Frågor och svar om Ångest

31 Dec 2012, 12:00 125
Annat, 0 år
Question


Hej, jag känner mig ofta deppig. Jag har verkligen ingen livslust, och ibland är det jobbigt att ens kliva upp ur sängen.

Mina föräldrar är skilda. Jag och min syster är hos vår pappa varannan helg, men då vi är där så sover jag inte hos han, utan jag går till mamma istället och sover där. Jag sitter ensam inne på mitt rum, och bara lyssnar på musik då jag är hos mamma..
Jag drar mig undan folk, vill inte känna "gemenskap" så att säga. Jag dra mig hellre undan. T.o.m för min egen familj.

Min syster ska vara hos våran gemensamma bästa kompis på nyårsafton, medans min mamma försöker tvinga med mig till sin pojkvän. "Man kan ju inte vara ensam hemma när det är nyårsafton", men det enda jag vill är att få sitta helt ensam i min säng, och lyssna på musik/dansa. Min mamma säger att vi ska äta god mat och sådär, men jag vill inte. Villintevillintevillinte!
Då är det bättre att ta en banan till middag, och sedan skita i maten som är så jobbig. Jag blir bara tjockare och tjockare ändå, så det är bäst att jag slutar äta.

Kompisen som min syster ska fira nyår med ska dessutom kanske flytta 80mil från mig och min syster. Och det har jag fått veta av min syster, eftersom att min bästis inte vill att någon annan ska veta. Hon tror dessutom att det är min syster som kommer att bli mest ledsen om hon flyttar...SÅ MYCKET GILLAR HON MIG! Jag älskar min bästis, och jag vet att hon älskar mig. Det gör så ont att hon kanske ska flytta (jag började gråta när jag fick höra det), och att hon inte känner att hon kan berätta det för mig..

Känner mig dum, fet, värdelös.

Svar
Björn Hultman
Antimobbningsföreläsare

Hej!

Jag förstår din känsla av att vilja vara ensam när du mår dåligt, då du behöver rensa tankarna själv. Men i längden kommer du bara må sämre och sämre ju oftare du sitter ensam. Jag förstår att det känns bättre att lyssna på din musik och komma ifrån verklighetens onda känslor och fly in i din egen värld med musiken. Men även detta är ingen långsiktig lösning på ditt problem. Jag var 14-15 år när jag själv gjorde exakt samma saker som du. Man vill inte känna sig till besvär om man umgås med folk. Men man är inte till besvär. Vi människor har behov av att umgås, känna oss älskade och känna att man har rätt stöd av andra. Det är inget konstigt med det.

Jag förstår att du känner att du inte har någon livslust och tycker inget är roligt i din vardag. Att se sina problem ur andra synvinklar kan vara en lösning på att vakna upp ur sitt eget mörker. Jag föreslår att du tar kontakt med din skolkurator när du kommer tillbaka till skolan efter lovet och börjar jobba mer med din självkänsla, självförtroende och att faktiskt se helheten. Kanske kan även medicin hjälpa dig att komma upp lite mer till ytan än i gropen som du nu befinner dig i.

Känslan av att känna sig värdelös är väldigt vanligt i din ålder och det viktigaste är att man faktiskt aldrig ger skulden på sig själv och att man inte skäms över problemen. Det är inte ditt eget fel till att det blivit såhär, utan det är din omgivning och kanske tidigare bakgrund som orsakat det hela.

Det är viktigt att du har någon vuxen i din närhet som du kan prata om dessa saker med. Vågar du inte prata så skicka ett mail eller skriv ett brev till någon för att förklara din situation. Bara att du kontaktar oss/mig är ett bra steg och tecken på att du faktiskt inte vill leva såhär. För du har rätt att må bra, du har rätt att känna dig älskad och behövd, du har rätt att ha en trygg och bra barndom och ungdomstid.

Steget att kliva ut ur din ensamhet och din vana är stort och svårt, men det kommer att lösa sig om man bara har viljan till det. En bra sak är att faktiskt träna upp det sociala som du missar, genom att smått och sakta testa på att umgås. Dvs man börjar med små steg att umgås mer och mer med din familj, sen kanske man träffar din systers kompis eller någon annan för att sedan öka mer o mer. Men samtidigt som du gör detta krävs att du faktiskt går i någon form av samtal regelbundet för att öka ditt självförtroende. Ju tidigare du börjar med detta, ju lättare kommer det vara.

Jag förstår att det känns extra jobbigt för dig med dessa högtider som tex nyår då man ska vara social och trevlig. Men gör så gott du kan och det är ingen som ska kunna kräva att du ska vara 100% social när du mår såhär.

Gällande din vän som kanske ska flytta så är det svår o jobbig situation. Men ni kommer ju kunna maila, ringa och ha kontakt ändå. Ett tips för att hitta nya kontakter är om man börjar i någon sport, aktivitet, eller klubb där man träffar folk i din egen ålder. Att våga testa är det viktiga, än vad resultatet av testet blir. Du är 12 år och har tid på dig att testa många aktiviteter och saker. Att våga komma utanför ditt eget rum är ett bra steg till seger för din personliga utveckling.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Ställ en egen fråga till mig

Visa mina övriga svar