Hej, när jag var 9 år så började jag utveckla bulimi, men jag fick hjälp med det. Dock så var jag altid ganskasmal och vid 14 års ålder var jg underviktig. För 4 år sedan träffade jag en kille och efter det gick jag upp mycket i vikt, speciellt efter att jag fick barn. För några månader sen började mitt självförtroende dala och jag har blivit allt mer deprimerad. Nu kanjg knappt titta på mat utan att må illa. Jag kräks aldrig upp mten men ja får panikattacker, blir alldeles kallsvettig och alldeles darrig. Ja vågar ite kontakta en doktor eftersom jag är rädd att inte bli tagen på allvar, dessutom så skulle jag behöva gå nernågra kilo. Jag har ganska högt BMI, men ser faktiskt inte så tjock ut. Samtidigt ä jag rädd att detta kommer att bli en ätstörning om jag inte söker hjälp. Är jag tillräckligt "sjuk" för att få hjälp?

---

SVAR

Hej fina du!

Du ska absolut söka hjälp. Alla med ätstörningar är rädda för att inte bli tagna på allvar när de söker hjälp. De enda gångerna jag hört någon som inte blivit tagen på allvar och fått hjälp är när man förskönat verkligheten som man gärna gör när man pratar om sin sjukdom och inte är ärlig med hur man faktiskt mår och handlar. Sök hjälp och var ärlig och berätta att du även tidigare varit drabbad.
Kika på http://www.abkontakt.se under sök vård.
Jag lovar att du är sjuk nog. Mår man inte bra med sig själv och kroppen ska man söka hjälp. En ätstörning handlar om tankar och känslor och inte om vikten så den spelar ingen roll.

Stor varm styrkekram, Catherine