Frågor och svar om Ångest

14 Mar 2011, 20:00 122
Annat, 0 år
Question


Tjosan!

Jag har en vän som just nu har det väldigt svårt. Hon har generell- och panikångest och mår fruktansvärt dåligt; hon är 18 och har inte alls bra kontakt med sina föräldrar. Istället för att prata med någon annan har hon vänt sig till mig.

Varje kväll ringer hon mig och hon pratar med mig, minst två timmar. Samtalen sker vid någon gång mellan 21.00 och 02.00 - i princip varje dag. Då får jag lugna ned henne från hennes panikångest - via telefon.
Till saken hör att jag själv hade svårt panikångest blandat med generell ångest för 2,5 år sedan. Jag pratade med en socionom ett par gånger men hade framförallt ett enormt stöd hemifrån som gjorde att jag idag mår oändligt mycket bättre även om det fortfarande inte är helt bra; jag lever inte längre med den dagliga ångesten. Eller jag gjorde inte det.

Sedan min vän pratat med mig så mår jag sämre. Inte jättedåligt, men sämre och jag har en rädsla som jag inte riktigt vill tänka på om att jag skulle kunna må sämre. Jag känner själv att situationen inte riktigt är hållbar och att jag inte vet hur länge jag orkar. När hon ringer vill jag inte prata med henne, men vad ska jag göra? Hon har verkligen ingen annan som hon har förtroende för och till saken hör att hon har VÄLDIGT svårt att prata med människor. Det gör att jag tänker mig en gång extra för innan jag säger att jag inte kan prata.

Jag har fått henne att gå till en Bup-avdelning, samma som jag själv besökte för 2,5 år sedan. Hon ansåg att mötet gick bra och inser väl delvis att hon mår bra av att prata med dem, men jag fick knuffa in henne i byggnaden. Snart har hon en tid igen.

Jag pratar mycket med mina föräldrar som vet det allra mesta; naturligtvis anser de att jag ska prata med henne mindre då de vill att jag ska gå bra. De tycker att hon ska prata med sina egna föräldrar men jag tvivlar på att det kommer hända alls.

Helt ärligt - det är en för jävlig situation. Jag mår dåligt. Jag vill inte må dåligt. Hur ska jag hantera det här? Jag förstår och inser hur dåligt hon mår just eftersom att jag varit i ungefär samma situation själv, men jag balanserar det ständigt med att jag själv måste må bra. Hon har ingen annan att prata med annat än mig och jag vet - både efter att ha frågat, men också för att jag pratat med henne ett par veckor nu - att det inte finns en chans i hela världen att hon kommer iväg till kuratorn på BUP som hon pratar med ibland utan att jag följer med henne. Jag är så galet inblandad i något jag egentligen inte vill vara inblandad i men ser ingen väg ut. Finns det en väg ut? Måste jag bara uthärda det? För mig tog det år att bli friskare, och jag känner ju igen mig själv så väl i henne. Jag vill inte att det ska ta år för att hon ska må bra, år som jag är tätt invävd i en ofrivillig situation. Jag vill inte må dåligt.Vad gör jag?

Svar
Björn Hultman
Antimobbningsföreläsare

Jag förstår ditt problem, då jag många gånger försökt hjälpa folk som är väldigt långt nere i träsket. Men tyvärr har jag fått lämna en del kontakter pga att rädda mig själv. För så är det ibland sorgligt nog, man kan inte hjälpa alla, allra minst om man själv mår precis lika dåligt som vännen man försöker hjälpa. Det är en svår situation, speciellt när du berättar att vännen absolut inte har någon annan alls att prata med, då ligger ju mycket ansvar på dig och det är viktigt att inte lägga för mycket ansvar på sig själv, för det klarar man inte av.

Det du kan göra är ju att peppa henne till att försöka hitta någon annan, gärna vuxen person. Men du kan ju försöka stötta henne lite iaf. För att kunna stötta helt fullt ut måste du ha själv bearbetat det så pass mycket så att du inte skulle personligen bli påverkad av personen du ska hjälpa. Det krävs en hel del av ens personlighet för att kunna göra det. Det blir lätt så att man drar ner varandra om båda är ganska svaga personer, för det är rätt vanligt att känna känslan av att vilja hjälpa en som är lik en själv. Din vän får ju iaf bup hjälp vilket är en bra början! Jag tycker du ska snällt och vänligt berätta din situation inför vännen och förklara att personen inte har något med din vilja att hjälpa den, utan att det handlar om din egen hälsa.

Det finns bra KBT terapi för panikångest.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Ställ en egen fråga till mig

Visa mina övriga svar