Hejsan, jag är en 15 årig tjej som tror att jag håller på att få ätstörningar. De senaste veckorna har jag bara ätit ett mål om dagen, mest för att orka skolan. Men jag vill inte äta alls. Anledningen är att jag vill bli smalare. Jag tycker själv att jag är tjock (jag är 1,73 cm lång och väger ca: xx kg). Jag vill heller inte söka hjälp eller sluta med det för jag vill ju gå ner i vikt. Det känns även bra när jag inte äter & om jag äter mer än maten i skolan får jag ångest och vill spy upp det, med så långt har det inte gått än. Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag brukar kolla på smala tjejer och vill se ut så. Men samtidigt är detta jättejobbigt. Skulle jättegärna uppskatta ett svar!

---

SVAR

Hej tjejen!

Jag tror att du vet att jag kommer varna dig för den vägen som du är på väg in på?
Det är nämligen så att det enda den kommer medföra är att du blir sjuk. Du kanske hoppas att du en dag kommer uppnå den där magiska vikten som gör att du blir nöjd och glad men sanningen är den att det aldrig kommer. Du kommer bara sätta lägre och lägre gräns på vikten och minska på maten mer än du redan gjort. Du kommer aldrig någonsin vakna upp glad och tillfreds och må fysiskt bra av det du håller på med nu. Utan precis som du har ångest nu kommer du ha ångest senare och ju mer du förlorar i vikt ju starkare kommer ångesten bli.

Jag råder dig på det varmaste sätt jag kan att söka hjälp för det här så snart som möjligt. Jag vet att du är rädd för det, rädd att någon ska tvinga dig att gå upp i vikt och att du ska bli tvungen att leva i en kropp du inte gillar och känna stor ångest över det. Men saken är som så att när man går i terapi så förändras tankarna om en själv vilket kommer medför att du börjar älska dig själv, sluta straffa dig och inse att du inte behöver vara så här underviktig för att känna dig vacker. Du kommer alltså så småningom känna dig vackrare än du gjort förut och dessutom vara det med tanke på att självkänsla är det attraktivaste som finns.
Jag vet att du är rädd att förlora kontrollen men det är egentligen nu du inte har den. Du återtar den när du söker hjälp och får den.

Berätta för någon närstående, tex dina föräldrar. Vet att det är jobbigt med fullkomligt nödvändigt. Sök därefter hjälp för detta antingen genom Bup eller hos en ätstörningsenhet. Allt detta står det om på http://www.abkontakt.se och är det fler frågor om vård är det bara maila dit.

Lovar dig att ju för du tar tag i detta desto fortare kan du må bra igen!

All värme och styrka på vägen!

Stor kram, Catherine