Hej! Jag skulle gärna vilja ha din uppfattning om ett par saker.. 1. Hur uppfattar du Gud? Ser du Gud som ett ständigt vakande öga som dömer våra handlingar här på jorden eller kanske hela universum? Att Gud är som en slags övervakare för oss människor eller kanske för alla djur. Jag själv tänker på Gud mer som livet. Att Gud är ett samlingsord för det underbara fenomenet kallat liv. Jag har också väldigt svårt att ta till mig det som står i bibeln eftersom den är full av paradoxer och liknelser, istället för fakta (Det är iofs bättre än lagboken där allt står svart på vitt och det inte finns några undantag). 2. Varför ska vi följa Guds ord? Det är nog inte sant att Gud har uttalat ett endaste ord av det som står skrivet i bibeln. Så kan det vara så att bibeln var dåtidens lagbok, men eftersom den kunde tolkas ganska fritt så byggdes de nuvarande lagböckerna sakta upp? Jag anser att bibeln har många bra riktlinjer om hur man ska leva ur humanitär synpunkt, hur man ska behandla varandra och ta vara på sig själv. 3. Hör Gud böner? En del ber till Gud och väntar sig mirakel. Ibland går bönerna i uppfyllelse, men är det en den allsmäktige Gud som fått det att ske? Jag tror på människans egna styrka. Till exempel om jag innerligt tror på Gud och ber till han att han ska ge mig styrkan att ta mig igenom t.ex en svår tid i mitt liv, och jag får styrkan att göra det. Måste det verkligen vara Gud som gör det, eller är det min egen mänskliga styrka som tar mig igenom det eftersom jag tror att någon hjälper mig? Jag menar det kan väl vara en sorts placebo-effekt när jag ber om modet att möta mina farhågor och sedan lyckas. Ska jag tacka Gud, eller ska jag tacka mig själv? Det kan kanske vara så att Gud skapades av människan i just detta ändamål, men det har en bieffekt som förminskar oss själva. Borde inte vi istället uppmuntras att söka styrkan inom oss själva, att göra oss själva till våra egna Gudar? Med vänliga hälsningar / MV

---

SVAR

Hej!
Hur jag uppfattar Gud är en omöjlig fråga att besvara för det är olika. Men jag ska försöka ge några skärvor av de mest framträdande uppfattningar jag har av Gud. Gud är skapare, den som vill våra liv, andedräkten i våra lungor (som det står i skapelseberättelsen i 1 Mosebokens andra kapitel). Gud är kärlek som det står i 1 Johannesbrevet. Gud är den som är, står det i 2 Mosebok. Kanske betyder det den som upprätthåller allt liv. Gud är motsatsen till alla destruktiva krafter och motsatsen till slumpen. Gud är den närvarande frånvaron skrev Pär Lagerqvist. Vem är det som kittlar barfota fötter när man vilar i gräset? Vem är det som vinkar till oss från det stora trädens färglada lövverk? Vem är det som sjunger uppe i himlen en klarblå sommardag? Det är ingen, det är bara slumpen kan man säga. Men jag vill säga att det är Någon som på ett kärleksfullt sätt vill påminna oss om att vi är älskade och att livet är en fantastisk gåva. Med detta vill jag säga att jag tycker om din beskrivning av Gud som ett samlingsord för det underbara fenomnet vi kallar liv. Livet är fullt av paradoxer och jag tror vi behöver paradoxerna för att upptäcka livets komplexitet, för det finns inga enkla svar på livets stora frågor.

Häromdagen svarade jag på frågan om Bibeln. Den består av 77 böcker. Det finns lagtexter, kärlekslyrik, brev med peronliga hälsningar, ordspråk, böner, klagovisor och sedelärande berättelser såsom liknelser. Bibeln är full av berätelser som ska ge mod att leva. Gud är nära ett förkrossat hjärta står det. Det finns många lagtexter. De försökte få lite ordning där det rådde en farlig oordning. Lagen ville skydda manniskor utifrån hur det såg ut på den tiden de skrevs. Ska man tolka texterna idag måste man göra det i flera steg. Hur såg situationen ut i det specifika fallet då texten skrevs? Vem riktade man sig till? Vilken förändring ville man åstadkomma? Vad ville man att människor skulle känna och uppleva utifrån den nya lagen? Utifrån svaren på dessa frågor får man försöka finna vilken tolkning man ska ge texten i dagens situation. Att bara översätta den rakt in i våra tid är ju att strunta i vad man ursprungligen ville med lagen.

Hör Gud böner? Kring denna fråga har det skrivits många böcker. Ja, Gud hör bön. Gud lyssnar hela tiden. Men vi vet inte om eller hur Gud besvarar bön. Problemet är att svaret oftast inte ser ut som man själv har tänkt sig. Poängen är att man får lägga ifrån sig sina bördor på Någon. Bönen beskrivs som hoppets språk. Men bön kan vara flera saker. Det kan var en ljuständning, ett skrik av förtvivlan, en tyst meditation, ett möte. Bön handlar inte främst om att be om saker utan att få stanna upp, att få tid för eftertanke. Bön kan vara uttryckt i tvivel, i tacksamhet, i förlåtelse, i frågor, i sång, i glädje, i en applåd och som sagt tystnad och frid.

Till sist ett kort svar på den sista delen av ditt brev. Till frågad av fariséerna om när Guds rike skulle komma svarade Jesus: Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det eller där är det. Nej, Guds rike är i om er. Guds rike är inom oss står det i Lukas 17:21. Vid flera av Jesus helandeunder, då han har botat sjuka, förklarar Jesus själv det med orden: Din tro har hjälpt dig. Så visst ligger det någonting i vad du säger om placebo. Men jag tror inte det är hela sanningen, för hur funkar placeboeffekten när man väl känner till den? Många kristna vet att det finns en del placebo effekt i deras relation till Gud men det funkar i alla fall. Livets mysterium är mycket mer komplicerat. Men det är ju det som gör det hela så spännande och fascinerande.

Vill du veta mer hör av dig till anders.hedman@fryshuset.se