Hej, jag har skrivit en fråga till dig innan (114430) och är väldigt tacksam för ditt svar, men hoppas gärna på ett till! Jag vet inte vart jag ska börja, men det första är att mitt problem har inte blivit bättre… Jag har gått ner 4 kg, vilket jag tycker inte är så mycket. Men många i min omgivning har märkt detta. Men det är mest min kompisars mammor eller min äldre kompisar som är runt 20… Jag har varit väldigt deprimerad det sista och jag gråter nästan varje dag. Det känns som mina kompisar inte bryr sig om mig, och jag mår väldigt dåligt av det. Mina föräldrar har börjat kolla väldigt mycket extra så att jag äter, jag äter alltid när jag äter med familjen men så fort jag är själv eller i skolan så äter jag ingenting. Så fort jag äter godis eller kakor så får jag ångest och äter nästan ingen mat i stället. Mina lärare i skolan har också märkt att jag är väldigt deppig och ringt hem och undrat om det är något.. Jag har fortfarande ganska bra kotroll, men saken är den att jag inte vill äta. Jag kände mig så hatad bland mina kompisar att jag var tvungen att göra något åt det, och detta blev ända utvägen! Tacksam för svar // deprimerad tjej

---

SVAR

Hej lilla hjärtat!

Hör att du har det tufft.
Så här är det. Det finns alltid alternativ och du har just nu som jag ser det två stycken. Antingen kan du välja att göra ingenting. Att fortsätta undanhålla sanningen för mamma och pappa, att umgås med vänner som sänker hela dig, att fortsätta äta lite och sen äta lite mer och sen få ångest och så börjar cirkeln om igen. Det valet finns. Eller så kan du välja att göra någonting åt allt det här som gör ont så att du en dag kan må bra, ha en öppen relation till din föräldrar, bättre vänner och en självkänsla som är hel.

Jag föreslår varmt det senare alternativet.
Bekräfta för mamma och pappa det som de redan misstänker, att du inte mår bra inuti och har massor av ångesttankar gällande kroppen och maten.
Sök hjälp hos en ätstörningsenhet så att du får chansen att gå i terapi, bygga upp din självkänsla och egenvärde och reda ut allt det som gör så ont att du har börjat kontrollera maten och få hjälp att göra en förändring bland vänner osv, samtidigt och få hjälp med maten på samma ställe.

Du är värd så himla mycket mer tjejen!

Lycka till!

Stor kram, Catherine