mest om du inte får träna eller får du ångest annars också? I vilka situationer kommer den? Är det händelser eller tankar som triggar igång ångesten?

Svår ångest är jävligt jobbig, när man skakar och mår illa men det är viktigt att minnas att det inte är farligt. Det känns som att man är sjuk och ska dö, men det är bara en känsla. Den går att leva med.

En sak man kan göra när ångesten kommer är att göra något väldigt trevligt, t.ex. ta ett varmt bad, lyssna på musik, dansa, sjunga osv vad man nu tycker allra bäst om.

Det är lite svårt att svara på det här mailet en gång, så du får gärna maila mig här på UM om du vill prata av dig. Det är jättebra att du har hjälp från psykologer också, även om det kanske inte alltid känns som att det ger resultat.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Ställ en egen fråga till mig

Visa mina övriga svar