Hej, jag är en tjej på snart 14 år och jag har skrivit till dig 2 ggr tidigare. I mitten av juni började jag ’tänka’ lite annorlunda och fick plötsligt en våg av ångest över min kropp. Jag insåg då att jag åt sötsaker ganska ofta, och på helgen i stora mängder. Dessutom att jag drack oboy nästan 3 ggr om dagen året runt. Jag visste ju att det vara ganska så osunt och med tanke på att jag inte går på nån sport så blev jag jätte förtvivlad och tvingade mig att göra något åt saken. I nästan 2 månader pressade jag mig på vardaglig hemmaträning och såg till att jag minskade kraftigt på godiset. Det var egentligen inte det att jag tyckte att jag var tjock eller nåt, för jag har aldrig sett mig själv som överviktig, utan jag var mer Rädd för att allt skulle vända och jag plötsligt skulle bli överviktig. Därför tvingade jag mig till den där processen. Jag pratade med min mamma om det och hon tyckte det var jobbigt och var orolig för att det hela skulle leda till en ärstörning. Även jag var rädd för samma sak, men det var svårt att släppa ångesten. Det var väldigt plågsamt, med tanke på att jag plågade mig själv genom att jämt och ständigt stå emot såna saker som att tvinga mig själv från att inte äta något sött när jag har en myskväll med mina kompisar. Och jag visste ju hela tiden att det jag gjorde var fel, vilket var extremt irriterande, eftersom jag ändå inte kunde hindra det. I vilket fall så blev allt plötsligt lite bättre någon gång i början av augusti. Jag började glömma bort tankarna, även om det inte var helt borta, och kunde äta godis enklare. Idag så är det lite bättre, jag fikar ibland nån gång i veckan och äter lite godis på fredagen och lördagen. Jag tvingar mig inte till att träna som förut, nu när jag börjat skolan igen så har jag ju idrott och det blir enklare att röra på sig efter skolan. (När man umgås med kompisar, osv.) Men jag har ändå minskat på den mängden sötsaker jag åt förut (som inte var så hälsosam), vilket leder till att jag minskar vikt. (Jag tror det är orsaken) Jag äter som jag brukar, frukost, middag, kvällsmat. ( Och ett mellanmål när jag kmr hem efter skolan). Jag har sjunkit från runt 58-59 till 54-55. (Jag är ca 1.68 cm lång) Jag undrar om det är nån fara, och om det är det, vad ska jag göra åt det? Jag vill inte att vikten ska fortsätta sjunka. Jag uppskattar verkligen hjälp!

---

SVAR

Hej tjejen!

Bra att du skriver och hör efter, att du tar ditt beteende på allvar.
Forsätt att kämpa på med tankarna och maten. Jobba mycket på självkänslan så att du förstår att du är värd så mycket mer än att straffa din kropp och psyke med någonting som bara kommer göra dig sjuk.
Känner du att du behöver mer hjälp med självkänslan och tankarna ta kontakt med en skolkurator eller dylikt.

Fortsätt framåt, utmana dig med att äta sött, äta allt. Du klarar detta!

All värme och styrka!

Stor kram, Catherine