Hej. Jag är en tjej på 17 år. Sedan flera år tillbaka så har mitt självförtroende varit i botten. Så långt ner man kan komma. Jag hatar mig själv, personligheten men framförallt mitt utseende. Därför tänker jag ständigt på min vikt och får sjukt dåligt samvete om jag har lagt på mig. Just nu är jag xx cm lång och väger xx kg. Jag har lyckats gå ner från xx kg och är stolt över det. Men känner mig ändå på tok för tjock. Jag har ett x antal ggr spytt upp mat, och vissa dagar så hoppar jag över lunch och middag. Men det betyder väl inte att jag har en ätstörning? Liksom, jag är knappast för smal, så det borde inte vara någon fara? Min familj och några av mina vänner säger att jag äter för lite etc, vilket börjar irritera mig. Jag vill ju bara gå ner i vikt… Hur får jag de att sluta gnälla på mig och fatta att jag inte har någon ätstörning? Tack på förhand!

---

SVAR

Hej tjejen!

Det är inte vikten som angör om man har en ätstörning eller ej utan tankarna, känslorna och i vissa fall även handlingarna. I dagsläget tänker du massor på mat, får ångest av mat och kräks ibland upp det du ätit. Tyvärr är det då ett ätstörningsbeteende. Jag tror inte att du mår bra av att ha det så här?
Jag tycker verkligen att du ska ta hjälp för detta nu på direkten.
Börja med att berätta för någon nära vuxen i din omgivning (kom ihåg att du inte har nåt att skämmas över då detta är en sjukdom och inte ditt fel) gärna ex en förälder. Hör sedan av er till en ätstörningsenhet. Alla dessa ligger på hemsidan under "här kan du få vård".

Det är inte ditt fel att du drabbats men ditt ansvar att ta dig ur. Genom att få hjälp med detta kommer du att lyckas! Du har rätt att må mycket bättre med dig själv och din kropp än du gör idag!

All värme och styrka på vägen!

Stor kram, Catherine