Kom igen!

Kärlekens kemi

Trodde du att kärleken sitter i hjärtat? Dags att tänka om! Egentligen är det små söta hjärnor vi borde rita på våra kärleksbrev ...

I slutet av 90-talet gjorde den amerikanska antropologen Helen Fisher ett spännande experiment. Hon lät tio kvinnor och sju män, som alla var galet förälskade, åka in i en magnetkamera. För att nollställa alla romantiska tankar och känslor fick de först göra en klurig räkneövning. Vips var alla romantiska tankar borta och magnetkameran kunde mäta det “neutrala” blodflödet i hjärnan. 

Efter det fick varje person se en bild på en nära vän medan hjärnan undersöktes igen. Sedan var det åter dags att räkna för att nollställa känslorna.

Helen och hennes forskarkollegor plockade därefter fram en ny bild som de visade för försökspersonerna och nu hände något spännande – blodflödet ökade rejält i de delar av hjärnan som har många receptorer för signalsubstansen dopamin, som påverkar vårt belöningssystem. Vad bilden visade? Personen som de var förälskade i!

Vad detta experiment visar är att våra kärlekskänslor sitter i hjärnan, och inte i hjärtat som många kanske tror. Låt oss kolla lite närmare på hur hjärnans olika signalsubstanser reagerar när vi blir förälskade:

Noradrenalin: Skjuter i höjden. Gör att hjärtat börjar banka, vi rodnar och får handsvett.
Serotonin: Rasar i botten. Gör att vår aptit och vårt sömnbehov minskar – så att vi kan lägga all vår tid på att uppvakta vår älskade.
Dopamin: Skjuter i höjden. Påverkar vårt belöningssystem. Det är dopamin som gör att vi fastnar i beroenden - oavsett om det handlar om droger eller förälskelser.

VISSTE DU ATT?
Många nykära tänker på sin kärlek 85 procent av sin vakna tid. Forskarna tror att det hänger ihop med låga serotoninnivåer, som även personer med tvångssyndrom har.

Kärlekens olika stadier

Det vi kallar för kärlek kan delas in i tre stadier. Om vi har tur är det samma person i alla tre stadierna, men så behöver det faktiskt inte vara. Stadierna kan dessutom komma i en annan ordning, så att lusten till exempel kommer sist!

1. Lust 
Lusten gör att vi blir attraherade av någon. Den styrs av testosteron och östrogen (manligt och kvinnligt könshormon) – ha någon betydelse för förälskelse och kärlek. Här måste signalsubstanserna som vi nämnde tidigare in i leken! 

2. Förälskelse 
Förälskelsen gör att vi blir totalt fokuserade på (nästan besatta av) personen. Men vi är ju faktiskt inte sådär galet nyförälskade för evigt. Det beror på att kroppen vänjer sig vid de förhöjda dopaminnivåerna och bygger upp en tolerans, vilket gör att nyförälskelsen gradvis minskar. Efter ungefär 18 månader är alla nivåer tillbaka på de ursprungliga och det är nu vi börjar upptäcka brister hos vår partner – som tidigare gömt sig under ett fluffigt moln av dopamin och noradrenalin. 

Men deppa inte ihop nu, förhoppningsvis övergår förälskelsen i nästa steg – kärlek!

3. Kärlek
Kärleken är en stark och långvarig bindning. Nu när dopamin, noradrenalin och serotonin inte hjälper oss att vara förälskade längre så är det viktigt att vårda relationen. Kramas mycket och ha mycket sex, då bildas nämligen hormonet oxytocin – vilket forskarna tror är det som gör att vi knyter an till varandra.

VISSTE DU ATT?
Droger som påverkar nivåerna av serotonin och dopamin har faktiskt använts både som bantningsmedel och som uppiggande medel till soldaterna under andra världskriget. Balansen mellan de här signalsubstanserna styr inte bara förälskelsen utan hela vårt känsloliv: humör, aggressivitet, vällust, vakenhet, puls, aptit, kroppstemperatur ...

Ulf Ellervik är professor i bioorganisk kemi vid Lunds universitet. Han berättar att de flesta av oss reagerar ungefär likadant när vi blir förälskade och kära, men att det är extremt svårt att svara på varför vi dras till en viss person.
– Det finns en teori om att vår personlighet styrs av dopamin, serotonin, östrogen och testosteron – och hur mycket vi har av de olika substanserna, säger Ulf Ellervik. De som har mycket dopamin är äventyrare och dras till andra med mycket dopamin, serotoninmänniskor är betydligt mer försiktiga och vill träffa andra sådana, och östrogenmänniskorna vill ha testosteronmänniskor. Men ta det här med en hel skopa salt. Det är sprillans ny forskning, men visst är det spännande!?

Alla dessa signalsubstanser hit och dit... Blir det inte väldigt oromantiskt att se på kärleken på det här kemiska sättet?
– Nej inte ett dugg! Om du nu vet att förälskelsen upphör efter ungefär 18 månader behöver du inte bli ledsen när känslorna inte är lika starka längre. Du behöver inte undra “vad är det som är fel” utan du vet att det är så här för alla och att det är nu vi måste börja jobba på förhållandet.

Vad är det som gör att vissa blir förälskade heeeeeela tiden, medan andra kan ha jättesvårt att bli det? 
– Inom forskningen har vi sett att det verkar som att vi inte kan vara förälskade i mer än en person åt gången. En förälskelse måste upphöra innan det kan bli en ny. Så du som blir förälskad hela tiden har antingen väldigt korta förälskelser, eller så uppfattar du kanske lust som förälskelse. Lust kan vi känna 20 gånger om dagen!

Om jag är olyckligt kär då, vad gör jag då? Går det att mixtra med substanserna på något sätt?
– Det är inte konstigt att vi blir ledsna och allt känns svart när vi är olyckligt kära. När du är olyckligt kär har ju systemet kraschat lite, belöningssystemet säger “fortsättfortsätt” men du får ingen respons. Och hjärnan hanterar det på olika sätt, antingen tappar du förälskelsen helt eller så blir du helt besatt av den här personen...
– Ett tips för att lindra det hela är att pyssla med någon tävlingsinriktad och äventyrlig sport. Då frigörs testosteron och dopamin, vilket gör att du blir lyckligare och känner mer lust. Men det är faktiskt meningen att vi ska känna olycklig kärlek också, för att lära oss att känna och hantera olika känslor!

VISSTE DU ATT?
Du kanske tror att alla djur lever två och två, som i Noaks ark, men så är det faktiskt inte. Svanar håller sig till sin käraste, den nordamerikanska präriesorken också, men det är bara runt 3 procent av alla däggdjur som lever i par!

En annan intressant sak när det kommer till djur är att fåglar bara är förälskade i en minut, sen är det över! Elefanter är förälskade i tre dagar och hundar i ett par månader. Att människan är förälskad så länge beror på att våra barn behöver så lång tid på sig att bli självständiga. Naturen har helt enkelt tvingat fram ett sådant system eftersom det är bäst för vår arts överlevnad!


Det finns inga kommentarer... än.

Skriv kommentar

Din kommentar måste godkännas innan den visas på sidan!